Litteratur: The Oslo Idea – The Euphoria of Failure” av Raphael Israeli, The Oslo Syndrome: av Kenneth Levin

aug112012

Skrivet av Franz T. Cohn

Litteratur - Litteraturkritik

Oslo Idea omslagÖnsketänkande leder inte till fred

”The Oslo Idea – The Euphoria of Failure” av Raphael Israeli.
Transaction Publishers New Brunswick (USA) och London 2012.
The Oslo Syndrome: Delusions of a People Under Siege av Kenneth Levin. Smith and Kraus 2006

Fred åstadkoms inte genom att man kallar sig Peace Now (Fred nu) eller genom att kalla sig Fredsrörelse eller lägga in ordet Fred i sin organisations namn. Det insinuerar att vi andra inte önskar fred vilket är en förolämpning. Alla önskar vi fred säger professor Raphael Israeli i sin bok ”The Oslo Idea – The Euphoria of Failure”. Författaren är professor emeritus i islamisk, kinesisk och Mellanösterns historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem.

Viktigt är att undersöka om motparten definierar ordet Fred på samma sätt som man själv gör. I boken analyseras den s.k. Osloprocessen som avslutades i Oslo, Norge den 20 augusti 1993 och vars avtal officiellt undertecknades vid en ceremoni i Washington D.C. den 13 september 1993 med Yasser Arafat för PLO och Yitzhak Rabin samt Shimon Peres för Israel.   Avtalet välkomnades såväl av den israeliska allmänheten som av världssamfundet. De tre undertecknarna belönades med Nobels Fredspris 1994.

Som vi vet idag uteblev freden. Terrorn från palestinsk sida fortsatte och ökade efter Oslo.

Grundfelet med de avtal som slöts mellan Israel och PLO var att de israeliska förhandlarna och deras norska och svenska uppbackare inte kände sin motpart tillräckligt väl.  Arafat och hans teams slutliga, strategiska mål visade sig vara andra än de som gällde för de israeliska deltagarna i förhandlingarna. Raphael Israeli betecknar dessa förhandlare rent ut som naiva och att de föll i en fälla. De verkligt svåra frågorna löstes inte utan sköts på framtiden.

Raphael IsraeliEtt erkännande av Israel som judisk stat krävdes inte och PLO:s stadga kom på avgörande punkter inte att ändras. Avtalet skulle gälla under en femårsperiod varefter ett permanent avtal skulle slutförhandlas med början senast i maj 1996. Detta väntar vi på än idag.

Boken utgör en svidande vidräkning med Yossi Beilin, då vice utrikesminister i Israel och hans akademiska och juridiska medhjälpare som lyckades få både dåvarande utrikesminister Shimon Peres och slutligen även premiärminister Yitzhak Rabin med på noterna. Den Declaration of Principles som uppnåddes i Oslo-processen gav Arafat allt han kunde önska. Han och hans följe kunde återvända från exilen i Tunisien. Han fick nya och större bidrag från en godtrogen omvärld varav en stor del användes för att bygga flotta villor åt sig och sina medarbetare. Detta redogörs för i en tidigare bok av Kenneth Levin (se nedan). Arafat kunde sätta upp en väpnad styrka samt tolv olika underrättelse- och säkerhetstjänster. Israel fick inget annat än en euforisk känsla av en förestående fred samt en rad brutna löften, vilket senare kom att leda till att den s.k. israeliska fredsrörelsen och vänsterpartierna decimerades vid följande val till Knesset. Idag kan deras profeter, Yossi Beilin och förre talmannen i Knesset Avraham Burg, nära nog endast publicera sig i utländska media. I Israel är de och vänstern helt ute ur debatten. Burg har i besvikelse lämnat landet.

I sin bok går professor Israeli igenom turerna runt Oslo-processen med avsikt att varna för förhandlingar utan att först skaffat sig kompetens och kunskap om motpartens långsiktiga strategi. I detta fall kunskap om arabiskt revanschtänkande. Israelerna i förhandlingsteamet visade en blind tro på att motparten verkligen skulle uppskatta de medgivanden och positiva förslag som erbjöds och därigenom komma Israel till mötes. Istället kom Israel att mötas av nya krav och framflyttade positioner, och där befinner man sig än i denna stund. Det kan noteras att det idag på den palestinska sidan i huvudsak är Arafats gamla medarbetare som sitter kvar och förfäktar samma ståndpunkter som tidigare och som knappast leder till fred. Boken rekommenderas till alla dem som än i dag tror att det blir fred bara Israel villkorslöst möter alla motsidans krav.

Franz T. Cohn