Litteratur: Jacob Kimvall; Nolltolerans. Kampen mot graffiti - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jacob KimvallGraffiti, nolltolerans och den lagliga väggens problematik

 

Jacob Kimvall
Nolltolerans. Kampen mot graffiti
Efterord Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki
Verbal

 

Är man intresserad av de osynliga nervtrådar som löper i lönndom i den stockholmska politikens beslutsgångar skall man läsa denna bok om införandet av nolltolerans mot graffiti i Stockholm. Om man upprörs över de manövrer i form av rättsvidriga myndighets- och fiskalordningar som självsvåldigt sjösatts av enskilda tjänstemän i Stockholms beslutsgångar i kölvattnet av debatten om graffitins vare eller icke och i de återgärdspaket som genomförts i nolltoleransen namn skall man köpa denna bok. Om man överhuvudtaget är intresserad av vad som sker i den representativa demokratins dunkla fickgömmor och vad detta ger för resultat i form av maktförskjutningar i den repressiva toleransens namn skall man läsa denna bok om exemplet graffiti och om vad som bebor den mentala och politiska för att inte säga kulturella nolltoleransens dunkla boningar och dessutom vad som gäller i Stockholm kring den lagliga väggens problematik.

Det är en naken skildring av hur politiska makten i Stockholm i form av dess kulturhantlangare laborerar med en medborgerlig konstyttring inte bara i form av maktspråk utan också genom sjösättandet av politiska vandringshistorier och med användandet av ett pseudo- och amatörpsykologiserande som uttrycker en djup okunnighet och ett generande barbent tyckande om en hel konstform. Läser man denna bok kommer man att inse att detta myndighetsbruk inte bara tar sig lagliga utan också olagliga uttryck. Som referenspunkt erbjudes en utblick i hur en internationell syn på denna gatans konstyttring ser ut där bland annat ett efterord av Finlands kulturminister Paavo Arhinmäki ger referenser att jämföra med.

Doktorand Jacob Kimvalls ingående och kunniga genomgång av den kulturpolitiska, juridiska och polisiära hanteringen av konstformen graffiti i Stockholm grundar sig på hans genuina kunskap som dels härleds ur hans bakgrund som graffitimålare, hans engagemang inom graffitins estetik och politik och hans akademiska arbete som doktorand i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Hans bok är en analys av ämnet graffiti och den politik som förts i och emot denna företeelse i Stockholm mellan åren 1995- 2011.

En fråga tycks vara särskilt svårhanterlig för den nuvarande politiska kulturmakten i Stockholm och bör därför ställas konkret: Hur hade alla dessa 'negativa följdverkningar' som myndigheterna och nolltoleransen vänner räknar upp som resultat av graffitins existens sett ut vid ett 'frisläppande' av konstformen graffiti? Vilka företeelser är beroende och en direkt följd av nolltoleransen? Vad är egentligen genuin orsak och verkan i nolltoleransens kölvatten?

Nu är graffitin förbjuden och i nolltoleransens efterföljd häpnadsväckande nog även i sina lagliga former och yttringar. En hel konstform oavsett sina preferenser har alltså stoppats och förbjudits i Stockholm då den till sin form, sin metod och till sitt konkreta innehåll enligt den kulturella myndigheten annars kan 'leda' eller 'förleda' till brott, 'locka till kriminalitet' och 'förslumma' hela Stockholm. I praktiken är detta en juridisk reaktion på en praktisk spaningsteknisk polisproblematik detta visar Kimvalls grundliga genomgång av hanteringen.

Till syvene och sist är det en demonstration av den politiska kulturella makten i Stockholm mot en konstform som är fel från början då den äger sin födelse och barndom på gatan och är underground till sitt väsen, underklass till sitt innehåll och genuint främmande för den etablerade politiska nomenklaturan.

Ett yttrande av den nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth illustrerar det höga tonläget kring konstformen och de svepande omdömen som avges oavsett om graffitin existerar i laglig eller olaglig form eller rumslighet: ”Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegal. Det här är inte konst!”

Benny Holmberg  

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen