Roger Reklam

mar152012
Skrivet av Björn Augustson
PDFSkriv ut

Björn AugustsonBjörn AugustsonHan var en reklamare på dekis som raggade småtjejer på krogen. Ur fas med åldern, ur fas med tiden. En reklamare på dekis som hade tryckt ner och hånat sedan lekis. En reklamare som raggade småtjejer på krogen.

Han hade reklamglasögon och småstadens fetaste bil. Reklamglasögon i en förgången retroreklamstil. En reklamare på dekis som hade blivit omsprungen, frånsprungen redan på lekis. En reklamare med klös, en reklamare med riv. En reklamare på dekis som hade sett sig som förmer i hela sitt liv.

Slak i hållning, slak i genitalier, med skydd mot läckage. En reklamare på dekis som med skydd utan skydd raggade småtjejer på krogen. Småtjejer som började på lekis samtidigt som reklamaren började gå dekis. Han behövde smisk och piller för att få den att stå. En reklamare på dekis med småstadens fetaste bil.

Inför jul skrev han på facebook och skickade email en masse till vänner och bekanta, vänners vänner och deras bekanta och till vännernas bekantas bekanta. Han skrev att han skulle lämna småstaden, lämna småstaden några dagar under jul. Den var för liten, den var för kall. Han skulle till Mallorca, till Mallorca för att ragga småtjejer på krogen. Han skrev det på facebook, han skrev det i mail, han skulle till Mallorca, för att stan var för liten och kall.

Reklamaren på dekis log och skrek ”KNULLA” på stadens café så att barnfamiljerna reste sig och gick. Det bjöd han på. Han var reklamaren vars vänners döttrar hade växt upp och växt till, vänners döttrar som i tonår hade praktiserat hos reklamaren på dekis, tjejer som hade velat bli reklamare med speed. Reklamaren sa att han hade det som tjejerna ville ha. Tjejer som praktiserade hos reklamaren på dekis som levde i reklamvärldens lekis.

Reklamaren kunde lova för löften var gratis. Löften för honom var bara luft, unken luft från en reklamare på dekis med skydd mot läckage. Han var snål och girig men slösade med luft. Snålare än Scrooge men utan demoner, för han såg sig som förmer. Inget bet på reklamaren på dekis. Han hade småstadens fetaste bil och gled fram i de förljugnas fil.

Men allt han hade var ett slott av luft och av luften fanns till slut ingenting, den slösade han bort. Så han fick svårt att andas, reklamaren på dekis. Och en morgon stod han där, utan kontor, utan fil och utan småstadens fetaste bil. Avklädd, med blöja, utan masker, gick han skuggrädd genom staden. Det var över. För av reklamaren fanns ingenting kvar. På dekis, utan möjligheter, utan framtid, utan val. Tomt flåsande kvävd.

Björn Augustson

 

Inline article positioning by Inline Module.