Mats Waltre: Gamla gudar lever än - Tidningen Kulturen

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Mats WaltreJag vill se,

veta och ge,

se mina händer göra

Giv att nåt händer





Svårt att vara vis;

svårt veta vad som göras ska

Född att våndas?

Nej, mer till att andas





Skriver ord, skriver mer

ger snålt, vill mer

- överge väntan

giv att så sker

 

 

Vanda begär

föder vanvett,

ej ett vitten mer





Stilla händer

förgår, förgör

En smula insikt

anger, säger: sök!

- gör ett försök!





En sak att söka:

ett sakta begär;

som en saga, försagd,

saktmodet är





Försaka, begära

försaka begär,

be för att ge

ditt begär inse







Ge en gåva, två,

omger, avgör

hur begåvning gå





Men att ge utan händer

är svårt. Hårt länder

overksamma händer

ovett i alla länder

av det att intet händer





Att vänta på en syn,

för att göra en gärning,

vänder sökande om sak

i vanvett ner i dyn;

föder vind, fordrar ingenting

- gör säll sak omak







Att vara i medvetande;

att vara med i vetande,

bevisar mer insikts ande,

än ovist vanvetts vetande,

som visar mer en vilsen ande,

ety:





Den som öron hör,

den som har ögon se,

och våra händers verk främjade,

gav tanke, skapade och sa:





”Gamla gudar lever än!

Frej och Freja fröjdas

Tor tror, ty Tor tör

Loke leker, kanske anar

att Oden vet och danar

Och Gud, han som är

’jag som är’ är god





Men vår förtingligade gud – odör

skymningsgud dör och dör …





I gryningen människan uppstod,

människan stod upp, förstod

att inget hända utan händer

Tummen grep och människan begrep

att gärna göra en handling till

Med egna ögon hon då såg

att här hon har välsignad håg





men kom ihåg:





Hon såg en sak – och se!

Hjärtat bulta – tungan sökte,

ögon stirra och tungan löpte

Tungan tänkte om sakens ting,

tungan talte om sagda ting

En insikt om sak hon förde på ting





det ena gav det andra





människan pratade snart sagt om allting





Med hågen sökt hon siktat då,

så begynte gudar i världen börja gå







Hennes händer gjorde ett ting

Ur ingenting

kom ett ting

att förstora allting

med ett ting





Hon insåg strax vad tinget visa

visshet raskt hon ville visa.

Tänkte: vad vet jag om ting bevisa?

Nej, låt mig visa tingets egen visa





Det, det ena gav,

gav ock det andra av





Visdom skapa väldigt vett,

men ovis dom gav vanans vett



 



(vanvett, vanvett – ansiktssvett

Girigt begär ledde lätt

till egen doms mått mätt;

egendom som sakbegär

Egendomlig egen dom är





Men med egen doms vetande

var egendom dock medvetande





det ena gav, det andra gav …





Människan sökte och såg,

människan försökte och fick

försiktig tillförsikt





Ur ansenlig tillgivenhet

till sakers goda natur

växte människans saktmod upp ur





Vår gåva, begåvning;

när vi hör vad vi tillhör

vet vi varifrån vi hör,

eller hur?)





Ögon, öron, talande hand,

söker mer bland alla ting,

ser och hör och kväder

”ej sand, ej hav

ej svala vågor”

Gamla gudar lever än,

håg och hugnad ännu mer

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts