Patti, mon amour

maj122011
Skrivet av Jessica Johansson
PDFSkriv ut

altaltDet var en ganska vanlig dag. Jag var tonåring och således mest upptagen med att tänka på mig själv och musik. Alla tonåringar är säkert inte så, men jag var det garanterat. Jag hade följt med pappa och handlat middag. När vi satte oss i bilen för att åka hem, så avvaktade han med att starta bilen. 'Vänta lite', sade han. 'Jag ska bara spela en sak innan vi åker'. Han plockade fram en skiva ur handskfacket och höjde volymen. Det väckte min nyfikenhet. Kort dessförinnan hade han nämligen introducerat mig i Lou Reed och David Bowie, vilket i sin tur lett till att jag upptäckt Iggy Pop och en hel rad andra artister. Jag avgudade dessa artister. Köpte slitna tidningar från 70-talet, klippte ut bilder och tapetserade precis hela mitt rum med dem. Nu kom dock något helt nytt.

Pappa sade att vi skulle vara tysta och lyssna på hela låten, att han hade älskat den när han var ung. Först hördes bara en låg röst som mumlade. Rösterna blev flera och till slut var hela bilen uppfylld av Patti Smiths "Land" på högsta volym. Låten är hela nio minuter lång och vi lyssnade andaktsfullt på exakt hela. Det var ett sådant där ögonblick som uppstår väldigt sällan, då något kulturellt uppfyller hela ens väsen och skapar en stark och obeskrivlig känsla i magtrakten. Det kan hända när man läser en extra bra dikt eller roman, eller när man ser en ovanligt inspirerande tavla. När låten var helt slut så sänkte pappa volymen och startade bilen. Vi pratade om Patti Smith hela vägen hem och efter det bodde cd-skivan i mitt rum under en lång period. Under de år som gått sedan den där tonårsdagen har Patti Smith alltid funnits i varenda mp3-spelare jag haft och ägt en ständig plats i mina spellistor.

Det skulle dock dröja länge innan jag ens fick reda på att Patti även sysslade med poesi. Egentligen är det logiskt med tanke på hur poetiska hennes låttexter ofta är. Hittills har jag läst ett par av Pattis diktsamlingar på svenska och blivit väldigt förtjust. Självbiografin Just kids som fått så mycket uppmärksamhet har jag dock avvaktat med. Jag tänker mig att jag ska läsa den en lugn eftermiddag på landet i sommar, för att verkligen ta till mig den.

Förutom att vara en väldigt bra sångerska, låtskrivare och poet så tycker jag att Patti Smith äger en coolhet som få personer kan bära upp. Såväl hennes poetnonchalanta kläder som slitna uppsyn bär på många minnen från en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är dock inte alltid enkelt att ta till sig hennes musik eller texter. Att lyssna på Land till exempel, som jag gör medan jag skriver den här texten, är en stark upplevelse. Efteråt får jag nog lyssna på annan musik en stund för att ta död på den lilla, lilla klumpen i maggropen. Det är dock värt det, varenda gång.

När jag läste att Patti Smith fått Polarpriset så blev jag otroligt glad. Hon är verkligen värd det.

Jessica Johansson
Inline article positioning by Inline Module.