Erotisk krönika av Karin Eng

apr052012
Skrivet av Karin Eng
PDFSkriv ut

Karin EngKarin EngKarin Eng, en fri kvinna och skribent, har inspirerats av bland andra Catherine Millet, Channa Bankier och Rut Hillarp. Karin menar att olika kvinnor söker, uttrycker och beskriver sexualitet på olika sätt. Vidare hävdar hon att de möten som inramar ett sexuellt utbyte kan vara minst lika upphetsande som själva akten i sig. Experimenterande med fantasi och summerande av verkliga erfarenheter ger stoff till de krönikor som kommer att presenteras i Tidningen Kulturen. Karin Eng har en bakgrund som frilans inom kultur och utbildning. Hon är i startgroparna med sitt projekt ”Lust & Längtan; om kvinnan i mig och hennes kvinna.” Krönikorna här kommer att vara tidigare opublicerat material som senare kommer att ingå i projektet.

En skönhet. Jordens alla färger dina fingertoppar. Alla toner dina läppar. Sångerna i vecken vid din mun. De högsta bergens ensamma stenar. Dina ögon. Susar det i vassen lommens sorgsna skri. I ditt hår. En lock för sorg en för längtan. I ljust minne. Bevarade. De ljusa slingorna i sång och hår. Ditt darrande ögonlock din tår. Havets sälta. Skötets tysta vik. Gömd. I minne bevarad. Du min älskade. Så talar vi på varsitt språk i varsin tid. Din skuldra min klippa, min höft dess rundning. Näckrossållad vik med aldrig viskad hemlighet. Din fingertopp går upptäcktsfärd där sanning dolts för ögon. Men händer vet och händer ser det kyssar sedan berättar. De brev som skrivs av hud på hud finns kvar i egen rymd. Och mellan språk och mellan ord finns ingen tid som flyr.

Så dånar det ett bottenlöst förtvivlans vrål. En död så långt från skönhet man kan komma. En låga flämtar och jag ser, du ser mig inte. Du säger: det är mörkt. Det är natt. Jag säger inget alls. Jag har lovat tiga. Tiga tiga tiga. Inget klarar jag. Så kastar jag min klänning. River av mig allt. Står naken inför dig. Ser du nu? River och klöser mönster i mig. Koder chiffer att lösa. Så ser du inget. Jag är naken men mörkret klär mig förklär mig bäddar in krymper. Ditt mörker. Dina ögon vända inåt jag tar din hand. Tvingar dina fingrar söka efter hemliga skatter. För dem över mig. I mig. Varje vrå. Du tiger tiger håller på dig. Här här skriker jag här här ropar brösten. Fingrarna dansar snabbare yra vilda yra över hela mig. Jag behöver inte hålla dem längre inte styra inte leda. De vaknar med storm med stormsteg vinglösa men svävar. Fladdrar kolibri och läppar skälver. Tårar torkar i fingrars vingslag. Nu vet jag. Denna gång. Bara denna enda gång snart fyller du mig igen. Bara denna enda gång och tårar sköljer över allt. Brösten skrattar lyckliga av din beröring magen suckar tyst en andning. Skötet skötet brinner glöder rinner flödar över allt är vått och varmt och öppet. Kom kom kom. Då svartnar allt. Gudomlig tystnad. Ett ögonblick av tystnad. All andhämtning upphör. Koncentration. En bön. En lidelsens bön. Tiden stannat allt är blickstilla.

Min kropp är din. Nu gör du med mig det du vill. Det är ingenting av det jag önskar drömmer längtar. Men det är du du du och det är bra så. Ditt kön ett smycke jag formar mig efter dig vi följs i gungande och mjuka vågor. Precis som alla sagt förut. Vi är vi allt finns förut. Allt fanns igen igen och vi är vi. Du tränger in vid varje våg. Vi famnar så min rundning du emot och in in in så vill jag kyssas. Svarar du ja kyss vi kysser kysser nu. Min mun blir sköte tungan kuk och allt på nytt. Jag ser dig håller dig. Ett smycke i min hand. Doftar av mig. Smakar av mig. Hur kan du vilja vara utan detta. Den tanken dyker upp som hundkäft dregelsvart men käft. Håll käft! Jag för dig mot min mun. Läppjar glansig värme. Lilla kanten. Lilla lilla hålet en krater till hemlighet. Att kittla där och leka, virvla för varje andetag att följa rytm. Fast styv du styvnar ännu mer. Och växer. Gud nu går det snart. Men in i mig vill ha dig nu. På alla fyra luta tungt stöt djupt djupt lugnt. Så snabbare och mera stöt. En himlastorm en djuphavsgrav en virvel allt sugs ner och upp och upp upp upp.

En röksignal en strimma hopp. Tunn vit mening viskar sig upp mot taket. Fönstret på glänt. Du sitter stilla, naken, vacker. Din näsa i profil var nyss i mig. Jag vet den doftar mig. Din mun med läpparna och tungan. Nyss i mig i min. du räknade mina tänder med din tunga. Så skojade vi. Men gjorde så. Och andades i samma rymd. Nu tiger du. Drar in din rök. Den flyttar sedan in i mig i böckerna jag får av dig i tankarna och orden. Den doften dröjer tills du dör. Du dör jag dör vi dog i natt. Nu finns blott du och jag. Ett vi har dött i kärleksakt. Men än så länge sjunger näktergalen. Så gamla är vi. Lärkan hör vi inte. Och ingen springer från oss jagar mer än vi. Men drag ett bloss, min vita prins, min vitnade och vackre prins. Jag glömmer aldrig lika bra som du. Du blundar när du ser på mig. Din underläpp är eget liv. Omgärdad av en krans av frost. Av frostigt ord som väntar där. En gång ska du väl sakna mig. Men nu. Nu vänder jag på mig min runda stjärt kan locka mer. I detta vackra ljus. Du vänder dig mot mig och ler. En naken kvinnostjärt är mer än jag kan motstå fast så trött. Nu kommer jag. Nu käraste ska natten få oss två att gunga oss till sömns. En sista gång ett vi. Jag gråter ljudlöst tyst och känner handen på mitt högra bröst. Du smeker mig försiktigt fint. Och buffar puffar in din mjukt i mig. Så somnar vi.

Karin Eng
Inline article positioning by Inline Module.