Veckan från konungen

jun052011
Skrivet av Gregor Flakierski
PDFSkriv ut

altaltSveriges statsskick skakas i sina grundvalar. Det som alla visste, i alla fall de som ville veta, har nu avslöjats. Vår monark är ingen städad familjefar, utan en festprisse som har svårt att behålla brallorna på. Envisa journalister vägrar att vända blad utan fortsätter att rota i den rojalistiska byken.

Hans majestät gör dock sin plikt - för Sverige i tiden! - och förnekar allting, I varje fall nästan.

Han tror inte att han har varit på porrklubb. Vad han minns har det inte heller varit några privata tillställningar.

Vad menas med sexklubb? Majestätet har minsann varit på Folies Bergere, naturligtvis för länge sedan. Hur definierar man lättklädda damer. På Oktoberfesten i München visar de både det ena och det andra...Och hur kan konungen veta vad folk har för bakgrund på alla dessa tillställningar som han tvingas att närvara vid? Vem som helst på vilken fest som helst kan ha åkt på fortkörning, eller hur?

Tack och lov har vi såå förstående partiledare uti detta land. Statsministern recenserar inte, med hänvisning till konstitutionen (står det verkligen så i författningen? Du skall inte recensera statschefen??!). Lars Ohly tror kungen på hans ord. Han kanske tänkte på Nordkorea. Där ifrågasätter man inte heller den regerande dynastin. Håkan Juholt bekymrade sig för hur den kungliga familjen mådde. Allt är frid och fröjd.

Åtminstone tills vidare. Någonting säger mig att det här ynkliga spektaklet är inte över än.

Genom historien har åtskilliga kungar varit sorgliga figurer. Däremot har det funnits många spännande drottningar, som i vanlig ordning har ofta hamnat i skymundan. En del av de3m har räddats till eftervärlden genom skönlitteraturen.

P O Enquists "Livläkarens besök" är ett bra exempel. Agneta Pleijels "Drottningens chirurg" ett annat.

Drottningens chirurg
Agneta Pleijel
Norstedts

Det finns en manlig och en kvinnlig värld och visst mötas de två. Agneta Pleijels senaste roman tar sin början med att Herman Schützer, sin tids främste kirurg, kallas till en svår förlossning, som slutar med att han genomför ett kejsarsnitt, en stor ovanlighet på 1700-talet. Barnet överlever, och får en viss roll i romanen, medan föderskan dör efter några dagar.

Tidens medicinska vetenskap präglas av stora motsättningar mellan teoretiskt inriktade medicinare och mer empiriska kirurger. Frågor som rör tro och vetande börjar ställas, människor blir medvetna om att deras strävan till kunskap har sina konsekvenser, man kastas ut i en värld utan Gud, helt övergiven och utlämnad åt sig själv.

Schützer anfäktad av ständiga tvivel, utarbetad och inbegripen i en fåfäng dispyt med en kollega, söker närhet men är emotionellt handikappad. Hans fru, tidigt bortgift mot sin vilja, håller sin ungdoms kärleks låga vid liv. Hon är olycklig i sitt äktenskap, och hon ser sin älskade gå under, men hon förmår att sprida ett budskap till de unga kvinnor som står henne nära. Den skrivna historien är männens historia, och Pleijel ger röst, kropp och liv åt kvinnor.

Romanen talar med många stämmor, och den tangerar flera teman, diskussionen om framstegstron, relationen mellan kvinnligt och manligt, existentiella frågor kring vad som konstituerar mänsklighet, en berättelse om invandrare, kungligt gunst och ekonomins primat. Kanske finns där än mer. Det är tecknad mot en bakgrund av forna tiders Stockholm som är allt annat än idylliskt.

Agneta Pleijels arkaiserade och rika språk måste vara bland det i särklass bästa som skrivs på svenska. Några recensenter har jämfört "Drottningens chirurg" med P. O. Enquists "Livläkarens besök". Märklig jämförelse, jag har svårt att se några djupare likheter. Och det finns inte heller någon anledning att ställa två stora författarskap mot varandra.

Gregor Flakierski
Inline article positioning by Inline Module.