Konst: Documenta (13), Harp Art Lab

aug082012

Skrivet av Jakob Anckarsvärd

Konst - Konstkritik

Harp Art Lab. Harplinge väderkvarn. Courtesy Harp Art LabKassel vs. Harplinge

Documenta (13), Kassel tom 16 september 2012
Harp Art Lab, Harplinge tom 19 augusti 2012

I Kassel, Tyskland, pågår nu Documenta, ett av världens största konstevenemang. Utställningen sker vart femte år och försöker fånga och lyfta fram det mest intressanta på konstscenen. Den började 1955 som en motreaktion till nazitysklands konstideal där mycket av det moderna sågs som ”entartarte kunst”, dvs. urartad konst. Tyskland har haft åtskilliga betydande konstnärer sedan andra världskriget och Berlin är för närvarande något av världens konstcentrum. Venedigbiennalen har möjligen större genomslag än Documenta men kanske inte samma intellektuella tyngd. En del saker som kuratorerna kring Documenta lyfter fram kan dock ha några år på nacken, men passar av någon anledning väl in i årets tema. Förra årets Documenta bjöd på en hel del monumentala verk och Ai Weiwei fick mycket utrymme.

Denna Documentautställning hade inga sådana stora installationer och aktioner, utställningarna var även utplacerade på flera intressanta postindustriella lokaler samt i rivningshus. Temat är kris och återhämtning och utställningen pågår tom 16/9 2012. Flera verk och projekt knöt an till återvinning, olika slags ekonomier och kreativa lösningar kring jordens resurser. Hur man värderar bl.a. tid, plats och jord ifrågasätts på Documenta. Många verk var lågmälda och hoppfulla kring hur människan tar sig igenom omöjliga situationer och åstadkommer enastående prestationer. Ett starkt verk behandlade Korbinian Aigners äpplen. Han kultiverade inte mindre än sex nya äpplesorter under sin tid i koncentrationslägret i Dachau.

Orgelpipor. Courtesy Harp Art LabEtt videoverk som också var en performance under några av utställningens första 100 dagar var Llyn Foulkes The Machine (sök gärna på youtube). Konstnären Foulkes har sammanställt ett slags orgel och trumset med bl.a. tutorna från diverse veteranbilar. Resultatet tillsammans med Foulkes politiska texter och hans egen karisma blir helt fascinerande. Och alla tutorna spelar rent och verkar som gjorda för detta sitt nya ändamål.

I den lilla sömniga byn Harplinge strax norr om Halmstad finns ett verk som faktiskt slår det mesta på Documenta. Detta är Kvarnofonin eller ”Harp Art Lab”. Harplinges gamla kvarn från 1895 har genom Julijana Nemeti och Mikael Ericssons omsorg blivit omvandlat till en mötesplats och en alternativ konstscen. Men kvarnen är långt mer än detta. Kvarnvingarna driver två enorma blåsbälgar som i sin tur ger luft till en ommonterad gammal kyrkorgel. Men detta är inte allt. Håll i er. Orgeln i sin tur, fungerar som ett självspelande piano, med hålkort. Ericsson har skaffat sig en betydande samling av dessa notpapper för självspelande pianon. ”Harp Art Lab” skall fungera som en samlingsplats för gränsöverskridande konst, konstmusik och liknande. Galleriet verkar som ett konstnärsdrivet projekt och kommer bjuda in nya konstnärer och musiker för att utveckla kvarnen. För närvarande visas Julijana Nemetis suggestiva och drömska landskapsfotografier i galleriet på nedre plan. Under invigningen användes dock kvarnens alla sju plan för en gemensam konsert och ett enda ljudevenemang.

Mikael Eriksson är mest känd för sina insatser kring ”für alle”-projektet som han tillsammans med Peter Wahlbeck ifrågasatte bl.a. konst, samhälle och politik med. Ericsson har om och om igen gett sig i kast med diverse sisyfosprojekt och verk av mer komplicerad natur, men detta verk får till dags datum ses som hans största insats inom svenskt kulturliv. ”Harp Art Lab” är alltså ett synnerligen intressant konstverk och plattform, vilket liksom de bästa verken på Documenta erbjuder någonting positivt för framtiden där konstnärer och besökare kan mötas och skapa tillsammans.

Jakob Anckarsvärd