En brun lögn - Kamprad och nazismen

Ingvar KampradIngvar KampradDen bruna sörjan – full av miljoner liter av det rödaste blod – blir vi aldrig fria ifrån. Nazismen är genom det industrialiserade och rationella tillvägagångssättet att utrota människor en unik företeelse i den onda historia som förra seklet var.

Därför kommer aldrig sympatisörer som Ingvar Kamprad eller Drottning Silvias far att få var ifred. Och de ska heller inte få vara ifred. Jag kan inte hålla med om vad den annars ofta kloke Erik Helmerson på DN:s ledarsida skriver: ”Ingvar Kamprad är en åldrad man. Han har bett om ursäkt. Man måste kunna gå vidare.” Det har länge varit den inställning som varit den förhärskande. Kamprad begick i ungdomligt oförstånd politiska överträdelser. Det må vara honom förlåtet.

Nu kommer då uppgifter fram som Kamprad varit nogsam med att tiga om. Reportern Elisabeth Åsbrink har, när hon skrev boken ”Och i Wienerwald står träden kvar” (Natur & Kultur), stött på andra och hemlighållna sanningar i IKEA-grundarens förflutna. När Kamprad gifte sig år 1950, fem år efter krigsslutet, var en av bröllopsgästerna Per Engdahl. Denne frontfigur för svensk nazism under kriget och för en mer nertonad fascism efter kriget var inte bara en av gästerna. Han höll tal till bröllopsparet. Och i ett brev, som Åsbrink hittat, skriver Ingvar Kamprad till Engdahl: ”Dessutom vill jag att du skall veta att jag är stolt över att få tillhöra den nysvenska kretsen och inte alls gör någon hemlighet av detta bland de av mina anförvanter och vänner, som jag inte har affärer med”. Brevet är daterat Agunnaryd den 30 juni 1950.

Två gånger har jag träffat Per Engdahl. Han gick bort 1994 vid 85 års ålder. Han var en hård man; härdad, slug och styvnackad. Han var ytterst begåvad, snabb i tanken och ägde en stor beläsenhet. Han förnekade inte sitt bruna förflutna även om han försökte sudda bort sin antisemitism och tona ner sitt stöd till nazismen. Annars vidmakthöll han livet ut sin fascistiska övertygelse. Han värvade in i det sista nya och unga anhängare till Nysvensk rörelsen. Hur Engdahl själv ville bli betraktad kan den intresserade ta del av i hans memoarer ”Fribrytare i folkhemmet”.

Engdahl och hans idéer hyllade Ingvar Kamrad i vuxen ålder. Det rör sig inte om något ”ungdomligt oförstånd”, någon ”förvillelse”. Den ursäkt Ingvar Kamrad framfört var en lögn. Inte en vit lögn. Det var en brun lögn.

Även andra uppgifter har kommit fram. Ingvar Kamprad var aktiv medlem – med medlemsnummer 4014 – i det svenska nazistpartiet SSS. Han cyklade runt i Småland och värvade medlemmar, han satte upp affischer.

Ingvar Kamprad var en nazistisk propagandist. Han höll fast vid sina politiska grundvärderingar – den fascistiska övertygelsen – efter krigsslutet. När han sedan dragit igång IKEA bidrog han – mannen som gett snålheten ett ansikte i hela världen – med pengar till Per Engdahls politiska rörelse. Visserligen klagar Kamprad i breven till Per Engdahl över hur dyrt det är trycka IKEA-katalogen, men pengar skickade han. Pengar till den då internationella och alltmer framgångsrika fascistiska Europarörelsen.

Hur länge Ingvar Kamprad trodde på de fascistiska grundidéerna lär vi aldrig få veta. Med tanke hur han fortsätter att täcka lögn med lögn, och hur han nu förnekar vad han en gång sagt till Bertil Torekull när denne skrev sin bok om Kamprad, blir bilden alltmer grumlig. Den bruna lögnen växer, hans ord och ursäkter töms totalt på mening, och frågan är om Ingvar Kamprad kanske än idag är anhängare av fascismen?

 

Crister Enander
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 

Inline article positioning by Inline Module.