Lund har allt utom vatten


För länge sedan, i något slags gyllene tidsålder somliga av oss blickar tillbaka mot med glans i ögonen, fanns det inom litteraturen ett fenomen som gick under namnet följetong. Idén var att låta läsarna av en tidning eller ett mer obskyrt litterärt magasin med jämna mellanrum ta del av en längre sammanhängande historia.

Ofta bestod historien av ett flertal trådar som flätade in i huvudhandlingen och bars upp av ett karaktärsgalleri stort nog att fylla båda sidorna i en fotbollsmatch. De var ofta döpta efter sina huvudpersoner, Oliver Twist, Idioten, Odysseus. De var ofta skrivna av Dickens, Dostojevskij och i enskilda fall, av Joyce. Sällan av kvinnor.

I slutändan resulterade dessa texter i de superkanoniserade verk vi alla har i våra hyllor och som merparten av oss också läst.

Trots att följetongen som form och som idé var mycket framgångsrik, framför allt i England och Ryssland innan första världskriget, gick genren in i skuggan. Kanske var det till fördel för den masspublicerade romanen, kanske för novellen, som tog dess plats på tidningssidorna och magasinen.

Nog om historia.

Här är vi idag.

Det samhälle vi för närvarande lever i bygger kring korta texter, små paket av fragmenterad information som slungas mot oss med våldsam kraft och väldig hastighet. Vi tar del av historier på det sättet.

Den bild av världen vi idag har tillgänglig är ett resultat av att vi pusslar samman dessa fragment till den mosaik som blir vår samtid. Vår världsbild. Inte undra på att bloggtexter, krönikor och noveller fått vind i seglen. Inte undra på att tv-serien klivit in i finrummet. Vi tar del av dem i tidningar, på tv, genom våra datorer och phones och tablets och pads.

Håller man det i åtanke är det bara en tidsfråga innan följetongen kommer tillbaka i modern tappning. Den är, eller borde kunna vara, en passade spegling av vår tid. Korta kapitel som växer samman till en mer sammanhängande historia. Känner du igen dig? Bra. Välkommen till det första steget.

Skrivkooperativet Alla, eller SkAlla, är en självständig grupp författare med rötter i Lunds Universitets Författarskola och Lund har allt utom vatten är vår följetong.

Staden Lund är ett mikrokosmos, som trots sina urgamla rötter, sin gentrifierade utsida och akademiska spjuverism är en modern mångfasetterad helhet fylld av liv, berättelser och oväntade krökar. Så snart man börjar skrapa ytan och verkligen ser människorna som cyklar eller går längs de lugna gatorna kommer ett intrikat nät att breda ut sig.

Varje vecka kommer SkAlla att göra nerslag i det nätet, följa trådarna för att se var de leder. Vilka andra trådar som berörs på vägen är ännu okänt. Varje enskild författare skriver en karaktär, eller ett perspektiv. Det finns ingen färdig mall och ingen färdig handling. Som i vardagen vi delar med varandra kommer handlingen att växa fram organiskt från karaktärernas (och författarnas) interaktion. Det blir en resa och vi är glada över att få dela med oss av den, genom Tidningen Kulturen och Freke Räihäs utomstående redaktörskap, till er.

SkAlla

Lund har allt utom vatten: efterskrift

PDFSkriv ut
Skrivet av SkAlla
jan252013

Lund har allt utom vattenLund har allt utom vattenVänd det sista bladet och berättelsen upphör. Trots att den här texten, Lund har allt utom vatten, är skriven för en tidning vars utbud nästan uteslutande existerar fritt från papperssidor, kommer metaforen lätt till oss. Vänd på det sista bladet och...

Det Lund vi skrivit oss fram till upphör. Under 56 avsnitt uppstod det, med sina drömmar, sina rädslor, historier och visioner, länkar i en kedja som alltid sliter på varandra, som är i konstant konflikt, men också samspel, samklang och samhörighet med varandra. Man kan inte komma in i det Lund vi skrivit utan att ta del av dessa, av samhörigheten och konflikterna, drömmarna och rädslorna över och under, söder, norr, öster och väster. Men var är kärnan? Var, och vad, är hjärtat av Lund?

Lund har allt utom vatten är en följetong som blivit en kollektivroman. Den är ett stort experimentbygge, skrivet av åtta författare från skrivkooperativet SkAlla på uppdrag av Freke Räihä och Tidningen Kulturen. Författarna heter Marie Wetterstrand, Carola Mikaelsson, Lo Söllgård, Ulrika Sandberg, Kerstin von Seth, Gunilla Falck, Therése Granwald, samt en anonym medlem i SkAlla. I slutet av den här texten hittar ni deras presentationer och vem som skrivit vem, eller vad.

Planeringen för en följetong i Tidningen Kulturen började i september 2011. Författare ur SkAlla samlades och pratade igenom hur projektet skulle genomföras. En följetong? Ett års tid? Ett avsnitt i veckan? Lund har allt utom vatten? Vad betyder det? Vem kom på den titeln, förresten?

