Litteratur: Johan Argus; Filosofins födelse - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Kritik av det textuella förnuftet

Filosofins födelseJohan Argus
Filosofins födelse
Förlaget Anomali

I en tillvaro som alltmer har fragmenterats genom årtusendena, i minst inom filosofins område, känns det befriande att någon på allvar försöker ta ner orden – språket, texten – på jorden genom att säga att dessa blir till när vi använder oss av dem och att de ständigt verkar i oss utifrån ett sammanhang. I Wittgensteins efterföljd är det grundtanken i Johan Argus bok Filosofins födelse, en kritik av det textuella förnuftet. Med oförtruten pedagogisk nit avmystifierar han språket och visar hur många av filosofins grundläggande frågeställningar genom historien bygger på rena tankefel och redan från början gick vilse i sig själv.

Man kan utan vidare kalla det här för en stridsskrift, vars ifrågasättande borde kunna bidra till att ändra inriktning på universitetskurserna i filosofihistoria, alltifrån Platon och Aristoteles till Descartes dualism och synen på ”tinget i sig”. Genom blottläggandet av hur vårt så kallade teoretiska tänkande har sitt ursprung i skriftspråket, följer att filosofi som ämne har styrt bort från den faktiska verkligheten och format idéer om att det skulle existera objektiva sanningar bortom själva livet, i ett eget svävande tomrum.

Det är, menar Argus, skriftspråkets inneboende opersonlighet som har lett fram till denna absurditet. Konsekvenserna kan vi se i just fragmenteringen av tillvaron och människan, och hur denna i sin tur lett fram till vad som brukar benämnas som expertsamhället, i vilket teoretiskt tänkande har satts på piedestal, höjt över alla andra verksamheter. Det har blivit ”finare” att vara den passiva åskådaren till livsbetingelserna än att faktiskt leva.

Kanske kan man likna Filosofins födelse med ett lovkväde till empirin, som understryker förnuftets beroende av verkligheten, köttet och blodet och sinnenas förnimmelser. Att de idéer det skrivna tänkandet föder är beroende av samma verklighet, torde bli uppenbar för alla och envar som tillåter sig att ägna ett antal timmar av sin tid att sätta sig in i frågan. Jag törs lova att den tiden inte är bortkastad. En ny konsensus bör till vad det gäller filosofiskt tänkande, både i stort och smått, så mycket står klart. Livet måste ha en mening, skrev en gång psykoanalytikern Viktor Frankl, och det har det – i sitt sammanhang!

Lars-Göran Söderberg

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts