Litteratur: Iain Banks, Getingfabriken

aug192012

Skrivet av Christer B Johansson

Litteratur - Litteraturkritik

Är du modig nog att läsa den här boken?En skrämmande berättelse

Iain Banks
Getingfabriken
Översättning : Roland Adlerbeth
Modernista

Getingfabriken är en mycket skrämmande berättelse - utan att innehålla en enda skräckeffekt. Skräcken åstadkoms i stället av berättarens/huvudpersonens sakliga sätt att återberätta sina tankar och handlingar för en tänkt läsare/åhörare. Det mesta han tänker, känner, gör verkar helt galet men är fullt normalt för Frank. Just för att han inte är fullt normal, vilket han själv är fullt medveten om. Han tror sig också veta varför och att detta är så självklart för honom att han inte ens bryr sig om att förklara det förrän långt inne i berättelsen, och då "i förbifarten".

Att Frank börjar berätta sin historia beror på att hans far berättar att Franks möjligen ännu galnare halvbror Eric har rymt från den psykanstalt där han varit inspärrad. Nu börjar det komma en serie bisarra telefonsamtal från Eric till Frank (svarar pappan, lägger Eric bara på, men pappan vet ändå att det är han och blir räddare och räddare). Eric är klart psykotisk och farlig för omgivningen men listig nog att hålla sig undan polisen och paranoid nog att inte ens inför Frank avslöja var han är, bara att han närmar sig. Och Frank ser fram mot det; han tror sig vara den ende som inte är rädd för Eric och den ende som kan tala "förstånd" med honom. Och så är det nog; Frank är en intelligent psykopat och inte det minsta psykotisk.

Under tiden bygger han sina anordningar till försvar och till vägledning, däribland "getingfabriken" i titeln. I den fångar han getingar, som lever och surrar och "talar" till honom innan de till sist fastnar i en av de sinnrika små fällor som finns inne i urverket och intar sin plats i det eller skulpturen eller vad man ska kalla anordningen. Pålarna nere vid stranden har en annan funktion. De "pryds" av huvuden från döda smådjur, alltifrån en speciell hund till kaniner och råttor och de vaktar vägen till den konstgjorda ö, som är Franks "befriade område" och där han härskar över liv och död. Han är beväpnad med både luftgevär och en kraftig slangbella, som han är mycket träffsäker med och som säkert skulle kunna döda en människa också, i alla fall en liten en...

Denna ö är också ett slags minnesplats för de tre barn han mördat flera år tidigare. Också detta nämner han i förbigående men tillägger att sådana barnsligheter har han slutat med; det vara bara en fas i hans utveckling. För övrigt anser han sig ha haft goda skäl att mörda två av dessa tre. Den tredje var kanske lite "onödigt", men vafan, skit hoppens. Sin egen bror dödade han på grund av att det var uppenbart att Saul, den hund som skadade honom allvarligt, tagit sin andliga boning i denne Paul. Ett slags omvänd biblisk historia, fullt rationell för detta icke så rationella lilla geni. Brodern Eric nöjer sig för övrigt med att sätta eld på hundar och skrämma barn, men varför han gör det vet han inte själv. Nåja, han närmar sig och kanske kommer han att berätta det…

Men fadern blir allt räddare. För vad? Frank förstår inte men noterar att pappan super mer och mer och allt oftare reser bort, vilket är till den närbelägna lilla stad i Skottland, där annars Frank och hans enda vän, dvärgen Jamie, brukar supa sig redlösa. En natt när fader Couldhame kommer hem mer död än levande, lyckas Frank lirka ifrån honom nyckelknippan och får för första gången någonsin tillgång till faderns arbetsrum. Fadern är läkare i botten men praktiserar inte längre utan ägnar dagarna åt hemliga, och visar det sig, bisarra experiment som tyder på att galenskapen nog är ärftlig i alla fall. HUR galen fadern är får Frank dock inte klart för sig förrän vid detta tillfälle. Därmed bortfaller Franks behov av Eric, men han inser att Eric kanske behöver HONOM (?) i en helt annan egenskap än han någonsin kunnat föreställa sig - eller som läsaren kunnat föreställa sig. Det är här det blir otäckt på allvar. Mer säger jag inte.

Är du modig nog att läsa den här boken, gör det för all del! För den är bra, mycket bra.

Christer B Johansson