Vilhelm Hammershøi – Måleriets sista andetag

maj182012

Skrivet av Henrik Örnlind

Konst - Konstens porträtt

Vilhelm Hammershøi, Selvportræt, 1891. SMK Foto.Den danske målaren Vilhelm Hammershøi (1864-1916) presenteras för närvarande på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn i utställningen ”Hammershøi och Europa”. En utställning som kastar ljus på den danske nationalkonstnären i ett europeiskt perspektiv och modifierar föreställningen om ett måleri framsprunget ur en introvert, isolerad och melankolisk tillvaro till förmån för bilden av ett konstnärskap i samklang och dialog med en inflytelserik och föränderlig konstvärld. Hammershøis autonomi och originalitet problematiseras genom utställningens komparativa ansats, hans verks ontologiska genes relativiseras i kommunikationen med andra målningar i utställningen. Kvar står en historisk tid av tematiska motiv, tekniska gester, symboliska bilder samt det unika och genomträngande ljuset som tillsammans bildar basen för en sammansatt konstvärld av gemensamma uttryck som går att urskilja och härleda i flertalet av Hammershøis verk.

Utställningen har en tydlig pedagogisk struktur, där besökaren inledningsvis omsluts av Hammershøis produktion i utställningslokalens första avdelning och rum. Klassiska verk av Hammershøi framvisar konstnärens karakteristiska motiv av rumsliga interiörer, danska naturlandskap och arkitektoniska exteriörer. Det estetiska innehållet i Hammershøis verk präglas av en puritansk perfektion, där Hammershøis tekniska förmåga att iscensätta situationer och händelser som är harmoniskt komponerade, tillsammans med det unika och sublima ljuset som upphäver alla inre gränser hos konstverket, skapar en mättad tystnad.

Som betraktare träder man in i en subjektposition av tystnad. Konstverken är inte centrerade eller skapta utifrån den utomstående betraktarens tilltänkta blick, utan som betraktare erövrar man en tillfällig position som ger en hastig inblick i en händelse eller ett skeende som man perceptuellt varsebliver, men som man med hänsyn till den påtagliga tystnaden saknar all form av kontext. Det slumpmässiga och ögonblickliga innehållet i konstverken möter ett måleri av perfektion, komposition och renhet. Det som förefaller vara iscensatta rum hos Hammershøi blir på samma gång ett uttryck för improvisation och spontanitet, där konstverken är härledda ur situationer snarare än bakomliggande tankar.

James Whistler, The Artist’s Mother, 1871. SMK Foto.Om första rummet i utställningen leder oss in i Hammershøis stilla och ensamma värld, är den mörklagda passagen med den hävdande och korta videofilmen en pedagogisk höjdpunkt i utställningen. Den åtta minuter långa filmen ger en informativ redogörelse som öppnar upp ett helt nytt perspektiv på Hammershøis konstnärskap.

Resor som Hammershøi genomfört, tillsammans med konstnärer som han särskilt beundrade, samt olika gester och motiv som frekvent förekom i flera samtida konstverk sammanförs i den korta videofilmen till ett enhetligt argument om den europeiska konstvärldens inflytande på Hammershøi.

De konstverk som presenteras som reflektiva speglar av Hammershøis egna verk i utställningens andra rum är exempelvis James Whistlers Arrangement in Grey and Black: The Artist’s Mother, 1871, och Paul Gauguins Tahitian Women Bathing, 1892. Två verk som tydligt appellerar till tematiska motiv som återfinns hos Hammershøi och som samtidigt visar på skillnader inom Hammershøis konstnärskap. Whistlers moder återger kvinnan som en tydlig del av hemmet, samtidigt som konstverkets titel hänvisar till målningens komposition av olika färgtoner.

Modern blir hos Whistler inte enbart en realistisk avbildning, snarare en estetisk figur som kan sammanstråla med hemmets interiör i fråga om färg och form. Moderns svarta siluett sätts i samspel mot bakgrundens gråa yta.

Vilhelm Hammershøi, Interiør med kunstnerens staffeli, 1910. SMK Foto.Hammershøis moder porträtterades i en liknande komposition i Kunstnerens mor, 1886, som framfördes cirka femton år senare utifrån samma siluettposition och i samma mörka färgskala. Självfallet är Whistlers moder en av de absoluta höjdpunkterna i utställningen, och en tydlig influens inom det europiska konstlivet som säkerligen också påverkade Hammershøi i Danmark. Andra konstnärer som också framhävs som avgörande influenser för Hammershøi i utställningen är framförallt Eugène Carrière och Henri Fantin-Latour. Två franska konstnärer verksamma under samma period som Hammershøi och centrala företrädare för det klassiska måleriet.

Relationerna som upprättas mellan de olika konstnärerna i utställningen framvisar parallellt en konstvärld i upplösning, där måleriet står i en krisartad situation som ständigt utmanas av modernitetens framåtskridande och modernismens brott med bilden till förmån för abstraktionen. ”Hammershøi och Europa” är en utställning som inte enbart låter den enskilde konstnären sättas i samspel med en etablerad konstvärld, det är samtidigt en utställning om en tid där konstvärldens egen historia och förvandling också står i centrum.

Henrik Örnlind

Hammershøi og Europa, Statens Museum for Kunst, Köpenhamn, 4 februari - till 20 maj 2012