Skönt för de döda att slippa lyssna

Magnus William-Olsson är en fin människa. Han är säkerligen aldrig trampat på en igelkott. Han skriver tunna böcker. Orden vägs på en nogsamt kalibrerad våg och väljs med omsorg. Han skriver högstämda dikter som alltid tycks sväva ett par viktiga centimetrar ovanför den smutsiga verkligheten. Orden ska inte vanäras eller riskera att bli nersolkade. 

I sin förra bok, med den effektsökande titeln Spöken, fick han besök av de döda. De hemsökte honom. Nu går William-Olsson ett steg längre. Nu skriver han brev till dem. Poeten Karl Vennberg får ett. Den store grekiske diktaren Konstantinos Kavafis likaså. Även Olof Lagercrantz bevärdigas en försändelse från poeten. Där skriver William-Olsson om hur vackert Lagercrantz ansikte var och att ”det sköna för dig var sant”. Sedan tillägger han i sitt brev till den avlidne adressaten: ”Jag tror inte att du förstod dig på sanningen. Till sådant var du alltför sofistikerad.” Boken som Magnus William-Olsson nu ger ut heter Jag talar till de döda. Och med lite svalkande likgiltighet, lånad från Gunnar Ekelöf, är det bara att konstatera: det måste vara skönt för de döda att de slipper lyssna. 

Crister Enander 
Inline article positioning by Inline Module.