Konst: Det mörka rummet: Realism och narrativitet i samtida skandinaviskt måleri, grupputställning Edsvik Konsthall

jan192012

Skrivet av Carsten Lindström

Konst - Konstkritik

Oroande figurativt

Christer Karlstad, Aeon, 2011
Det mörka rummet: Realism och narrativitet i samtida skandinaviskt måleri
grupputställning Edsvik Konsthall, Stockholm
pågår t o m 4 mars 2012

En grupp nordiska konstnärer med ett realistiskt föreställande måleri har samlats till en gemensam utställning: ”Det mörka rummet” vid Edsvik Konsthall. Från Sverige deltar Roj Friberg, Ola Billgren och Christopher Rådlund. Danmark deltar med Nina Sten-Knudsen, Peter Martensen, Ulrik Møller och Michael Kvium. Norge representeras av Marianne Wiig Storaas, Christer Karlstad, Lars Elling och Christopher Rådlund, som numer bor i Norge och är initiativtagare och samordnare av utställningen.

Det realistiska måleriet är tryggt förankrat i Norge med gammalmästaren Odd Nerdrum i centrum, som ställt ut tidigare hos Ricardo Donoso vid Edsvik Konsthall. Donoso är konstnärlig ledare och en stridbar personlighet. Han har flitigt utmanat den svenska kritikerkåren med utställningar som skapat debatter om modernism, postmodernism och kitsch. Denna gång visas utställningen i huvudhallens båda våningar med blandade smakprover i hallens entré. Varje konstnär bidrar med minst tre målningar för att ge betraktarna en god uppfattning om den individuella konstnärliga bredden.

Konstverken infriar genomgående de realistiska förebilder som konstnärerna avsett att gestalta narrativt och figurativt. Det realistiska måleriet har till skillnad mot fotografiet ingen inbyggd ”verklighet”. Den ger ingen falsk bild av den verklighet som uttrycks eftersom den påstår sig inte utgöra den faktiska verkligheten. Detta har konstnärerna tydligt markerat i sin gemensamma programförklaring. Vi som betraktare vet att konstnären har full frihet att illustrera efter estetiskt behag.

Lars Elling, Meretricious, 2008-2009Vid entrén till hallen möts jag av Lars Ellings utmanande målning Meretricious, 2008-2009. Målningen bär egentligen inget namn men har förekommit i olika kontexter som ”Meretricious” – ”attraktiv men falsk och farlig”. Detta för tankarna till Edmund Burkes essäer om smak och skönhet, om det ”sublimt sköna”, det som definierar den allra högsta skönhetsupplevelsen i ett konstverk. Ellings teknik att sudda ut detaljer ger effekten att det realistiska intrycket abstraheras medan skildringen behålls. Jag finner målningens stramt återhållsamma färgpalett intressant men oroande och skymtar något mer mellan buskage, träsk och trädstammar.

En man står bunden runt en trädstam, en kvinna håller på att avlägsna hans kläder, och i förnedringen ses förstadiet till något grövre. En fantastisk resa i konsthistorien efter århundraden av förnedrat tillstånd för kvinnan. Inte enbart som modell har kvinnan minimerats till god jungfru, mor eller fresterska, hon har dessutom aldrig tillåtits utbilda sig eller skapa konst utan att hennes egen kropp varit inblandad. Till våra dagar. Idag har hon en plats i konstvärlden och i den intellektuella sfären. Ett modernt genusperspektiv uppenbarar sig i Ellings realistiska målning.

Väl inne i utställningens mitt upptäcker jag Christer Karlstads målningar med associationer till de engelska prerafaeliterna, här med en människogestalt som utövar överlevnadsstrategier i ensamhet ute i naturen. Målningen Aeon, 2011, visar hur ett stormfällt träd uppbruten med roten kräver minst en människas maximala ansträngning för att förflyttas. Med den lätthet som naturkrafter fäller ett träd som vi mänskliga varelser knappt kan rucka, ges en dimension av de styrkor som vi har satt i gungning genom naturens rubbning. Målningen ger ifrån kraft och rörelse som får mig att tänka på den ryska konstnärsgruppen Peredvizjnikis Ilja Repins Pråmdragarna vid Volga (1870-73), som visades på Nationalmuseum under hösten.

Ulrik Møller, Kraftwerk, 2008Dessa mardrömslika måleriska rum med utsatta människor får också sällskap av mer världsomfattande verk med apokalyptiska undertoner som Ulrik Møllers Kraftwerk, 2008. Nu mörknar alltmer förutsättningarna för ett framtida normalt liv, som katastroferna i Japan visat oss. Det som återstår för mänskligheten är att gemensamt ta ett kraftigt gift, som omvandlar den bittra verkligheten till ett rosa himmelskt paradis. Ett sådant hallucinatoriskt rum illustrerar Nina Sten-Knudsen i målningen Vi drack ett glas med giftigt te, 2011.

Ellings, Karlstads, Møllers och Sten-Knudsens tavlor står i perfekt kontrast till den fotografiska bilden, den som tas som bevis för att visa en del av verkligheten i det ögonblick bilden blir till. Nutidens kameror registrerar oss dagligen för att upptäcka ifall oegentligheter som ökar hotbilden mot samhället planeras. Fotografiet används som utgångsmaterial för fortsatta undersökningar efter bevismaterial och hjälper därmed samhället i strävan efter ordning. Men vi vet att fotografiet kan retuscheras och föremål kan raderas eller monteras in för att skapa visuella effekter som kan vara svår att motbevisa. Vissa fotografier har regisserats och därefter utgetts för att vara autentiska.

Utställningen ”Det mörka rummet” åskådliggör helt andra centrala fundament av verkligheten. Behovet av verklighetstrogen realism är ständigt aktuellt. Den får oss betraktare att reflektera över samtiden med bildspråk som vi känner igen, utan inslag av invecklade metaperspektiv.

Carsten Lindström