Litteratur: Ulf Eriksson; Kortfattad besvärjelse av taxichaufför
den vardagliga overklighetenEn drömd författare och hans värld
Ulf Eriksson
Kortfattad besvärjelse av taxichaufför
Bonniers
Att läsa Ulf Erikssons roman Kortfattad besvärjelse av taxichaufför kan beroende på utgångspunkt uppfattas som en krävande syssla. Författaren är intelligent, väl beläst inom litteratur och humaniora, en egenskap som också hos läsaren kan vara en fördel om man vill ta del av detta senaste verk av Eriksson.
För i denna täta roman formligen staplas författare och tänkare på varandra, verkliga och vad som kanske är mer intressant – overkliga gestalter. Huvudpersonen är en karaktär som har utvecklat ett intensivt intresse för författaren Edgar Topos, vars liv och verk denna roman skulle kunna uppfattas som en hyllning till, om det vore så att Topos existerade utanför romanens textvärld.
Beskrivningarna av Topos författarskap är både innerliga, analytiska såväl som realistiska. Hela formen för berättandet är i sitt vardagligt-absurda sicksackande dessutom tämligen unikt. Men vad jag upplever som en avsaknad av flöde och rytm gör beskrivningarna och berättandet inledningsvis för egen del jobbiga. Den kortfattade besvärjelsen sträcker sig lång och gör mig både rastlös och otålig.
Då jag däremot framhärdar och läser vidare, kvälls- och nattetid, förändras det sken i vilket jag betraktar Erikssons text. Jag inser att den likt viss filosofi och skönlitteratur innehåller sällsynt vackra passager, som jag vill minnas när jag väl läst klart romanen.
Den vinner alltså långsamt över mig. För här finns en inre tillvaro hos huvudkaraktären som gör resan värd ansträngningen, skildrade i bland annat i monologer och dialog med hans älskade Pascal samt en och annan taxichaufför. Så jag påbörjar det projekt jag upprepat under en längre tid, att skriva ned brottstycken av vad jag finner särskilt tankeväckande. För mellan de underliga och absurda handlingmönster som här figurerar frigörs ibland något alldeles extra.
Ett exempel på den textmässiga skönheten jag tänker på, fångas exempelvis i följande rader:
”Att betrakta en sovande människa är att bli påmind om världens storlek. Så litet och försvarslöst ett sovande ansikte ändå är, och trots detta har den sovande helt enkelt lagt ifrån sig hela världen som tar vid utanför fönstret och fortsätter i all oändlighet.”
Till slut inser jag att denna bok har påverkat mitt tänkande. Mina tidiga invändningar till trots. Huvudkaraktären i Kortfattad besvärjelse av taxichaufför må finna sig vara drömd av Edgar Topos, men även jag påverkas av de vindlande vägar han tar, genom hemliga passager som skapas mellan drömd roman och vardaglig, absurd (o)verklighet.
Robert Halvarsson
| < Föregående | Nästa > |
|---|







































