Rikhi Ram. Ravi Shankar

jul022009

Skrivet av Pär Fredborn Larsson

Krönikor

altI en butik på en oansenlig gata ett stenkast från Connought Place sitter Sanjay och snickrar på en sitar. En musikaffär, uppenbarligen, men man förstår snart att det inte är vilken butik som helst. En stund efter att jag orienterat mig i butiken stiger en man in och lämnar ett instrument. Ravi behöver få sitt instrument uppiffat, det var hans chaufför som kom in, säger Sanjay i förbifarten. Ravi Shankar alltså.

Väggarna är täckta av bilder föreställande musiker, många poserandes bredvid Sanjay själv. Butiken heter Rikhi Ram och har tillverkat instrument åt flera av Indiens mest lysande indiska musiker det senaste seklet. Pumporna kommer numera från Maharashtra, inte Bengalen, förklarar Sanjay, när jag undrar om det stämmer att en sitars resonanslåda är en torkad pumpa. Sanjays farfar jobbade i ett museum i Lahore och blev intresserad av att bygga instrument. Han lärde sig hantverket av lokala musiker och instrumentbyggare och slog upp dörrarna för den första butiken 1920.

Vid delningen av Indien flyttade de till Delhi och verksamheten till Connought Place. Till en början tillverkades inte minst harmonium, men numera är det stränginstrument som gäller. Sanjay tillhör den tredje generationen instrumentbyggare. 1966 kom the Beatles förbi och handlade instrument, Ravi Shankar blev George Harrisons sitarguru och Rikhi Ram blev världskänt. Sanjay berättar att hans pappa och den enligt många största sitaristen av alla, Vilayat Khan, utvecklade sitaren i enlighet med Khans spelstil. Ravi Shankar använder en sträng mer än Vilayat Khan, de två stjärnornas instrument skiljer sig så mycket åt att den petige med fog kan påstå att det är två olika instrument.

När Ravi Shankar, 89 år, spelade i Delhi i mars i år tillsammans med dottern Anushkar Shankar kompade Sanjay med tablas. "Utan mig skulle Ravi inte uppträda i Delhi" säger Sanjay. Trots att butiken förser de allra största stjärnorna med instrument är stämningen familjär, och jag kan inte låta bli att känna stjärnglansen smitta av sig på mig, särskild inte när Sanjay nämner att jag kan ta en 40 000 dollar för en konsert om jag använder en sitar han tillverkat. Vilket skulle betyda att jag vid ett inköp av ett instrument skulle tjäna ungefär 39 000 dollar, på bara den första spelningen.

Jag besinnar mig innan jag följer min instinkt, och nöjer mig med fem meter sitarsträng. Affären är liten, väggarna täckta av upphängda instrument och foton. Sanjays sitter längst inne, och hans hustru och kollega Manjul vid skrivbordet närmast utgången. För två år sedan bad Ravi Shankar om en specialdesignad sitar, som Sanjay utvecklade. Resultatet, en mindre slags elektrisk studiositar, passar den till åren komne Ravi Shankar, och används av honom i konsertsammanhang. När Sanjays far dog på nittiotalet togs butiken över av de båda sönerna, som idag driver varsin musikaffär med namnet Rikhi Ram.

Pär Fredborn Larsson