Konst: Yael Bartana, " - och Europa kommer att häpna / - and Europe will be stunned" - Tidningen Kulturen

Konstkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Den svåra försoningen

Yael Bartana,  – och Europa kommer att häpna / – and Europe will be stunned”, installationsvy.Yael Bartana
" - och Europa kommer att häpna / - and Europe will be stunned"
Moderna Museet i Malmö
Pågår till 19 september 2010

Viljan och hoppet om att kunna mötas såväl som oförmågan att leva tillsammans går som en röd tråd går genom Yael Bartanas konstnärskap. Hennes fem senaste videoverk visas i utställningen "och Europa kommer att häpna" på Moderna Museet i Malmö. Det är hittills den största separatutställningen av henne i Europa.

Det som omsluter och avskiljer verken från varandra är en ljus arkitektur som påminner om barackerna och husbyggnaderna i den uppmärksammade israeliska konstnärens videor. Från varje rum syns en reflexion eller pekar ett fönster mot ett annat rum med att annat verk. Det leder besökaren fram mellan rummen och mellan verklighet, fiktion och propaganda.

I filmen "Wild seeds" iscensätts en lek med allvarliga konnotationer. Krampaktigt försöker en hög av ungdomar hålla fast vid varandra medan andra drar i deras armar och ben för att få dem i sär. Det kan ses som en kritik av en stagnerade kollektivism som mindre krafter försöker rucka på, men också som en vilja att hålla samman. Intressen försöker dra dem isär och motverkar på så sätt chanserna att leva tillsammans.

Yael Bartana problematiserar kollektivism men också skapandet av den egna individen. I "Mur I Weiza" välkomnas judarna tillbaka till Polen som en dröm om försoning. Väl tillbaka bygger de in sig själva i en inhägnad som ger obehagliga associationer till både Warszawas judiska ghetto under andra världskriget och till de israeliska bosättningarna. Även när vi bjuds in för att mötas byggs murarna höga för att hålla vår identitet skiljd från ett fragmentariskt samhälle som hotar att nå in i oss. Det är såväl en inre personlig strid som en politisk system- och idémässig kamp som Bartana skildrar och hon uppmanar till en israelisk självrannsakan. Mellan raderna lyser hela tiden förtrycket, det som judarna fick utstå och det som palestinierna nu utsätts för.

Genom uppmaningen till judisk bosättning i Palestina i en sionistisk propagandafilm från 1935 undersöker Yael Bartana den israeliska självbildens ursprung. Den filmen delar ljudspår med en film från 2007 som visar hur en internationell aktivistgrupp illegalt återuppbygger ett palestinskt hus som demolerats. Tillsammans utgör de verket Summer camp, två uppbyggnader som ytligt sett kan förefalla lika men bär på väldigt olika innebörder. Alla verk berör en kamp mellan uppbyggnad och nedmontering av å ena sidan samhället, å andra sidan gruppen och individen.

I ett smått blåsigt hav kämpar sig en man fram med sin eka. När han når hamnen i Jaffa, en tillflyktsort för många palestinier, så tar han ner den israeliska flaggan som står på klippan. Där ställer han i stället ett olivträd, en positiv symbol för såväl palestinier som israeler, och torkar svetten ur pannan. Det är åter kampen för förening som speglas i verket "A Declaration". Det anknyter också till Yael Bartanas formulering som utgör titeln till utställningen; " - och Europa kommer att häpna". Att vi kommer förvånas över en försoning är något oerhört sorgligt, och tyvärr ligger det viss sanning i påståendet. Två dagar innan öppningen av utställningen tilldelades Yael Bartana det brittiska Artes Mundi-priset med motiveringen att hon utmanar förståelsen av vad det innebär att vara människa. Men Yael Bartana diskuterar också på ett starkt, berörande och ärligt sätt vad det är att vara en grupp, ett samhälle, en nation och de fysiska såväl som emotionella gränserna som separerar oss från varandra.

Charlotte Högberg

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen