Litteratur: Christer Ackerman, B5

jul092012

Skrivet av Linus Gisborn

Litteratur - Litteraturkritik

Christer AckermanDen som inte lär av historien är dömd att upprepa den

Christer Ackerman
B5
Hoi förlag

Mitt i det svenska fjällandskapet ska en världsberömd konstnär iscensätta ett slag mellan svenska nybyggare och samer. Detta performance art i stor skala ska visa att människan sällan lär sig av sin historia, och att krig alltjämt existerar trots våra extensiva ansträngningar för fred. Hur är det talesättet lyder: den som inte lär av historien är dömd att upprepa den.

Christer Ackerman öppnar pärmarna för sin debutdeckare B5 med stark intensitet som tankarna direkt till Dan Browns Robert Langdon. Berättelsens hårde, distinkte hjälte Douglas Porter nås av ett brådskande telefonsamtal som rycker honom ur den lunkande vardagen och utan omsvep kastar honom in i en räcka av mord och sociala rävsaxar.

Intrigen är på ett lovande sätt medryckande. Den etablerar ett starkt socialt engagemang och befäster karaktärer och relationer som kommer vara viktiga. Till skillnad från exempelvis Jan Guillou skriver Ackerman inte om en huvudkaraktär präglad av pragmatisk och tankemässig perfektion. B5 handla kort och gott om Douglas Porter, på ruskigt hal is. Han balanserar på sköra trådar, vanvårdar sig själv, sina personliga relationer och i synnerhet sina stereotypa arabiska fiender.

Det är för övrigt en bok full av stereotyper: en muslim som mördar för Koranen, tuffa poliser som är ”partners” med varandra och en konstnär som vägrar kompromissa med sitt skapande. Fnissande kvinnor, rika och maktfullkomliga män rör om i grytan utan synbara motiv, mest för att de inte har något bättre för sig...

Ibland får man känslan av att Ackerman varit lite för benägen att etablera Porters mordiska tillförlitlighet. Dennes brutala erfarenheter som korpral inom Främlingslegionen, kombinerat med de många actionscenerna berättar påfallande ofta samma sak: Douglas Porter är en hård jävel, och det i kvadrat. Ackerman hade klarat sig med mindre av detta och tjänat på att ge sin protagonist en mer mångfacetterad personlighet istället för att låta honom vräka sig mot ännu en reglad dörr. Något att emotse i uppföljaren? Vi får se vad historien säger.

En uppföljare går i vilket fall att räkna med. Ackerman klargör det redan på försättsbladet där han skriver att B5 är starten på något nytt, ”en idé om att skapa ett nytt och kvalitativt varumärke: en Douglas Porter deckare”. Detta är dock en olustig ingång till ett skönlitterärt författarskap. Ackerman borde i första hand fokusera på att skapa kvalitativa böcker, annars riskerar han att luften kommer gå ur hans projekt.

Linus Gisborn