Litteratur: Redaktörer : Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén; Queera läsningar

sep022012

Skrivet av Eleni Schmidt

Litteratur - Litteraturkritik

Hur läser man queert?

Omslag av Moa Schulman och Olof SvenbladRedaktörer : Katri Kivilaakso, Ann-Sofie Lönngren och Rita Paqvalén
Queera läsningar
Rosenlarv förlag och respektive författare

Vampyren är både skrämmande och attraktiv. Framför allt är hen allt annat än normal – vad kan vara mer queer än en vampyr? Vampyren kan ses som en hybrid som överskrider gränsen mellan människa och djur, liv och död, homosexualitet och heterosexualitet. Vampyren är främmande bland människor på samma sätt som en homosexuell person i ett samhälle av heterosexuella.

Vid första läsningen kan det här resonemanget verka långsökt, men den blodsugande vampyren har länge förknippats med sexualitet och därför är en queerläsning av vampyrlitteratur rimlig och underhållande.

Queerläsning innebär att man tar fasta på det avvikande i texten, det ologiskt eller annorlunda. Queerläsning är inte samma sak som feministisk läsning, även om de båda begreppen är närliggande och ibland överlappar varandra. Feministisk forskning koncentrerar sig mycket på sexismen i skönlitteraturen, men det queerteoretiska perspektivet fokuserar på det heteronormativa; det som anses vara normalt av majoriteten.

I den här antologin skriver ett antal forskare om litteratur i ett queer perspektiv. Det är kunnigt och intressant. Oftast är det också roligt, som vampyrexemplet ovan eller Mia Österlunds analys av Pija Lindenbaums bilderbok Kenta och barbisarna.

Ibland blir det mer långsökt. Ett exempel är Sanna Karkuletho analys av den finska romaen Jag, Olli och Orvokki av Hannu Salama. Karkuletho, som är motvilligt fascinerad av romanen trots att hon ser sig själv som queerfeminist, beskriver romanen som en orgie i kvinnoförakt. Kvinnorna i boken beskrivs som sexobjekt och går våldsamma öden till mötes. Karkuletho förklarar sin förtjusning för romanen dels med att den kan ses som en beskrivning av mansrollens skörhet, dels att boken kan läsas som ”mothårsläsning”. Läsaren kan välja att bortse från författarens intentioner och läsa boken ur ett queerpolitiskt perspektiv. Bokens hjälte har, trots sin skrävlande misogyni, en ganska ”liberal” inställning homosexualitet – bokens tema kan alltså läsas som queert. Ett problematiskt resonemang, även om termen ”mothårsläsning” är rolig.

Den här boken är bra om man vill få en hyfsat lättillgänglig introduktion i hur man läser queert. Dessutom får man en del bra boktips.

Eleni Schmidt