Att slå näven i bordet när det behövs

apr152011
Skrivet av Jessica Johansson
PDFSkriv ut

Jessica JohanssonJessica JohanssonMan ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk och röst att man menar det man säger. Man ska tukta sitt folk, för annars tuktas man själv. Man ska se till att ha vapen till hands, och lydiga soldater. Killing machines.

Och om man plötsligt tvivlar på sitt folk, de man brukar ha som soldater när det kniper, så betalar man fattigare personer från andra länder för att bli killing machines. Som skjuter för att de måste ha råd med mat till sina familjer. Som skjuter för att de inte har något val. Som inte kan tvivla eller ha medkänsla eftersom de inte har råd med det.

 

Man måste återta positionen som den fruktade och snabbt skrubba bort eventuella stämplar av löje och underläge som kan ha dykt upp. Man måste plocka fram det tunga artilleriet. Se till att de bombas som vill ha frihet. Folk ska darra när de hör ens namn. Man måste ladda upp med stridsflygplan och aldrig tveka. Man måste sluta fundera över hur enskilda personer kan känna det, när de inte vågar gå utanför dörren utan istället trycker bakom fördragna gardiner. Man måste sluta tänka på att varje enskilt lik som ens inhyrda militärer släpar bort från gatorna, har haft ett liv med vardag och tankar och resonemang. Man måste se till helheten. Man måste sitta kvar vid makten för annars är man ingenting. Ingen mjäkig organisation ska kunna stoppa en från att sitta säkert i den där tronen och göra som man vill. Ingen.

Och det är lätt att sitta i en västlig demokrati och raljera över en diktators eventuella rättfärdigande resonemang, men ännu lättare är det att själv känna sig rädd. Jag skriver den här krönikan för att jag känner mig rädd. Rädd för att ett helt folk ska kuvas och aldrig mer våga demonstrera som de modigt nog gör nu. Och rädd för att en svensk politiker fegt kommer med undanflykter för att oljan skimrar i hans ögon och för eventuella relationsmässiga repressalier mellan honom och tyrannen.
Den senaste tiden har jag suttit och konstant uppdaterat morgontidningarnas hemsidor i väntan på ett besked i stil med: DIKTATORN GER UPP. Än har inte beskedet kommit och jag är rädd att alldeles för många människor kommer dö innan det händer.

Det är något politikerna kan tänka på tills nästa gång ett sådant här uppror äger rum. Att varje minut utan att säga emot är en minut för mycket. Att varje halvtimme av förtryck är en halvtimme för mycket. Det dröjde för länge innan man sade emot. För mig handlar politiken om att stå upp för ideologier och grundvärderingar som man har inmurade i sig. Visserligen är jag inte politiker själv, men de som är det och inte sagt ifrån under den här tiden borde skämmas. För man ska vara bestämd. Man ska säga vad man tycker och följa upp det i handling (som inte alls behöver innebära jasplan och krig). Eller hur?

Jessica Johansson

 

Inline article positioning by Inline Module.