Ndue Ukaj; Godo

jul302012

Skrivet av Ndue Ukaj

Litterärt

Ndue UkajNdue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör för ”Identity”, en tidskrift om konst, kultur och samhälle, baserad i Pristina.

Ukaj medverkar i flera poesiantologier på albanska men också på andra språk. Han har utgivit fyra böcker på albanska, engelska och spanska.

Hans dikter och texter har översatts till engelska, spanska, italienska, rumänska, finska och svenska och hans poesi har blivit prisbelönad med både nationella och internationella litterära priser. Som med boken som detta översatta utdrag stammar ur; ”Godo kommer inte” fick pris för bästa diktsamling 2011 i Kosovo.

I en stor internationell poesifestival i Makedonien, ”Ditët e Naimit”, fick den också pris – Qiriu i Naimit – som bästa poesi. Utdraget har också, i annan form, presenterats i tidningen Alba.

Godo kommer inte

Det regnar, vägen från Irland är oframkomlig

havet kan inte passeras med små steg, i regniga nätter

när ensamheten sväljer en som jordens sprickor efter jordbävningen

när smärtan inte ens har tid för vetenskaplig förklaring.

Godo kommer inte, det är sent, väntandet har mattat ut honom

i en skön sömn vaggar mina och dina drömmar.

Han kommer inte, varken under livets träd eller i underverkens teater,

sover förväntningarnas sömn som din tid inte förstår … vår tid.

Du väntar, likt bruden i den övergivna bröllopssängen,

du drömmer om honom med öppna armar när han räcker fram en säck full av drömmar

där du lägger dina händer varsamt, som i det vackra håret … hägrar där

och bönar din dröm, sammanflätad genom dina långa fingrar.

Ett plötsligt ryck genom din kropp, handen väck från säcken.

Du torkar pannan och förstår att Godo inte kom, inte heller hans gåtfulla blick.

Fortfarande är du inte övertygad om att din dröm kom i en säck.

Den blev för evigt bunden i en knut precis som Godos ankomst.

Förvånad stegade du på andra sidan från den rasande flodens ord

som dina steg träder bland drömmar fulla av underverk mot tidens beskyddare.

Som gör livsljud i drömmen om förväntningen.

Och främjar en förhoppning om att Godo ändå kommer.

Nej, Godo kommer inte, nej!

Du gråter, gråter så förtvivlat att tårarna utgör en bäck

mellan ditt kindben och dess gränslösa flöde.

När hjärtslagen känns som främlingens steg

när ilskan knackar i den svarta natten.

Även Godo skulle kunna trilla och skada sig illa.

Godo kommer

Sluta gråta hela tiden, Godo kommer

stormen har bedarrat, vägen från Irland är öppen

han har lindrat den oroliga synen och Akilles ilska

även bröstsmärtan har läkt.

Han kommer under livets träd.

Där du har skapat ett bo i förväntan

med ett träsk av önskemål bundna i snaror.

Godo kommer med havets musik full av tystnad.

Ditt väntande har gett honom mod,

han kommer med säcken full av gåtor,

kommer närmare det ruttna trädet

där du väntar och lägger dina skakande händer

så att ironin biter den ändlösa väntan.

Och de ord som byter sin form varje morgon.

Ditt gröna öga litar inte på tiden, väntandet eller hans ankomst.

Med blad av träd frögrenar du kronans seger. Vilken glädje.

Med minskande förhoppningar till det förlorade förtroendet, upplöses seendet

och korsar den rasande floden utan att bli igenkänd.

Plötsligt återvänder du.

Du sitter i närheten av trädet med din lysande arga blick

där de vita lamporna sväljer hemlängtans ögonblick.

Du sparar väntandets nostalgi. Hjärtats steg.

Genom de trötta fingrarna räknas teaterns absurditeter

med nakna skådespelare i vilkas närhet

åskådarna har spridits genom meridianernas död.

I väntan på Godo.

Och rädslan från ormen i det ruttna trädet,

som piskar utan avbrott.

Alltså, Godo kommer, ditt väntande har gjort honom modig.

Vid livets träd

där skådespelarna bygger en frälsande teater åt dig.

Och frambringandet som håller i sig tills att han kommer.

Godo kom

Det är natt, stormen upphör inte

din våta kropp skakar av det kraftiga regnet

under livets träd i väntan på Godo.

Väntandet har förvandlat dig till en samtida staty.

Där livet har sitt bo för nattens kråkor och ensamma fåglar.

Din ensamhet drar sig som en knuten orm

genom vilken den giftiga tungan tränger igenom.

Plötsligt hörs en kraftig knackning, du hör det inte.

Dina öron är slutna av maskar som klättrar över din kropp.

Som den gamla mannen framför lagens dörr i Kafkas berättelse.

Inväntar att få träda in i lagens mysterier, förlåt, jag menade Godos mysterier.

För att likväl förstå den absurda gåta

som ligger i det omänskliga.

Min Gud,

Godo kom, med sin förvirrande blick och slitna säck,

med förlorade önskningar från den långa hemvägen

under livets träd där du väntade i en oändlighet.

Du kände inte igen honom,

han kom med ett annat ansikte som du aldrig föreställt dig.

Med en trött röst du aldrig hade hört,

med en orolig syn som du aldrig hade sett.

Förtvivlan förbluffar din kropp. Maskarna faller till jorden

från din kropp som omvandlas till väntande.

Förtvivlad tog du det skämda huvudet och grep med handen om hans säck

då du söker dina torkade drömmar är de liksom höstens blad

genom vilka de berusade fötterna går

och tårarna föll över kinder och hals

du föll i de förtvivlade armarna

en välkomst till honom såsom bruden som väntat i den övergivna sängen,

medan du drömde med öppnade armar för att behålla säcken med drömmar

där du varsamt lägger dina händer, som i det vackra håret… där hägrar de

och bönar efter din dröm, sammanflätad bland dina långa fingrar

och torkar din panna och du förstår att Godo kom och din väntan förblev en ändlös väntan.

Ndue Ukaj

 Översättning: Edita Kuci Ukaj och Freke Räihä