Litteratur: Eirikur Örn Nordahl Gift för nybörjare

mar142012

Skrivet av Marcus Ridung

Litteratur - Litteraturkritik

Giftig roman om svårigheten med närhet

en liten bok om stora händelserEirikur Örn Nordahl

Gift för nybörjare
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Rámus

Om man smakar på en Burning bush, även kallad sommarcypress, får man kräkningar och feberkramper. Det finns också en påtaglig risk att man faller i koma. Därför känner huvudpersonen Halldór sig tveksam över att rumskompisen Dísa tagit hem en ny hyresgäst i deras lägenhet i Reykjavik. Tänk om jag råkar ta en tugga? För den giftiga växten är här för att stanna. Eller som Dísa själv uttrycker det. ”Att bo ihop innebär att kompromissa”. Med andra ord blir han tvungen att komma på något sätt att leva med växten. Halldór och sommarcypressen utvecklar en relation, han köper Hemmets krukväxthandbok, sköter om den och slutligen äter upp den.

”Det som börjat med fruktan hade nu övergått i fascination. Jag kunde bokstavligt talat inte se på sommarcypressen utan att vilja göra något med den”.

Dísa och Halldór träffades på krogen och bestämde sig redan samma kväll att flytta ihop. Men inte som ett kärlekspar. Senare får man redan på att de inte ens har kysst varandra. Deras relation är högst platonisk och baserad på ordning och reda. Och på en hemlighet. Det finns en given ordning, och en checklista, om vem som ska diska, laga mat, putsa fönster eller vattna blommorna. Kvitton sparas i en speciell burk och telefonsamtalen registreras så att ingen riskerar att betala för den andras samtal. Allting sker under kontrollerade former och efter hand blir man mer och mer nyfiken på vad detta kontrollbehov står för.

Men sommarcypressen visar sig inte vara den enda nya gästen i kollektivet. Den fjärde partnern i detta psykologiska kärleksdrama är sexmissbrukaren och genusstudenten Högni. Högni beskrivs som en man med stake och med en mjukare och tryggare famn än vad andra män har. Han bär ett lugn över sig som ger honom en matematisk framtoning. En framtoning av exakthet och sanning. Med andra ord är han Halldórs motpol. Vilket passar Dísa. Nu hade hon träffat en riktig man som kunde rucka på hennes inrutade liv och ge henne njutningsfulla sexupplevelser. 

Så långt följer romanen det klassiska upplägget för ett triangeldrama. När sedan de destruktiva och mörka krafterna börjar få fäste går berättelsen in i ett nytt skede. I början är boken uppbyggd kring relationer.

Fokus förskjuts senare från relation till person. De destruktiva beteende börjar tänja på jagets gränser och kontroll och det retrospektiva självutforskandet blir en smärtsam påminnelse om personernas livsöden. Under tiden kommer man allt närmre, i första hand, Halldór. Det är genom hans ögon man ser, det är genom hans ord berättelsens blir till. Halldór reflekterar över hur folk som har legat med varandra för första gången ser ut. Vad gör ett mumintroll ute på stan en lördagskväll? Och hur lång tid tar det att dö om man dricker odörtsdryck?

Halldór blir den person man kommer närmst, medan den destruktiva sexmissbrukaren Högni försvinner ur berättelsen efter hand utan att säga hej då. 

Personbeskrivningar är romanens styrka. Och miljöerna. Relationsprosan skapar stämningar av humor och allvar och Eiríkur Örn Nordendahls poetiska kraft slår också igenom. Som poet har han bland annat blivit uppmärksammad på Zebras Poesifilmsfestival i Berlin. Däremot finns det flera partier i romanen som känns mer tveksamma. Det händer när författaren väljer att referera till uppslagsböcker eller nyhetsartiklar. Då förlorar språket dess intensitet och närvaro.

Det som börjar som ett obekymrat triangeldrama utvecklar sig till en psykologisk thriller i ett hallucinatoriskt tillstånd. Efter hand får man reda på vem som körde ihjäl Dísas treåriga dotter, knutarna löses upp utan att nå en uppgörelse. Romanen utspelar sig i ett slags komatillstånd där individerna är inkapslade i sig själva och har svårt att komma varandra nära på riktigt. Lika giftig som krukväxten är hemma på skrivbordet, lika farliga visar sig människorna vara för sig själva. Det ligger något outtalat i luften som man inte riktigt kommer åt i Eiríkur Örn Nordahls roman. Det skapar en suggestiv stämning om förhållandet mellan individ och samhälle. Samtidigt finns det en slags hybris hos författarens alter ego, Halldór som bidrar till romanens styrka, humorn. Likt den grekiske filosofen Sokrates vill Halldór tömma sin giftbägare. Men vad har han gjort sig skyldig till?

Rámus förlag går ut med att Gift för nybörjare inte är en stor bok som handlar om viktiga händelser. Jag vill inte hålla med om det. För mig är det en liten bok om stora händelser. Manlighet, kärlek, barn, droger, relationer. Det är en bok att ta till sig.

Marcus Ridung