Pippar fröken mycket?!

altaltDet är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid i ett stenhårt slag gick över i den tidiga vuxenhetens mysterier och ens intressen plötsligt blev helt andra. Hormonerna rasade i kroppen. De var som en storm i blodkärlen, en brand i ljumskarna. Med ögonen och genansens blickar närmast åt man av de kroppar man råkade få syn på. Det gick inte att hejda hormonerna - och inte ville man väl stoppa dem heller, inte ens om man hade kunnat?
Sexualiteten var som en urkraft, på en och samma gång skrämmande och underbar, ljuvligt löftesrik men likväl en sorts plåga.

Jag minns hur det var, som sagt. Tack och lov gick det inte till de överdrifter som skildras i en hel del böcker, inte minst av våra arbetarförfattare. Ivar Lo-Johansson var så plågad att han till och med - med stor skam och skuld som följd - gjorde sig skyldig till tidelag. Och den store norske författaren Aksel Sandemose - han som sammanfattade de berömda Jantelagarna - skildrar sin pubertet på ett sätt som väcker en mild medömkan. Han brunst var så stor och förvirrad att han även gav sig på träd och döda föremål.
Och mot den bakgrunden blir alla dessa mängder av handböcker om sex alldeles obegripliga. De vänder sig uttalat till oss vuxna människor, inte till tonåringar. Det är en medelålders publik som är "målgruppen". Men tonen i böckerna är ungefär den som många försöker använda när de talar till en förståndshandikappad. Den är överdrivet tydlig. Resonemangen är gravt förenklade, avskalade allt utanverk, så att enbart själva kärnans budskap återstår och därmed också förhoppningsvis når fram till den stackars sexdöve läsaren.
Men varför ska vi vuxna läsare behandlas som om vi vore mindre vetande och mindre bevandrade i sexualitetens irrgångar än vad dagens tonåringar är? Det är snudd på obegripligt.
Att det är förolämpande råder det ingen tvekan om.

Antalet böcker - sexhandledningar, instruktionsböcker i hur man väcker liv i ett slumrande sexliv, pigga tips om hur man ska sätta lite krydda och gärna lite piff på samlagen - bara väller ut i en omfattning som är svår att ens tro på att det är sant. De säljs ofta i varuhus, på bensinmackar och kiosker. Dessutom fylls många vecko- och kvällstidningar med frågespalter som tar upp frågor av samma slag.

Det är lätt att raljera över att vuxna människor har behov av handböcker i konsten att genomföra ett samlag. Men jag antar att det här ryms en tragik av ett helt annat slag bakom detta desperata läsande av instruktionsböcker i samlag och kursböcker i intimitet och närhet. Ändå är det irriterande, och förnedrande.

Jag kommer osökt att tänka på vad Sten Broman reaktion när personalen på Grand Hôtel i Lund efter alla år han ätit där plötsligt fick ny klädsel. Servitrisernas uniform lät inte dölja mycket av deras barmars behag. De var, som det hette förr, kraftigt dekolterade. Sten Broman åt och tittade, tittade och åt och retade sig mer och mer. Till slut nästan skrek han så att alla kunde höra det i den stora och välfyllda matsalen:
"Pippar fröken mycket?!"

Crister Enander
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Inline article positioning by Inline Module.