Litteratur: Tony Iommi/ T.J. Lammers, Iron Man- Min resa genom himmel och helvete med Black Sabbath

jul062012

Skrivet av Alexander Sanchez

Litteratur - Litteraturkritik

” Och efter fyllda sextio slänger vi inte ut teveapparater genom fönstret längre. Vi orkar helt enkelt inte lyfta dem.” Metal och gitarrer

Iron Man- Min resa genom himmel och helvete med Black Sabbath
Tony Iommi/ T.J. Lammers
Översättare: Øyvind Vågen
Kalla Kulor Förlag 

Den legendariska gitarristen Tony Iommi berättar med egna ord om sin barndom och tiden i Black Sabbath. Läsaren får följa med Tony resa från att ha varit italiensk invandrare under efterkrigstidens England, med hårt arbetande föräldrar, skoltiden och fram till genombrottet med bandet Black Sabbath. Han talar även om tiden efter att Ozzy Osbourne lämnade bandet.

Att det skulle bli musiken stod klart åtminstone för Tony, urusel i skolan och något av en värsting, fanns det bara en väg att gå. Musiken kom tidigt att bli ett stort intresse hemma i Birmingham.

Tony som arbetade med ett antal ströjobb förlorade nästan fingrarna i en arbetsolycka, något som lätt hade kunnat sätta stopp på hans fortsatta musikkarriär. Det var fingertopparna på ring- och långfingret som skalades av, som blev orsaken för Tonys speciella tunga spelstil. Som vi alla känner till gick det ändå rätt bra med hjälp av hemmagjorda fingerproteser och övning.

Bandet som kom att bli Black Sabbath, bildas med kompisarna Ozzy Osbourne, basisten Geezer Butler och trummisen Bill Ward. Bandet hette först Earth, men döptes snabbt om till Black Sabbath. Tony var själv med en kort period i Jethro Tull, något som kunde ha blivit rätt intressant om han hade valt att stanna.

Musikscenen under 1970-talet var minst sagt intressant i Storbritannien, med band som Deep Purple, Jethro Tull, Yes och förstås Led Zeppelin, för att nämna några. I boken får vi en liten inblick i hur rivaliteten och vänskapen mellan de olika banden kunde te sin. Tonys vänskap med John Bonham var helt klart både varm och omfattande.

Det var i och med debutalbumet ”Black Sabbath” med några idag kända låtar som: Black Sabbath, Evil Woman och The Wizard, blev startskottet på en fantastisk karriär. Det hektiska turnerandet under många år gjorde även sitt för att höja ryktet på bandet. Med ett album per år under den första perioden betydde det mycket hårt arbete. Mellan åren 1970 -76 gav bandet ut sju album, något som känns mycket långt från dagens popidol-musikbransch.

De ärliga anekdoterna, om fylla, knark, skörlevnad och bandbråk, ger en dokumentär känsla främst på grund av det raka språket. Jag upplever att det är Tony Iommi själv som talar och berättar rätt ominskat om sitt liv. Biografier brukar i regel komma i två varianteter, antigen är de ärliga eller helt påhittade av vederbörande för att så långt det bara är möjligt dölja sina egna brister. Den sistnämnda brukar i regel vara en politikers egna -skriven av en spökskrivare – memoarer.

Partajandet, supandet och knarket gjorde sitt till att hålla igång bandet. Resultatet har speciellt visat sig hur Ozzys form är idag. Det var förövrigt Sharon Osbourne, dotter till managern Don Arden, som föreslog Ronnie James Dio som ersättare till bandet när Ozzy sparkades.

Tonys historia med allt vad det innebär av Rock'n'Roll är både intressant och relativt ärligt i sitt berättande, ingenting man är direkt brukar vara van med. Berättelsen som avlutas i nutid ger kanske en annan bild av en av rockhistoriens stora gitarrister än man hade förväntat sig.

Alexander Sanchez