Litteratur: Alice Kassius Eggers; Det är bara regn - Tidningen Kulturen

Litteraturkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Alice Kassius-Eggers Foto PequodEros och Thanatos i Stockholm

 

Alice Kassius Eggers
Det är bara regn
Pequod press

 

Kärlek och död i poetiskt utformade anteckningar är vad som karaktäriserar Eggers berättelse, som antar formen av ett gediget genomfört sorgearbete. Som sådant fungerar det också för en utomstående läsare, tack vare intensiteten i det som framförs.

Det är den som räddar hela projektet, då stora delar av texten annars kan upplevas som alldeles för privat, mer ägnad den nära vänkretsen än en större, anonym publik.

Kill your darlings heter det ju som bekant, och skulle det här vara en roman i vanlig mening, skulle det finnas massor av älsklingar att döda.

Nu är det bättre att kalla boken för just berättelse eller ännu hellre ett vittnesmål, som skildrar de inre tillstånd som kan uppstå efter stora förluster. Kärlekssvek och död är i det fallet fullt jämförbara, och får till följd att livet på gott och ont ges en ny innebörd.

Till det privata kan läggas ett myller av referenser till platser, musik, och så vidare, som kanske är välkända för en del, för andra inte.

För den senare kategorin bidrar detta inte till att höja autenticiteten, som det antagligen är tänkt, eftersom ingenting beskrivs utan bara finns där mer eller mindre ”namndroppat”.

Men som sagt, den poetiska styrka som genomsyrar boken, gör den ändå till en läsupplevelse, som jag inte skulle vilja vara utan. Där finns formuleringar och tankegångar som väcker gehör och som är fullt njutbara för vem som helst. Också mörkret har sin lockelse, bara man tränger tillräckligt djupt in i det. Det tycker jag att Alice Kassius Eggers gör.

Lars-Göran Söderberg

 

 

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts