Litteratur: Magnus Dahlström; Sken

aug212012

Skrivet av Rolf Zandén

Litteratur - Litteraturkritik

Tre olika tidsskedenMed en känsla av närhet

Magnus Dahlström
Sken
Bonniers

Magnus Dahlström är född 1963. Han debuterade 1986 med romanen Papperskorg. Hans senaste roman Spådom kom ut 2011. Dahlström är även aktiv som författare till filmmanus och teaterpjäser.

Det är tre kvinnor som är centralgestalterna i Magnus Dahlströms Sken. Romanen är indelad i tre delar som handlar om de tre kvinnornas liv i och arbetsliv.

Tidens gång går inte att undvikas, och om det blir vi påminda när författaren skriver om kvinnornas arbetsliv med arkeologiska utgrävningar, förskolan och äldreboendet.

Olika arbetsmiljöer för kvinnor mellan sig olika.

I del 1 får läsaren vara med om arbetets gång vid utgrävningarna där äldre boplatser har legat.

Det är förfluten som spelar huvudrollen här. Dahlströms detaljrika beskrivningar vittnar om författarens djupa kunskaper om utgrävningar. Läsaren befinner sig vid utgrävningars platser hela tiden men det blir ett snabbt och brutalt slut på allt detta när vägmaskiner kommer in i bilden för att förbereda plats för en motorväg i området.

Det är i del 2 som nutiden genom förskolan och barnen uppenbarar sig. Det handlar inte bara om de oskyldiga lekarna bland barnen. Den mänskliga stressen och kaoset visar sig när, till exempel, ett barn av misstag blir utbytt vid en avhämtning. Konflikter och spänningar uppstår bland personalen då en kvinna som gått igenom en skilsmässa och blivit sjukskriven kommer till jobbet innan sjukskrivningen gått ut. Den verkliga drivkraften är dock inte det som den övriga personalen tror på, det handlar om en graviditet som så småningom blir missfall. Kvinnan blir utfrågad om privata saker och kontraster och misstänksamhet uppstår, arbetskamraterna tvivlar på hennes kapacitet i arbetet efter skilsmässan.

I del 3 är det en helt annan miljö som läsaren hamnar i. I kontrast med de två föregående miljöerna beskrivs här ett äldreboende där lugn och ro råder och blir scenario för alla händelserna.

Det långsamma tempot i detta avsnitt ger läsaren sensationen att tiden inte längre är överhängande, liksom det mesta hade redan passerat.

Det är skrapande bestick mot porslin, det är hostande och frustande, det är matsalen där ingen har bråttom. Det är tvättande och bäddande, allting beskrivs med medkänsla och stillhet.

Magnus Dahlström har lyckats fånga livssituationerna med en exakthet som ger läsaren en känsla av närhet.

Rolf Zandén