S:t Knuts Torg, Malmö. Värpinge, Lund. (Till Kristin L)

aug162010

Skrivet av Kristian Lundberg

Litterärt

Jag önskar att jag kunde inleda den här dikten

med en rad så fylld till brädden med ljus att den

antänds redan från början och börjar brinna från

pol till pol, ingenting skall längre förtigas utan jag

skall låta minnet av henne raderas genom att hon

igen finns intill mig, så nära som bara hon kan vara, sida

intill sida, inte genomborrad av tid eller förlorad som

ett minne bland alla andra minnen, ett fotografi, en säng,

teckningspapper, smaken av nikotin på tungan, den hårda

intensiva kroppen som förtärde mig från insidan: "Kärlek"

minns jag att jag tänkte och förde det åt sidan, som man

lägger undan sig själv medan man förbereder sig på döden.

Det händer allt oftare att jag vaknar upp tidigt, fortfarande

yr av sömnbrist, bara för att kunna föra samman allt

i dikten och göra det levande och verkligt igen: aldrig att

jag igen kommer att återvända till det blommande

körbärsträdet, S:t Knuts torg eller det minimala rummet

där skuggorna till slut var det enda ljus som kunde nå

fram till oss, tiden är ingenting, ingenting, aldrig att jag

igen kommer att ligga i just den sängen och se dig lösa upp

ditt hår samtidigt som du vänder dig om och ber mig att gå,

rum intill rum, cirkel som sluts i cirkel, kropp intill kropp

Jag önskar att jag kunde fylla den här dikten till brädden

med doften av höst, augusti som förvandlas till september,

hopp som blir försoning och det här speciella ljuset som

bryter sig in i allt jag skriver och raderar det från insidan

tills allt som återstår blir svaga avtryck i en slarvigt

bäddad säng. Kärlek. Andas. Hopp.

Kristian Lundberg