Litteratur: Simone de Beauvoir; Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer

aug172012

Skrivet av Benny Holmberg

Litteratur - Litteraturkritik

Essäsamlingen består av åtta essäer och en recensionMänniskans oupplösliga tvetydighet

Simone de Beauvoir
Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer
Översättning Anna Petronella Fredlund
Modernista

Simone de Beauvoir har i historieskrivningen omtalats som Jean Paul Sartres trogna följeslagerska, intellektuella bisittare och feministiska alibi. Hennes arbeten har genomgående presenterats som ett resultat av att hon varit Sartres uttolkare. Man har menat att de Beauvoirs texter överlag sett dagens ljus som frukter av Sartres tänkande.

Anna Petronella Fredlund som översatt denna essäsamling skriver i sitt efterord att den moderna forskningen önskat vrida de Beauvoir ur händerna på Sartreuppmärksamheten och istället presentera henne som en fri och självständig filosof placerad i eget välförtjänt och klargörande ljus. Fredlund skriver i en passus att Sartres filosofiska gärning var av traditionell art medan Simon de Beauvoir bland annat med Det andra könet etablerade nya rännilar inom filosofin. Detta framgår ”om man mäter en filosofis värde efter i hur hög grad den har förvandlat verkligheten”. Fredlund citerar ur en artikel i den franska tidningen Libération som publicerades vid dagen för Simone Beauvoirs död 15 april 1986. Det konstateras att Beauvoirs Det andra könet som utkom 1949 i praktiken har förändrat mer än Sartres rad av 'mera traditionella filosofiska verk'. Fredlund påpekar att de nutida forskarna också går så långt att de kliver över de Beauvoirs egen uppfattning att hon endast var essäist och författare när de utsträcker hennes funktion till att vara filosofens. Vad gäller ensidig påverkan från Sartre till Beauvoir har man funnit att förhållandet många gånger varit det motsatta. Stöd för detta har man funnit i brev från Beauvoir till Sartre och i Beauvoirs tidiga dagböcker.

När man med denna utgångspunkt läser texterna i Brigitte Bardot & Lolitasyndromet. Essäer upptäcker man hur konkret och underbyggt Beauvoirs filosofiska resonemang oftast är. De olika essäerna är genomgående försedda med belysande exempel. Den inledande texten Brigitte Bardot & Lolitasyndromet som gett essäsamlingen dess namn och som Beauvoir skrev 1959 är den yngsta och också mest lättillgängliga i samlingen. Där analyserar Beauvoir hur regissören Roger Vadim i filmen När Gud skapade kvinnan genom att försöka återskapa eroticismen med hjälp av Brigitte Bardot, önskade etablera en modern version av 'det evigt kvinnliga' i det då alltmer utslätade förhållandet mellan man och kvinna. Romantiken och sentimentaliteten hade trängt undan erotiken och han önskade återvinna den. Den bild som han som regissör gav av Brigitte Bardot bestod enligt Beauvoir av tre scener, en stripteasescen, en kärleksscen och en dansscen och han gör enligt Beauvoir åskådaren till en voyeur som inte är deltagande eller inbegripen och till och med kan sitta och skratta rakt ut mitt i händelseförloppet. Beauvoir jämför med Ingmar Bergmans film Sommarlek som enligt Beauvoir bjuder betraktaren till delaktighet i varje passage av kärlekens utveckling där till och med en båttur blir del av den erotiska förvecklingen. Hos Bergman finns en omgivande värld. Hos Vadim är den frånvarande. Det är en essä som vill beskriva hur den kvinnobild som Vadim skapade med hjälp av Brigitte Bardot var ytlig och oåtkomlig. Vadim ville göra henne till naturbarn, spontan, oberäknelig, utan choser och i någon mening charmigt okunnig och naiv. Effekten blev enligt Beauvoir att hon visserligen drog åt sig blickar som vacker yta men vad gäller till exempel ansiktet blev grund då allt som eventuellt fanns var redovisat, inga överraskningar eller djup anades. Beauvoir jämför med Marlene Dietrich vars ansikte erbjöd en uppsjö av tolkningsmöjligheter.

Essän Pyrrhus & Cineas fungerar i samlingen som en sorts programförklaring för den forskning Beauvoir bedrivit och en sammanfattning av de problemkomplex som hon genomgående önskat aktualisera. Där diskuteras det centrala i människan existens: Vad är det för vits med alltihop? Vad driver oss? Essäns titel innehåller en exemplifiering av frågeställning där Pyrrhus skall göra sina erövringar av Grekland som första mål i sitt erövringståg och sedan fortsätta mot nästa mål och först därefter vila. Cineas menar att varför inte vila med en gång i stället för att gå omvägen över alla oegentligheter? Här ställs den grundläggande frågan: Vad är det som driver oss i vårt värv och får oss att ständigt sätta upp nya mål? Att vi alltid önskar placera oss bortom det nuvarande.

Beauvoir diskuterar också människans oupplösliga tvetydighet. Den tudelade existensen. Födelsen är en första anhalt i resan mot målet, att dö. Det är den grundläggande tvetydigheten, existensens dilemma. Att vi föds för att dö. Beauvoir resonerar kring denna frågeställning i ”Introduktion till tvetydighetens moral”. Hon avslutar essän om människans tveeggade existens med att ”....det handlar för henne inte om att fråga sig i fall hennes närvaro för världen är nyttig, ifall det tjänar någonting till att leva: det är frågor som är utan mening. Det handlar om att veta ifall hon vill leva och på vilka villkor”.

Det är en fylligare bild av filosofen och författaren Simone de Beauvoir som ges i denna essäsamling och som sammanställer ett mera komplett bibliotek av hennes forskningsrön än vad som tidigare funnits utgivet på svenska.

Essäsamlingen består av åtta essäer och en recension. I den senare recenserar Beauvoir Varseblivningens fenomenologi av Maurice Merleau-Ponty. Essäsamlingens samtliga texter presenteras för första gången på svenska. Översättningen är gjord av Anna Petronella Fredlund. Simone de Beauvoir, 1908-1986, var fransk filosof, politisk aktivist och feminist. Det andra könet är hennes mest kända filosofiska arbete.

Benny Holmberg