Litteratur: Bernt-Olov Andersson; Kanal

feb022012

Skrivet av Jessica Johansson

Litteratur - Litteraturkritik

Brinnande aktuell 

Bernt-Olov AnderssonBernt-Olov Andersson
Kanal
Reptil Förlag

I Eyvind Johnsons klassiska statarroman Nu var det 1914, så finns det en stark scen när den norrländske sonen Olof är i föräldrahemmet. Man pratar inte om sina känslor. Men hans mamma stryker en hand över bordsduken eller plockar med några smulor och lägger en försiktig hand på hans axel och de små känslosamma gesterna säger allt om hennes saknad och sorg efter sonen som var tvungen att ge sig iväg för att arbeta i tidig ålder. Jag tänker ofta på den scenen, hur så få ord och små subtila gester kan räcka för att beskriva ett helt fenomen. En hel samhällsklass.

Den scenen kommer jag att tänka på medan jag läser Bernt-Olov Anderssons roman Kanal. Den är också en arbetarroman – den utspelas i mitten av 1800-talet i området omkring Sandviken. I blickfånget står Leon, pojken som plötsligt fördrivs från sitt hem av föräldrarna. Han är vuxen och det är dags att klara sig själv. Pehr Fredrik har också en stor roll i romanen. Han drömmer om att flytta till Amerika och gräva guld, han menar att man kan bli stormrik där. Han beskyddar på något underligt sätt Leon. Romanen är välskriven och handlingen gripande.

Det finns en stark scen då Leon sitter på ett tåg och får syn på ett välbekant ansikte – sin fars. Han blir oerhört glad att möta fadern igen, men fadern möter honom med kyla. Sonen är vuxen och bor i en annan del av landet. Leon börjar gråta och säger att han längtar hem, men fadern förblir kall. Det är en scen jag förmodligen kommer att återvända till i tankarna, precis som den i Nu var det 1914.

Stundtals blir beskrivningarna av det tunga och kroppsliga arbetet väl ingående, samtidigt är det väl själva definitionen av en statarroman. Man sågar, bär tunga stockar och hela livet kretsar kring arbetet. Läsningen kan uppfattas som enahanda för en modern läsare, samtidigt som detta väl är en del av definitionen av den här typen av roman.

Kvinnorna har också en framträdande roll i Kanal. De som blir gravida utanför äktenskapet äter tändstickor i hopp om att svavlet ska ta död på deras allt överskuggande bekymmer. Romanfigurer som Dal-Brita, starka och rediga kvinnor med skinn på näsan men som drömmer om äktenskap och trygghet, passerar revy.

Det är lätt att dra paralleller till det nya Sverige som håller på att växa fram i vår samtid – det där klassklyftorna blir allt större. Där somliga har massor och andra inget alls. Alltså känns Kanal som en ytterst angelägen roman, även om den utspelas i en avlägsen tid. Eller kanske just därför. Genom att utspelas i en tid som tycks främmande för en modern läsare, så blir det lätt att få syn på likheter.

Jessica Johansson