Stereotyperna i ”Äkta Människor”

mar192012
Skrivet av Annelie Babitz
PDFSkriv ut

 Annelie Babitz Annelie Babitz När tv-serien ”Äkta Människor” nu närmar sig sitt sista avsnitt så är jag en aning besviken. Min besvikelse gäller främst alla stereotyper och de lama replikerna i serien. Vi har ju ett helt hav av amerikansk sci-fi kultur att gräva ner oss i, så varför inte vässa den en aning, skapa något eget? De stereotyper som stört mig mest i serien har varit den asiatiska kvinnan/ huboten Anita som huhållsbetjänt/sexoffer, samt stereotyper av manlig och kvinnlig sexualitet.

I nästan varje avsnitt har vi fått se hur några av de manliga karaktärerna besökt ”Hubot Heaven” - en strippklubb slash bordell med sexiga kvinnorobotar.

Manusförfattaren, Lars Lundström, använder här ”mannens rätt” att köpa sex som ett tema (för på många ställen i världen ser män detta som sin rätt) medan de kvinnliga karaktärernas sexualitet kontrolleras av att de måste känna, bli förälskade i sina hubotar. Gäsp!

Snälla … Det är år 2012 och vi har ganska länge vetat att det inte är så stora skillnader på manlig och kvinnlig sexualitet. Varför finns det till exempel ingen bordell dit kvinnor kan gå och köpa sex av manliga hubotar i serien? Kanske om manusförfattaren hade gått en kurs i genusvetenskap, då kanske han hade avstått från att förmedla en bild av mäns sexualitet som något viktigare än kvinnors sexualitet. Som att det skulle vara viktigare för en man att få utlopp för sin sexualitet direkt, genom att till exempel kunna köpa sex.

I avsnitt 8 fick vi ändå se hur Leif Andrées hubothatande karaktär, Roger, till slut blir kär i huboten Bea. Bea som är minst trettio år yngre än honom, villig och skitsnygg. Att göra Bea trettio år äldre än honom, gravt överviktig och ful var antagligen en tanke som aldrig fanns på kartan. I detta avsnitt fick vi även se hur han som köpte sex på ”Hubot Heaven” i avsnitt 7 fick enorma samvetskval och spydde.

Och när hushållshuboten Anita ”nästan” blir våldtagen i avsnitt 7 så reagerar pappan i familjen med att inget större brott begåtts för hon är ju ändå bara en robot, medan mamman hävdar att Anita visst kan känna en massa saker.

Låt oss säga att vi inom femtio till hundra år kommer att leva i ett samhälle med människorobotar. Robotar som har en nästan mänsklig intelligens. Ett samhälle där vi till och med gifter oss med robotar. Ungdomar i Japan säger sig inte längre ha så mycket intresse för relationer. De säger att de skulle vara mer intresserade om relationen var med en robot. Forskarna tror att detta är ett resultat av mangakulturen. Kanske är det bara framväxten av ett nytt sorts samhälle med en ny sorts människa. En konsumtionsmänniska som inte har tid för att ha en relation med en vanlig människa, som inte har tid för en person som inte har en av och på-knapp. Relationer med robotar skulle definitivt lösa överbefolkningsproblemet i alla fall.

Anyway. Jag önskar att någon hyperkreativ tjugoåring som växt upp i ett genusforskning labb hade fått skriva manuset till ”Äkta Människor”. En person som inte hade varit bunden till könsstereotyper. En person med Blade Runner som förnamn, Red Dwarf som mellannamn och Prometheus som efternamn. Är ganska säker på att en sån person inte hade låtit sina karaktärer sitta i ett kök och diskutera vad deras hushållshubot kände eller inte kände då hon ”nästan” blev våldtagen. För mycket socialrealism helt enkelt, och inte alls sci-fi.

 Annelie Babitz 
Inline article positioning by Inline Module.