Visionära rum

aug062012

Skrivet av Per-Inge Planefors

Krönikor

Per-Inge PlaneforsVi behöver alla våra visionära rum. En förening hyr en lokal och verksamheten frodas. Ett företag bygger, växer och producerar. En församling lånar ett rum och samlar de troende. Ibland vill man också bygga eget. Kanske framtida behov tillgodoses. Vi har visioner om utveckling och nyskapande. Där ligger en stor del av det kreativa kapitalet. På Väderstadsverken, utanför Mjölby, talar man om ”skepp” de gigantiska modulhallar som expanderar industrin. De är en global aktör som tillverkar högkvalitativa jordbruksredskap, inte de billigaste men bland de bästa. Företaget går jättebra och man bygger så det knakar, större än katedraler.

Islam är också en global aktör. Föreningen Svenska muslimer i Umeå tog 2010 de första spadtagen för ett bygge av islamiskt kulturcentrum/moské uppe på Sofiehem. Stadsdelen ligger 2 km från centrum, men nära universitetet, sjukhuset och resecentrum. Alltså ett spännande läge för en moské. Och många av de troende bor i närheten.

Men bygget kom aldrig riktigt i gång. Man har dragits med finansieringsproblem. Också ansvariga som har bytts ut och nybildning av föreningen.

Det finns olika vägar att gå med de visionära rummen. Vi håller oss till mosképrojekten. Västerås och Gävle är intressanta exempel. Det går ju att ”konvertera” byggnader. I Västerås är det en lokal som tidigare varit samlingslokal för en församling inom Pingströrelsen. Den är nu moské. I Gävle är det tidigare metodistkapellet numera moskén. Och då undrar jag, fanns det verkligen inte någon överflödig kyrka i Umeå?

Den visionära känsla som bär arbetet med att bygga eget måste hela tiden underhållas. Det är bränsle och syre som ska till. Samt ekonomihantering, låter kanske tråkigt men är nödvändigt. Jag tänker ibland på de entusiaster och företagare/hanterare som drev fram bygget av Missionskyrkan i Linköping. Där höll det på att ta stopp flera gånger, in i det sista fick man revidera planer och förhandla utifrån en vision med banker, företagare och Linköpings stad. Projektets storlek imponerar. Idag har församling goda intäkter från uthyrningar av de förnämliga lokalerna. Den tanken fanns med i den ursprungliga visionen.

Just nu är marken uppe i Umeå tyvärr en vattenfylld grop. Därnere, under ytan, finns en gjuten bottenplatta. Bygglovet går ut om ett år. I föreningens vision fanns en koppling till kulturhuvudstadsåret 2014. Men nu i dagarna har föreningen gett upp projektet. 485 kvm moské, inte ens ett av ”skeppen” på Väderstadsverken, tycks av allt att döma inte bli av. Sorgligt, men jag hoppas att det troende folket inte ger upp sina tankar på visionära rum. För utifrån arkitekten Bertil Håkansson ritningar hade det kunnat bli så fint!

I Eskilstuna planeras Sabirinmoskén. Det arabiska ordet sabirin kan översättas med tålamod. Om det nu inte blev ett större rum i Umeå så kanske det tillsvidare kan vara flera små bönerum. Dessutom ytterligare tålamod utifrån vetskapen att också den lokala gruppen är en del av en global aktör.

Per-Inge Planefors