Litteratur: Peter Stjernström, Världens bästa bok

sep212011

Skrivet av Stefan Whilde

Litteratur - Litteraturkritik

En högst underhållande läsning

Han ska skriva romanen och käka antabusPeter Stjernström
Världens bästa bok
Kalla kulor förlag

Så. Nu har jag läst världens bästa bok. Eller i varje fall ”Världens bästa bok”, en metaroman om en metaroman, men mest av allt en skojfrisk satir om hur det är att vara svensk författare i allmänhet och spritromantisk manlig författare i synnerhet. Och om förlags- och bokbranschen, om estradörerna som turnerar land och rike runt med sin poesi och aldrig får nog av att höra och se sig själva, om läsarna som slukar deckare och kokböcker tills de blir blå i ansiktet och om litteraturkritikerna som matats med akademiska irrläror om hur formatet ska tillbes och jargongen ska ljuda.

Titus Jensen är en romanförfattare på dekis. Han har gått från respekterad till cirkusdjur. Han drar runt på festivaler och läser i blindo ur gamla dammiga kungaböcker med ett slags patos som får publiken att vrida sig av skratt. Men de applåderar och applåderna år, oaktad skrattsalvorna, en kärleksförklaring. Tänker Titus och sveper grogg efter grogg för att uthärda förnedringen.

Så efter en sliskig gigg råkar han knäcka en briljant idé, visserligen på fyllan men ändå. För att ingen ska hinna sno idén beger han sig dagen därpå till sin förläggare. Han har inte skrivit en roman på flera år och anses uträknad, men förläggaren lyssnar med stigande intresse trots att hon tvingas värja sig mot Titus ångande andedräkt.

Efter ett rådslag på förlaget ställs Titus inför ultimatum. Han får skriva romanen, som förstås ska heta ”Världens bästa bok”, men på några villkor. Ett av dessa är att han håller sig helnykter under arbetets gång. Förlaget står för bärbar dator med inbyggt alkolås!

Mer ska inte här sägas om utgången och förvecklingarna däremellan. Bara att det är högst underhållande läsning, även om det blir lite väl förutsägbart mellan varven. Någonstans rymmer den här drapan en hel del beska sanningar om oss människor, om medieklimatet, om törsten efter bekräftelse, men också om kreativitetens två sidor och om en bransch som kanske driver med sig själv utan att själv veta om det. 

Jag har inte läst Stjernströms tidigare satirer ”Stora Journalist-Prisse” och ”Enn Mann”, men jag har fått info från förlaget och känner mig ganska sugen. Jag skulle också vilja lägga in ett beställningsjobb, eller snarare ett önskemål. För vem är egentligen bättre lämpad att skriva en renodlad Sverige-satir än Stjernström, om folkhemmet, jantelagen, pillerknaprandet, arvsskulden, mindervärdeskomplexet och så vidare? Bara ett önskemål, som sagt.

Stefan Whilde