56. Jenny

PDFSkriv ut
Skrivet av Jenny
jan182013

Lund har alt utom vattenLund har alt utom vattenSista flyttlasset hade gått. Jenny gick ett varv i lägenheten för att se om hon hade glömt något. Väggarna och golven såg annorlunda ut i de tomma rummen. Som om hon tidigare inte lagt märke till färgen på väggarna, sett det där skrapmärket på parketten i vardagsrummet, noterat hur ljuset mönstrade golvet i sovrummet. Hon dröjde en stund i hallen innan hon öppnade dörren till Majas rum. Egentligen hade hon bestämt sig för att inte tänka mer på vad hon gått igenom under den tid som hon bott här. Det hade hon redan ältat alltför grundligt, för mycket, och tankarna tog aldrig nya banor. De slutade i öppna varför. Så skulle det alltid vara. Men hon ville bara se rummet en sista gång. Det rum hon laddat med så mycket kärlek. Det rum som fått stå orört så länge. Det sista av Maja hade hon tänkt, men så var det ju inte. Det fanns massor av Maja kvar i Jenny.

   

55. Lina, Tobbe & Nils-August

PDFSkriv ut
Skrivet av Lina, Tobbe & Nils-August
jan112013

Lund har allt utom vattenLund har allt utom vattenLinas mobil ringde. Hon plockade upp den ur fickan och kände inte igen. Kunde det vara … hoppas, hoppas …

”Hallå, det är Lina.”

”Hej, det är Anna från Månteatern. Jo, det är så att har vi haft möte nu och vi vill gärna att du kommer och jobbar hos oss. Om du fortfarande är intresserad förstås?” 

”Ja, det är jag absolut! Kul!”

”Det tycker vi med.”

”Okej. Då betyder det att jag börjar efter helgerna, alltså. Ni kör igång den sjunde januari, eller hur?”

”Ja, det stämmer. Vi kommer att börja den dagen med en workshop kring vår nya pjäs, den om Antigone. Det blir en uppföljare till Elektra så att säga, som vi hade premiär på för ganska precis ett år sedan.”

”Då ska jag vara med i workshopen, eller?”

”Ja, det blir ett jättebra tillfälle att börja på, att lära känna oss och se hur vi jobbar.”

”Aaa, det låter bra. Vilken tid?”

”Vi kör igång vid halv tio. Du är välkommen.”

De avslutade samtalet.

   

54. Erik

PDFSkriv ut
Skrivet av Erik
jan042013

Lund har allt utom vattenLund har allt utom vattenErik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma och skrev, hans lilla etta på femte våningen var perfekt för ändamålet. En gång varannan timme gick han upp och hämtade en ny kopp kaffe, var femte timme åt han pasta eller fil och mackor. Han hade aldrig varit så fokuserad i hela sitt liv. På kontoret var det för mycket som distraherade; kollegor som kom förbi och skulle prata, kaffe som skulle drickas, gemensamma luncher och seminarier och möten. Men i lägenheten fick han vara helt ifred.

Erik hade aldrig trott att pappa verkligen skulle hjälpa Asad. Erik hade, ärligt talat, frågat pappa mest för sin egen skull. Det kändes alltid bättre när man försökt. Det där som de brukade säga, de som visste, om att det är bättre att våga och misslyckas än att inte våga och undra om man skulle ha lyckats. Han hade inte levt så mycket efter den devisen tidigare. Han hade varit feg, varken mer eller mindre. Och därigenom inte lyckats med någonting. Men ända sedan han hade börjat våga, ända sedan den där genomregniga dagen när han helt desperat plingade på Ingrids dörr, hade saker börjat röra på sig. Han vågade. Och han lyckades.

   

53. Kjell

PDFSkriv ut
Skrivet av Kjell
dec282012

Lund har allt utom vattenLund har allt utom vattenDet har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker han och somnar genast om.

Mårtenstorget är rensopat, fast en stor hög med snö ligger och väntar på att forslas bort. De skollediga barnen passar på att leka snöbollskrig och en liten pojke vill åka pulka på snöhögen, fast hans mamma vill gå vidare. En pappa kommer gående med två flickor och famnen full av julpaket. Överallt lyser och glittrar det. Julstjärnor och girlanger hänger över gatorna. Julljusen i den stora granen gnistrar och glimmar så annorlunda nu när snön täcker grenarna. Kjell sitter vid sitt fönster och njuter av anblicken, äter sin skinksmörgås och dricker sitt förmiddagskaffe. Det är fint att titta ut över torget och se människornas julbestyr. Här på fönsterkarmen finns hans egen prydnad, en julgris med ett ljus på ryggen. Han fick den i julklapp av morbror Ivar när han var liten. Nu står den här och brinner medan han dricker kaffet. Han är alltid noga med att släcka ljuset efter kaffestunden, levande eld är inte att leka med. Kjell skrattar när han ser barnens skoj och tumult. Hur gärna vill han inte själv rusa ut och kana på snöhögen och få krama den iskalla snön till bollar, men det kan han ju inte. Då kanske han blir misstänkt igen. Han känner sig lite dyster vid tanken.

   

Sida 1 av 12.