Inspirationen är inte en bristvara, direkt

sep132011
Skrivet av Jessica Johansson
PDFSkriv ut

Jessica JohanssonJessica JohanssonDet räcker med att gå in på någon av morgontidningarnas hemsidor för att jag ska få inspiration till mängder av krönikor. Vissa av dem blir skrivna, de flesta inte. Idag (jag får tidningen hem i brevlådan också men det räcker inte riktigt) så blev jag sugen på att skriva om följande ämnen:

Om en 6-åring som blev avstängd från skolan för att hans hår var för långt – och därifrån skriva om hur normaliteten och strömlinjeformningen är absolut förödande för vårt samhälle och våra själar. Att alla ska vara likadana. Att ingen får sticka ut.

Att jag tycker att sport är så extremt ointressant.

En text om när jag var i Libyen och några av människorna jag träffade där, apropå det som nu händer där. Det skulle bli en ganska prosaisk text.

Hur bra jag är på att missa utställningar – nu senast Siri Derkert på Moderna Museet i Stockholm. Och hur intressant Siri verkar ha varit, och hur många gånger jag har stått vid Östermalmstorgs tunnelbana och nyfiket tittat på det hon målat på väggen där. Undrat varför Elin Wägners namn stått med.

Hur bra det är att DN Kultur har börjat ha med noveller och dikter och krönikor i tidningen emellanåt, som back in the good old days. Så kunde jag apropå det skriva lite om Klarakvarteren och fem unga.

Om kändisskapet och hur omvärlden gör kändisar till en stor grej. Det finns mycket att fundera kring där. Glättighet. Vältrande i andras liv. Någons nerklottrade namn på en papperslapp och den lappens eventuella värde/meningslöshet.

Om orättvisor och mobbning och barn som växer upp i missbrukarhem och sorgögda föräldrar som försöker. Men som inte riktigt lyckas ändå.

Det här är bara de ämnen som direkt kommer över mig på morgontidningens hemsida. Idéerna kunde mycket väl bli fler. När jag går ut i Stockholm så väller idéerna också över mig.

Jag ser en hemlös person som går med smutsiga händer och gräver i papperskorgar i närheten av nybyggda flashiga Waterfront Building, och jag vill skriva om det. Storstadens kontraster och orättvisor.

Jag tittar i ett skyltfönster och vill skriva om konsumtion. Hetsköp. Köpa kläder varje dag. Bli en bättre människa NU. Den grejen.

Jag går i stresstunneln mellan pendeldelen och tunnelbanedelen på T-centralen och vill skriva om sekter som värvar folk på stan, om folk som har vassa armbågar för att få ut lite av vardagsaggressionen, om gatumusikanter, om alla liv som florerar i precis den här tunneln.

Så kommer jag hem och läser Birgitta Trotzigs "Berättelser" och Gunnar Ekelöfs Promenader och Utflykter och genast överöses jag av inspiration och får säkert tio idéer till. Trotzigs språk sugs jag in i och kan inte sluta läsa, trots att det känns som texter som bör läsas långsamt. Ekelöf när han skriver om det allra viktigaste och svåraste, och gör det på ett sådant självklart sätt.

Så pratar jag i telefon med en kompis och vi skrattar och jag får lust att skriva om det hon berättat eftersom det var ganska roligt.

Det är alltså inte svårt att hitta saker att skriva om. Snarare är det svårt att gallra. Den här gången tog jag mig aldrig igenom gallringsprocessen.

Hoppas att det går bra ändå.

 

Jessica Johansson
Inline article positioning by Inline Module.