Tal till nationen

jul022012

Skrivet av Stefan Whilde

Krönikor - Stefan Whilde

Stefan WhildeLandsmän!

Låt er inte luras av marknadsräntorna, budgetpropositionerna och de vinklade nyhetssändningarna. Det finns något annat bakom detta töcken av siffror, statistik och fjärran blodbad. Det finns nudistläger, mörk rom och pur kärlek!

Jag älskade med en kvinna på en strand utanför Ystad när en yngling plötsligt kom förbi. Nyfiken i en strut som han var stannade han till och började titta på. Jag reagerade med att först bli ängslig, sedan topp tunnor rasande.

”Ge dig iväg!” skulle jag ha skrikit om jag inte varit så svensk och lärt mig det mesta om att svälja och knipa käft. Kvinnan som jag hade under mig skrattade hjärtligt. Hon hade hela världen i sina vener och var friare än den europeiska storken eller kappgamen däruppe i den troposfäriska zonen. När jag försynt och någorlunda kontrollerat viftat bort inkräktaren som vore han en mygga, slappnade jag av och stämde in i skrattet. Jag skrattade tills halva stranden glodde och det var så skönt. Att få störa rytmen, bryta tystnaden, vara galningen som dyker upp på varje strand, varje vernissage, varje nyårsfest. Jag blev alldeles rusig och kastade mig ut i havet likt en annan Errol Flynn.

Kan inte, får inte, måste. Tre honnörsord i vår kultur, tre själsdödare, tre drejskivor på vilka vi formas som lerklumpar tills vi passar in i samlingen. Robin Williams viskade carpe diemi Döda Poeters Sällskapför länge sedan och uttrycket kom på modet, men nya filmer produceras i en strid ström och visdom blir till skällsord eller faller i glömska. Våra daghem är proppfulla med barn som gråter sig hesa efter uppmärksamhet, sjukhusen svämmar över av gamlingar som lärt sig att ålderdom är detsamma som förtvinande och däremellan jäktar vi, målinriktade, karriärkåta och pillerberoende. Vi är bilar på en motorväg och i vägrenen står chockade kor och skakar sina huvuden. Till och med korna verkar klokare än vi. De strövar fälten, tuggar sitt gräs, viftar med svansen efter flugor och befruktar varandra i stillsamt mak.

Glöm inte att teves nyhetssändningar visar mindre än 0,0000001 procent av dagens nyheter, varav 90 procent av det de visar är laddat med våld, elände och misär vilket inte på långa vägar speglar stämningarna i världen generellt även om vi lär oss att tro det värsta där vi sitter nedsjunkna i våra trygga soffor. Våldet som rullas är dessutom politiskt, kulturellt och socialt vinklat vilket i sin tur innebär att bilden som målas upp är högst subjektiv och aldrig sann i en vidare bemärkelse. Och en annan sak: Varför sker inga katastrofer på helgerna? Varför startas inga krig på en söndag?

Istället för att sitta halvt paralyserade framför dumburken borde vi kanske ge oss ut i den verkliga verkligheten och känna av strömningarna, tala med människor, iscensätta möten, lära oss något om det riktiga livet.

Angående den ekonomiska koncentrationen i väst (fixeringen vid aktier, kurser, skinnsoffor, elektriska tandborstar, mobiltelefoner och högteknologiska leksaker) så tycks den ha förlamat vårt andliga, kulturella och sociala medvetande. Om man ställer sig vid sidan av cirkusen i en sekund blir man smärtsamt påmind om att mammons giftläcka ”befriar oss” från oss själva och leder oss bort från allt det som egentligen är av värde. Och visst är det beklagligt när det finns så många vackra isvakar att dyka ner i, så många kvinnor och män att förälska sig i, så många barn att lägga tid och kärlek på, så många böcker att förföras av, så mycket skog och ängsmark att vandra, så goda korvgrytor med whiskysås att dricka spanskt öl till.

Så medborgare! Förpassa teven till garderoben och slå vattnet ur öronen. De säljer bräserade tjurtestiklar och solmogna tomater på marknaden i Florens, i Egypten reser sig pyramiderna ända upp till himlen och på ängarna utanför Ystad springer vildhästarna så att den feta jordmyllan yr över vallmo och snödroppe. Antikvariaten i Malmö och Lund sprängs snart av det stinna bokhavet i hyllorna. Victor Hugo, Charlotte Brontë, James Fennimore Cooper, Benito Pérez Galdós, Henrik Ibsen, Iván Turgénev. Vi behöver ta oss dit och handla. Vi behöver vinterbada om natten så att vi glömmer varken månens ansikte eller det härliga ruset när iskallt vatten slår över oskyddad hud. Vi behöver söka upp skogsgläntorna, sätta oss på ett nedfallet träd och lyssna på tystnaden som tagits ifrån oss.

Stefan Whilde