Dagarna bara försvinner

aug022012

Skrivet av Stefan Hammarèn

Krönikor

Stefan Hammarènslängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa samlande tycks ge mängder tydligen, och plötsligt kom också alla de stumpar fram som jag behövt under åren och glömt bort att fanns, hela tilltaget för att få plötsliga veden att rymmas, och vart jag nu sedan skall få brestumpssamlingen tillbaka, och bland det blev det lite panikkänsla, bland stumparna fanns en gigantiskt ful getingskupa, stor som en äcklig fotboll, fastän fattade genast i det fridfulla läget att den var gammal, annars fått springa lite illa fort, men så började det ändå surra av ganska snälla getingar, ovanligt snälla och jag hade kommit på en färsk på sidan av, nå dess getingar lät mig vara konstigt nog, när jag först lät dem vara, tills jag var klar med tömningen, och slutligen som jag med en hake drog även iväg skiva där de hade sitt fåniga bo, och inte var det heller litet precis, över 10 cmeter och det fanns plötsligt ett moln av dem, blivit arga, getingsmässiga, och nu får de lugna sig något dygn, konstatera att deras sommar är över (skingrade som exSaddams Husseins berömda miljonarmé efter några flygräder över dem och alla karlar var bara spårlös nånstans, som bortflugna utan knappt en kula avlossnad, rena skämtet) och så skottar jag in veden i lugnan ro. Hann även skriva lite idag. Och plocka smultron. Och simma.

Dagarna bara försvinner. Och får säkert aldrig ändå någon användning för mer än någon undantagsvis stump ur bredstumpssamlingen. Undrar också om det uppstått en ny bydåre, han körde taxi i över 50 år, var alltid så ordentlig, man såg inte en naken del på karln, var alltid i taxikostym, och öppnade dörrarna från yttre sidan, bjöd på cigaretter åt kunderna i taxin, föredömlig chaufför, men i går sprang han på sin gård naken i kallsångerna, jag trodde inte min syn, syntes från landsvägen. Det har tre gånger tidigare hänt i byn att sådana där alltid-påklädda springer plötsligt nakna (+ hundra andra sätt som de blir galna på), och efter det har de åkt in. Ingenjören vars fru hade det här stället i tiden bankade på en bondes dörr helt naken och sa "här är jag", och han åkte in på sinnesjukhus, om än kom ut senare men de skämdes så fick sälja stället, sedan fanns det den rikskända parapsykologen (+författare till flera berömda alster) som ylade efter små skolflickor naken och han dog snart efter alla möjliga tillbud och misshandlar, sedan fanns det taxichaufförens far som sprang på vägen och åkte in. Nytt offer kanske nu. Förbannelsen över byn har inte släppt ännu heller.

Stefan Hammarèn