Tendenser till masspsykos i dagens Sverige

feb062012
Skrivet av Jessica Johansson
PDFSkriv ut

Jessica JohanssonJessica JohanssonOm framtida forskare är nyfikna på vilka masspsykostendenser som fanns i Sverige under vintern 2012, så behöver de inte undra längre. Visserligen har jag för mig att KB inte lagrar digitalt material, och således kan den här texten ligga farligt till. Hoppet ligger i att någon form av digital lagring kommer att äga rum. Det här är förstås bara en enskild persons iakttagelser, men alltid är de värda något.

1. KRÄKSJUKAN
Vintern 2012 (och några år dessförinnan) går det inte att ta många steg utan att höra någon prata om den stora skräcken – vinterkräksjukan. En sjukdom som sprids snabbare än en löpeld på grund av folks okunskap om det faktum att sjukdomen smittar under två symtomfria dagar. Att folk pratar om den här sjukdomen överallt, gör att skräcken blir lika stor som om pesten härjade igen. Även undertecknad lider av kräksjukeskräck. Rädslan gör också att många överkonsumerar handsprit, vilket gör att man blir ovan vid baciller och därmed lättare blir sjuk. Det är dock något som de flesta bortser ifrån, eftersom det eviga användandet av den starkt luktande handspriten ger dem en tillfällig lindring i oron. Folk kastar misstänksamma blickar på varandra på stadens bussar och tunnelbanor och undrar – är någon här sjuk? Kan någon smitta mig? Sjukdomen varar ett par-tre dagar. Till skillnad från pesten.

2. DECKARE
Vintern 2012 liknar hösten, sommaren, våren och vintern 2011 samt flera år dessförinnan i det att deckarpsykosen (som min kärlek och tillika poeten och konstnären Jens Åberg brukar säga) härjar vilt. Många läsande människor som tidigare gärna varierat sin läsning med vanliga skönlitterära romaner av olika slag, har gått över helt till deckare. Deckaren är en genre som kretsar kring mord, brott och utredningar av dessa. Spänningen består i att läsaren inte vet vem som är mördaren. Undertecknad vill inte döma någon som läser deckare, eftersom det är upp till var och en att avgöra sina läsval, men psykosen är påtaglig. Variation förnöjer brukar man säga. Dock så domineras också landets TV-tablåer av deckare, polisserier och annat mordrelaterat.

3. ALLIANSPOLITIK
Plötsligt är det i sosselandet Sverige alldeles tabubelagt att inte vara moderat eller åtminstone folkpartist. Man ska vara entreprenör och sätta sig själv i första rummet. Sådant som solidaritet och förståelse för dem som inte klarat sig lika bra på första försöket, tycks begravet under högar av amorteringar, sedlar och fakturor från städhjälpen. Helst ska man vara ljummet inställd till det mesta. Att till exempel högljutt protestera mot sjuka lagar som FRA-lagen, är väl LITE VÄL, tycks man anse. Man ska ha städhjälp, behagligt dyra armbandsur och ipads (handdatorer som är populära i vår tid). Man fäster mycket stor vikt vid konsumtion och att konsumera minimala sallader eller i värsta fall dumplings till lunch. Kaffe latte känns hopplöst onyttigt och förtärs bara någon enstaka gång, då med ett generat skratt och en kommentar i stil med att man omöjligt kunde stå emot. Alliansmasspsykos, skulle vi kunna benämna hela det här fenomenet.

Det återstår att se hur länge de här masspsykostendenserna håller i sig, och säkerligen finns många fler. Undertecknad uppmanar varje enskild person till att själva notera dessa, och med fördel hålla sig undan från att dras in i dem okritiskt.

(Förutom samtiden så har jag inspirerats av Liv Strömquist när jag skrivit den här krönikan, och då hennes senaste seriealbum Ja till liv! som jag varmt rekommenderar.)

Jessica Johansson
Inline article positioning by Inline Module.