Konst: Lisa Anne Auerbach, Sonja Nilsson m.fl. Malmöfestivalen, Malmö

aug232012

Skrivet av Mathias Jansson

Konst - Konstkritik

Konsten på Malmöfestivalen

Sonja Nilsson, När lammen tystnar, 2008.Lisa Anne Auerbach, Sonja Nilsson m.fl.
Malmöfestivalen, Malmö
pågår till 24 augusti 2012

Hemslöjden firar 100 år i år och visst märks det även under Malmöfestivalen. Förutom en massa workshops om stickning och slöjdklubbar så pryds gator och torg av stickgraffiti. Stickgraffiti är en mjukare form av gatukonst där man virkar eller stickar mönster som man klär in fasader, skyltar eller statyer med. Både politiker och allmänhet verkar ha en större tolerans för den här formen av gatukonst än traditionell graffiti och stencilkonst. Stickgraffitin är ju förstås inte lika beständig och skadar inte underlaget på samma sätt som sprayfärg och det är väl en förklaring till att det under de senare åren fått ett så pass stort genomslag.

Under Malmöfestivalen har man skapat en speciell konstgata som ligger mellan Centralstationen och Stortorget vilket gör att en hel del människor passerar igenom området och förhoppningsvis vågar utforska containrarna som står uppställda där. Det är förstås lite vanskligt att presentera konst i ett sådant myller av upplevelser som finns på Malmöfestivalen. Det finns många olika ljud, intryck, bilder och dofter som tävlar om uppmärksamheten, men samtidigt finns också möjligheten att nå nya nyfikna människor som i vanliga fall kanske inte besöker konsthallarna.

En av containrarna längs konstgatan är utsmyckad med kakel av den amerikanska konstnären Lisa Anne Auerbach. Även här är det stickning som varit inspirationskälla. Mönstren kommer från Hönsestriks stickmönster, en stil som skapades i 70-talets Danmark och som mycket annan 70-talskonst var den politiskt färgad. Auerbach har tidigare arbetat en hel del med textilkonst, bl.a. har hon ett pågående projekt med stickade tröjor med olika politiska budskap och symboler. När jag ser Auerbach kakelväggar kan jag förstås inte låta bli att dra en parallell till pixelkonst och Lars Arrhenius utsmyckning av tunnelbanestationen vid Thorildsplan i Stockholm där han använt kakel för att bygga upp motiv från klassiska dataspel. I Arrhenius fall är det digitala mönster som översatts till kakel men principen verkar snarlik när det gäller att skapa pixelgrafik eller Hönsestriksmönster på kakel, för varje maska eller pixel bildar den minsta beståndsdelen av bilden.

SPAMPoetry, Varvara Guljajeva & Mar Canet Sola.Containern har dock ett dubbelt syfte, de yttre väggarna pryds av Auerbachs stickmönster medan insidan består av en spegellabyrint gjord av den Berlinbaserade konstnären Sonja Nilsson. Det är med en lite klaustrofobisk skräckkänsla man vandrar omkring i korridoren som vrider sig och där speglar placerade i 45° vinkel leker med optiken. Även om det är ljust inne i labyrinten får man en (mar)drömsliknande känsla att man jagar eller blir jagad av någon.

Sonja Nilssons andra installation heter När lammen tystnar, 2008, och även här är det ett skräckfilmstema som står i centrum. Filmen med samma namn handlar om seriemördaren ”Buffalo Bill” som kidnappar, mördar och slutligen skinnflår unga kvinnor för att själv kunna förvandla sig till en kvinna. Nilsson har byggt upp en interiör från filmen som visar seriemördarens hemliga näste där han håller de unga flickorna fångna. I ursprungsversionen får vi se hur seriemördaren dansar till Q Lazzarus sång ”Good Bye Horses”. I Nilssons version har hon klippt in sig själv som mördaren. Ont och gott, manligt och kvinnligt är dualismerna som verket kretsar kring.

Det textila inslaget återfinns även hos konstnärsduon Varvara Guljajeva & Mar Canet Sola
som i SPAMPoetry skapar konst av den ofta förhatliga skräpposten som fyller våra mailkonton. De samlar in skräpmail från orten där deras konstverk ska presenteras och sedan skickas mailen vidare till en elektronisk stickningsmaskin. Stickningsmaskinen skapar fragment som påminner om delar av kläder och på dessa omvandlas skräpmailen till SPAMPoetry. Det är ganska vanligt idag att konstnärer använder sig av stickningsmaskiner eller för den delen handarbete för att överföra digitala mönster från t.ex. datorvärlden eller internet till textila konstverk. Ett svenskt exempel är utställningen ”Trådar” producerad av Riksutställningar, där man kunde skicka in sina SMS som sedan broderades på tygbitar.

Malmöfestivalen bjuder som sagt på en hel del konstinslag som både håller hög kvalité och är intressanta. Speciellt kul är det att den textila konsten och handarbetet fått så stort utrymme i gatuvimlet. I en tid med många snabba digitala motorvägar har många unga konstnärer upptäckt och återvänt till handarbetets långsamma och tidsödande arbete. När man dessutom går i dialog med samtidens teknik och kultur skapas många spännande möten. Under Malmöfestivalen blev i alla fall jag nyfiken på att se mer av Lisa Anne Auerbach som är en spännande konstnär som blandar politisk konst med textila inslag. Som tur är behöver jag inte vänta så länge för Malmö konsthall kommer under november att öppna en utställning med hennes verk.

Mathias Jansson