Litteratur: Sun Zis; krigskonst
I stridens kaos, låt dig inte störas
I stridens kaos, låt dig inte störas. I stridens formlöshet, låt dig inte upplösasSun Zis
krigskonst
Översatt och uttolkad av: Bengt Pettersson, Ooi Kee Beng, Henrik Friman
Santérus förlag
Sun Zis, eller som namnet tidigare transkriberades Sun Tzus, verk är en historiskt oerhört inflytelserik militärstrategisk klassiker, skriven på det sagolikt lakoniska och innebördmättade sätt som kännetecknar filosofiskt-poetiska kinesiska forntidsverk. Vissa historiker betvivlar och bestrider att Sun Zi existerat som historisk gestalt, men legendfloran om hans person blev under alla omständigheter levande, bland dem den i boken återgivna anekdoten om hur denne annars i den text som tillskrivs honom så övervägande humane strateg illustrerade ordergivning och disciplinering inför kungen av Wu (beläget invid Yangtzekiangflodens mynning, nära Suzhou, inte långt från Shanghai) genom att begagna sig av 180 av dennes konkubiner och då såg sig tvungen att beordra avrättning av de två favoritfnask som tjänstegjorde som generaler under uppvisningen, därför att de inte tog sin uppgift på allvar och bara ledde de andra flickorna till att fnittra. Avrättningen verkställdes, och då blev det mönstergill ordning på den lilla truppen. Se där en grym sedelärande historia.
I gamla kinesiska annaler placeras Sun Zi kronologiskt vid slutet av den så kallade Vår-och Höstperioden, han antas ha varit verksam för 2500 år sedan. Vissa moderna historiker menar att han fanns till något senare, under de så kallade Krigande Staternas period, någon gång mellan 476 och 221 före den kristna tideräkningen. Medan andra som sagt tvivlar på att någon Sun Zi funnits. Verket finns dock, och arkeologiska fynd av bamburullar med text har påvisat att det funnits i den form som nu föreligger i ungefär 2300 år.
De svenska översättarna talar en del i förordet om översättningsprinciper, att de inte velat belasta texten med något som inte finns i originalet, inte tillrättalägga den, och att resultatet då måhända vid en första anblick ibland kan komma att te sig kryptiskt, mångtydigt. Det tycker jag inte. Texten är klar och högstämt enkel med ett poetiskt djup.
Amiral Togo Heihachiro, som ledde sina styrkor till seger i det rysk-japanska kriget 1905, Mao Zedong, Vo Nguyen Giap och Ho Chi Minh var samtliga djupt influerade av Sun Zis tänkande.
Guy Debord begravde sitt kroniskt berusade och melankoliskt desillusionerade liv i ett krigsspel han utarbetat på grundval av Sun Zis och Clausewitz yttranden. Amerikanerna begagnar sig av Sun Zi för att utbilda officerare till sina skändliga och strategiskt befängda neokonservativa överfallskrig och långdragna ockupationer i Asien.
Översättarna har nog i första hand dock tänkt sig ett bruk av Sun Zis krigskonst inom ramen för företagsutbildning och ledarskap i den globalkapitalistiska konkurrensen om marknadsandelar. Själv väljer jag att läsa Sun Zi som ett klassiskt visdomsverk, vilket den enskilde, som varken ska bedriva krig eller aggressiv affärsverksamhet, lugnt kan låta sig uppbyggas av, som en text om att finnas till i en tumultuarisk värld.
Som jag sade är Sun Zi oftast ytterst human i sina sentenser. Det krig han förespråkar är ett nödtvunget krig för att skydda folket och staten. Han vill bespara sina trupper förluster och minimera förstörelsen av fienden. Om generalens mest eftersträvansvärda egenskaper skriver han:
“Befälhavarens duglighet bestäms av hans
vishet, trofasthet, medmänsklighet, mod och
allvar.”
Sun Zi talar ibland om stora arméer, hundratusen man på marsch, men inser klart vilka påfrestningar för hemmafronten sådana företag innebär:
“När kraften är borta, resurserna förspillda och
hemmen på slätterna tömda på män i stridbar
ålder kommer vanliga familjer att ha förlorat
sju tiondelar av sina tillgångar.”
Vidare:
“Krigsfångar skall behandlas och underhållas
väl.
Detta kallas “att stärkas genom seger”.
Planera därför för seger utan långdragen kamp.
Den kunnige befälhavaren är den som styr
folkets öde och är herre över nationens
säkerhet.”
