Torsten, mera borsten!

dec092010
Skrivet av Stefan Whilde
PDFSkriv ut

altaltJag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet innan han med samlad stämma säger:

"Nu är allt personligt utplånat."

Dryga sex decennier senare skriver en ung spoling vid namn Ulf Lundell romanen "Sömnen" där han på tiotalet sidor fångar svensk jul som kanske ingen annan fångat den. "Torsten, mera borsten!" lyder det desperata grötrimmet och Cosmo är ordentligt dragen.
Ferdinand var annars min favorit som liten. En jul, jag minns inte vilken, läste jag om hur bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson ledde upproret mot Erik av Pommern. Jag tror bestämt att det var år 1434. Ja, som upproret ägde rum alltså. Själv hade jag inte värst mycket uppror i mig utan bar mina anskrämligt brunräfflade manchesterbyxor med jämnmod. De inhandlades för att matcha konfirmationsdräkten och helvete så nära jag var att glömma halva Trosbekännelsen där jag stod uppställd som ett ljus inne i Trefaldighetskyrkan.

Jörgen Edmans tolkning av "O Helga Natt" spelades flitigt i hemmet. Givetvis väntade alla på Arne Weise och från köket doftade det nygräddade pepparkakor. Jag försökte läsa Pär Lagerkvists "Gäst hos verkligheten", men var nog för ung. Ändå minns jag tydligt hur svårt jag hade att släppa den. Det var bara när far ropade som jag la undan boken.

"Nu ska granen kläs!"

Visst snöade det alltid när man var liten och julloven knackade på? Det snöade som på fotografiet där Johan August Strindberg vandrar mot evigheten. Han somnade in i maj 1912 och då var min morfar ett halvt år gammal. Helmer hette han och det fanns inget bättre än morfar, för han hade ett slags lugn över sig. Om han höjde snapsen till sill och skinka eller knäckte en bråkig nöt i väntan på julklapparna spelade ingen roll. Mormor hade tusen års erfarenhet av storkök eftersom hon arbetat som matmor på dårhuset i Malmö och gissa om härliga Astrid kunde stöka till jul!

Det är för barnens skull antar jag. Nu för tiden börjar julruschen i oktober och man hinner knappt skölja ner sista prinskorven innan mellandagsrean driver folk till vansinne. Mormor och morfar ligger i jorden och själv funderar jag på att resa till bortre Mongoliet eller barrikadera mig med Lagerkvists "Gäst hos verkligheten". Men vem vet, pojken i mig vill kanske något annat när det skymmer den tjugotredje.

Stefan Whilde
Inline article positioning by Inline Module.