Tidskrifter: OEI #52 - SV KONC KONS

apr122011

Skrivet av Freke Räihä

Kritik

Korpus som Meta-får i den historiska konceptualismen, svenska.

alt

OEI #52 - SV KONC KONS

Koncept är verklighet/idén om verklighet/genomförandet av verkligheter. Även utan och/eller inom alla genrer. Det finns inga ramar/gränser/plastpåsar. Genomförandet är högst troligt idén om det möjliga genomförandet. Konceptet är öppet och behöver inte nödvändigtvis vara konst/konstlat; även om en syntetisering kan visa sig vara nödvändig, ofta är den analytiska ådran en utgångspunkt - ofta ett hål mot världen; kulhål, galonhål, utstansningar i pappershål, flottyrmunkshål, hålet i historien om N O Bonniers öde. Varken verket eller upphovsrättsinnehavaren är viktiga. Den svenska modellen tycks många gånger vara utanför världen, det svenska/finska/danska och så vidare konceptet är roligare/tråkigare - mer eget, i större del en upprepning - i större del en karbonkopia, måhända lyder vi under bristen på en sammankallande rörelse, snarare är vi ständigt isolerade i varandra, interna. Kopian är konceptualismens starkaste upplevelse. Trots vår marginalisering är vi starka och har varit sedan tidernas begynnande fraktal, det förklaras i (#52), trots att den konceptuella konsten verkar i skymundan och får böta för en mottagning vi inte bett om så har den vuxit som ogräs/rosor/potatis i det svenska asfaltsprojektet, ja även i det gråtande Hötorget är tankarna låsta i detta svårmod. I skymundan lever alltid motståndskulturen. I solglasögon möter vi Yoko Ono. Konceptet beskrivs som lika delar kropp och uttryck, jag förklarar detta närmare i en text om metaforens verkanseld en annan dag. Samt repetitionen. Samt repetitionen. Samt repetitionen. Sant är repetitionen. Samt repetitionen. Det sägs att vi saknar manifest, sammanhållning och [ stycke saknas ]. Därför begränsas vi till detta som nu förutfattats:

2:! Samla alla manifest; det finns istället inga manifest.
Slut manifest./>

Vi nöjer oss med det. I många fall är historien om den svenska konceptualismen, med dagens ögon, spännande. Tänk till exempel på Sten Hansons: "IV Unplayable Games", 1973 - specifikt del III, 1970, vars profetiska budskap i dag har anammats av några av de större informationskonglomeraten: Facebook och/eller Google. Nordamerikansk informationsteori och i många fall den amerikanska konceptualismen är ofta vägledande under den här perioden, så som att allt annat i vår kultur är "från den amerikanska västern". Jag upprepar mig; konceptualism. Jag går utanför; konceptualism. Jag tråkar ut genom att referera till mig själv; konceptualism.

(#52) blandar, enligt ett uppbrutet koncept, arkiv och nyskrivet material och förklarar därmed även i sin form valda delar av det eventuella konceptuella konstnärskapet bakom: synliggörandet av och den självrefererande, självkritiska synen på processen mot färdigt verk; historien undersöks alltså med hjälp av arkivmaterial, essäer och intervjuer under en konceptuell skugga som möjliggör en läsning på typiskt västerländskt vis - från vänster till höger - historien först och nutiden nu. Det är med en omfattande, kittlande och svårgreppbar arkivuppvisning och med en ibland förvånansvärt tråkig och likbent essäistisk prosa, intervjuerna undantaget och lyftas fram som andra undantag kan Garins "Anteckningar om en kritisk kartografi", Magnussons "Bengt Adlers Poetix" och flera andra lysande exempel göras, som materialet talar till oss från andra sidan sekelskiftet och lyckas alltjämt att berika vår litterära tradition, den som annars samlas och behålls som kontextlösa sjok i privata och/eller statliga samlingar och drabbas där av astmatiska besvär, skrynkling och glömska.

Alternativt:

Användning av "koncept" och dess derivat: 15 gånger.
Användning av "Sverige" och dess derivat: 7 gånger.
Användning av "konst" och dess derivat: 560 gånger.

Freke Räihä