Sun Zi varnar eftertryckligt för att anfalla väl befästa städer med ringmur. Kostnaderna vad gäller stupade soldater kan bli enorm, mödan är stor, utgången oviss. Hans ideal, som från ett modernt västerländskt militärhistoriskt perspektiv kan te sig, utopiskt, är att “segra på slagfält utan strid, intaga städer utan angrepp”.
En omfattande och sofistikerad underrättelseverksamhet, enstaka strategiska lönnmord, tänkande alltigenom präglat av förutseende list är medel som enligt Sun Zi krävs för att bedriva segerrika krig. Han fröjdas ibland intensivt över sin egen förmåga:
“Alla kan uppfatta att min taktik är
framgångsrik men ingen begriper min strategi.”
“O denna till formlöshet gränsande subtilitet.
O denna till ljudlöshet gränsande sekretess.”
Det är inte svårt att förstå att en Mao Zedong eller en Ho Chi Minh kunde basera sina gerilla-och partisankrigsstrategier på Sun Zis krigskonst - men hos honom finns de teorierna som poetiskt laddade suggestiva antydningar.
“Den optimala formationen är den som
framstår som formlös; så formlös att varken
infiltratörer kan genomskåda eller kännare
begripa den.”
“Om fienden tvingas formera sig och vi förblir
formlösa är vi samlade och fienden splittrad.”
“Liksom vatten bör armén sakna fast form.
Gudomlig är den som segrar genom att
förändra sig efter fienden.”
“Att effektivisera armén till att bli som
en slipsten kastad på ägg är en fråga om
bräcklighet och soliditet.”
“Den segrande strider som vattenmassor
störtandes ned i en ravin.”
“I stridens kaos, låt dig inte störas.
I stridens formlöshet, låt dig inte upplösas.”
Sun Zi förkunnar den besinningsfulla och motståndskraftiga sinnesnärvaron som den oundgängliga förutsättningen för att leva i en värld där, som Herakleitos uttryckte det, “kriget är alltings fader”:
“Att med behärskning invänta kaos, att med
lugn invänta kalabalik är att bemästra viljan.”
Ansvaret för en lyckad krigföring vilar tungt på befälhavaren. Sun Zi analyserar med kärv naturlyrisk och topografisk exakthet de olika former av terräng och de varierande typer av territorier som kriget kan komma att föras på. Om katastrofen drabbar trupperna bär generalen ansvaret:
“Det finns sex olyckor i krig som inte har
naturliga orsaker utan beror på generalens
inkompetens. De är flykt, olydnad, kraftlöshet,
sammanbrott, oreda och nederlag.”
“En general har fem svårigheter:
Att döda den som skall dödas,
att fånga den som skall tagas levande,
att provocera den lättretlige,
att smäda den ryktbare och
att egga upp det egna folket.”
Generalen förväntas göra som Wittgenstein gjorde med filosofin i och genom sin Tractatus:
“Befälhavaren gör som en som klättrat högt och
sedan, vid rätta ögonblicket, sparkat undan
stegen. Det är först då han är djupt inne på
fiendemark som han fyrar av.
Han bränner sina skepp och slår sönder
kokkärl likt en fåraherde som vallar får åt ett
bestämt håll men själv springer av och an.
Ingen kan skönja hans avsedda väg.”
Liknelserna som används är inte sällan lustiga:
“Var i början blygsam som en jungfru tills
fiendens dörr öppnas. Handla sedan fort som
en skrämd hare så att fienden inte ens hinner
intaga försvarsställning.”
Det är en hård form av mildhet som Sun Zi förespråkar gentemot soldaterna:
“Se soldaterna som dina barn så följer de dig
genom de djupaste raviner.
Se soldaterna som dina älskade söner så följer
de dig in i döden.”
“Dagen då order utfärdas sitter eller ligger
manskapet med uniformer fuktiga eller kinder
korsade av tårar. Satta i en situation utan
utväg blir soldaterna dock lika modiga som
Zhu och Gui.”
“Det faller därför på soldatens lott att försvara
sig när omringad, slåss när lämnad utan val
samt angripa trots att allt hopp är ute.”
Sun Zis krigskonst är ett fascinerande verk om elementära mänskliga livsbetingelser som är väl värt att läsa och grubbla lite på.
Nikanor Teratologen
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































