Konst: Zineb Sedira, Under the Sky and Over the Sea - Tidningen Kulturen

Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

I skärningspunkten mellan identitetens rum, tid och språk

Floating Coffins, 2009Zineb Sedira
Under the Sky and Over the Sea
Bildmuseet, Umeå
Till och med 31 oktober

I Zineb Sediras videokonst handlar till stor del om livet i gränslandet. Om identiteten, dess fysiska förankring och semantiska grund. Sediras föräldrar flydde från Algeriet till Frankrike under självständighetskriget. I verket "Mother, Father and I" låter hon sin mamma och pappa berätta om kriget i Algeriet och om livet som invandrare i Frankrike. Det handlar om våld, ensamhet, utsatthet, motstånd och rädsla. På skärmen mittemot lyssnar

Sedira tyst på hennes familjs historia. Det är det privata och personliga som bjuds in till på stora skärmar. Men denna personliga berättelse är egentligen ingen ovanlig historia utan ett stycke verklighet i flyktingskapet och kampen för överlevnad som alltför många upplevt.

Identiteten förmedlas också i språket. Sedira är nu bosatt i England. Hennes mamma kan endast tala arabiska och hennes dotter kan endast tala engelska. Sedira talar franska med båda. Denna språkliga förskjutning är grunden till "Mother Tounge". Verket preciserar det språkliga självet och visar hur mormor och barnbarn inte kan kommunicera på grund av en geografisk förändrings effekter. Åter är det familjens historia som förs vidare och samtidigt bryts i en språklig och fysisk rotlöshet. Andra av Zineb Sediras verk utspelar sig vid Medelhavet där havet används som metafor för en sorts ingenmansland som människorna rör sig på för att komma hem, eller bort. Fly eller återvända. Hon skildrar resan på färjan mellan Alger och Marseille, en resa tyngd av historia om kolonialism, krig, flykt och återvändande.

Andra koncept som Sedira använder i sitt konstnärskap är landskapet och människan där gränserna dem emellan ständigt är otydliga och under förhandling. Det är människa som skapas av den koloniala arkitekturen hon tvingas gå i, samtidigt som hon i sina steg skapar arkitekturen igen och igen. Ett ambitiöst verk är "Floating Coffins". Det är en smärtsam och vacker dokumentation av en skeppskyrkogård i Mauretanien. Ljudet av måsar och vågor som rullar in fyller upp rummet. Den rostiga metallen löses upp mer och mer när vattnet sköljer över skelletten och kropparna av skepp. Den negativa miljöpåverkan är uppenbar och döda fiskar ligger längs stranden som ett bevis på människans nonchalans. Solen skiner och det är vackra landskap och bilder samtidigt som de manifesterar alla tings skörhet.

Den röda tråden genom alla Zineb Sediras konstverk är effekten av rummet och tiden. Rum och tid förflyter och överlappar varandra om och om igen. I dessa överlappningar och skärningspunkter upplevs det mest intressanta i hennes konst. Det här angreppssättet har hon antagligen hittat genom historien om sitt eget liv, men det är samtidigt ett sätt att angripa som spänner över hela mänskligheten och skapar beröringspunkter för alla. En insiktsfull och tankeväckande utställning som genom väl övervägd curating får den fysiska avgränsningen och utrymmet som den förtjänar.

Charlotte Högberg

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen