Edvard Munch och det moderna ögat

jan142012
Skrivet av Signe Lundgren
PDFSkriv ut

Solen. 1912. MunchSolen. 1912. MunchDen norske konstnären Edvard Munch föddes 1863 och anses vara en konstnär tillhörande 1800-talet snarare än 1900-talet, trots att han förverkligade större delen av sina verk under det senare seklet. Genom sin konst med symbolistiska eller pre-expressionistiska tendenser kan han inordnas sida vid sida med Paul Gauguin och Vincent Van Gogh.

Sedan den 21 september 2011 har det pågått en utställning om Edvard Munch på Centre Pompidou. I ett samarbete med Munch-museet i Oslo föreslår Centre Pompidou ett nytt perspektiv på den norske konstnären. I denna utställning läggs fokus på Munchs modernitet, därav namnet Edvard Munch, L'œil moderne (”Det moderna ögat”). Den påstådda moderniteten grundar sig i Edvard Munchs dialog med de mest kontemporära konstformerna under 1900-talet, så som teater, foto och film. Munch var nämligen, i kontrast till den gängse uppfattningen av den introverta och plågade konstnären, en berest och utåtriktad person. Under 1900-talets första decennium reste han mycket; han gick på bio, lyssnade på radio, läste internationella tidningar och prenumererade även på ett flertal illustrerade magasin.

Då man vandrar genom de tolv tematiska sektionerna, som tar avstamp i en Prolog vid entrén och avslutas i Tillbakablicken vid sortin, hinner man, om man är målmedveten, se en samling av totalt 140 olika målningar, fotografier, gravyrer, skisser och skulpturer. Resterande tio sektioner bär namn som Repriser, Självbiografi, Det optiska utrymmet, På scen, Tvång, Strålar, Filmamatör, Omvärlden, Tecknare,fotograf och Problem med synen. Denna utställning är således inte en ordinär kronologi utan istället en tematisk sådan med teser som belyser olika aspekter av Munchs modernitet.

Kyss på stranden i måneskinn. 1914. MunchKyss på stranden i måneskinn. 1914. MunchSärskilt intressant finner jag rummet Självbiografi som innehåller såväl foton av Munchs omgivning som självporträtt. Några rum senare, rättare sagt i Tecknare,fotograf, kommer självporträtten i fotoform tillbaka. Det som är det mest fascinerade enligt mig är den integritet som finns i bilderna, paradoxalt nog då dessa är både närgångna och avslöjande.

Dessutom består bilderna som av olika lager, tack vare en viss transparens skapad av långa exponeringstider. Effekten blir en suggestiv skuggvärld där det stundtals kan vara svårt att distingera vad som egentligen är konstnären och ej. Spännande är även rummet som fått rubriken Tvång, där ett flertal versioner av samma motiv finns representerade. Munch visar sin mångfald och bredd genom att skulptera, skissa, fota och måla denna Gråtende kvinneakt och Gråtende kvinna.

Edvard Munch var en av de tongivande konstnärerna av sin generation när det gäller att reflektera över frågeställningen: Vad händer med konsten i en tid präglad av reproducerbara bilder? Munch insåg att såväl foto och film som teater innebar (för den tiden) nya och outforskade sätt att uttrycka sig. Illustrationen av denna frågeställning var tydligt belyst i Edvard Munch, L'œil moderne då norrmannen återanvände åtskilliga motiv, ibland efter ett flertal år, och målade dem på exakt samma sätt – eller gjorde det motsatta: återgav det i en ny miljö med ett nytt medium.

Stjernenatt. 1922-24. MunchStjernenatt. 1922-24. MunchUnder min promenad genom rummen illustreras Munchs grubblande över frågeställningen och dilemmat gällande konsten tydligt; genomgående finns hans repriser och repetitioner, som är gjorda av ett flertal anledningar: originaldukarna hade blivit sålda eller förstörda, en samlare hade beställt en ny version eller så ville konstnären studera ett särskilt motiv mer djupgående.

Det är dock inte bara den Munchska moderniteten som fastnar efter Edvard Munch, L'œil moderne, något som är minst lika imponerande är de mer klassiska oljemålningarna såsom Galopperande hest, Arbeidere på hjemvei och Arbeidere in snö.

Utställningen, Edvard Munch, L'œil moderne, som egentligen skulle avslutas den nionde januari 2012 har nu fått förlängning till den tjugotredje samma månad. Jag skulle råda dig, som är i Paris med omnejd, att avlägga en visit. Innan det är försent.

Signe Lundgren
Inline article positioning by Inline Module.

Konstens porträtt

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Publicerad i Konstens porträtt

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk säger att i Värmland undslipper man inte myten. Frödings bergatroll, ...

Hugo Simberg - symbolist och mystiker

Publicerad i Konstens porträtt

Symbolismen var en litterär och konstnärlig strömning som på 1880- 90- talen utvecklades i Frankrike och sedan fick avläggare i andra länder. Den började som en progressiv rörelse inom fransk skaldekonst under 1800-talets slut med poeter som Rimbaud, Baudelaire och ...

Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Publicerad i Konstens porträtt

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ingen behövde resa ut i Europa för att hitta konsten ...

Målaren på Moulin Rouge

Publicerad i Konstens porträtt

Toulouse-Lautrec är kanske den mest representative konstnären från La Belle Époque i Paris Henri de Toulouse-Lautrec

Föddes i Albi i södra Frankrike 1865 som ättling till korstågstidens grevar av Toulouse. Familjen flyttade tidigt till Paris och efter att ha brutit benen vilka ...

De naiva konstnärerna och Alma Öhrström-Hjärtats målarinna

Publicerad i Konstens porträtt

Efter sekelskiftet 1900 började man uppskatta en konst som tidigare missförståtts och föraktats, den primitiva och den naiva. Denna äktnaiva konst är skapad av självlärda, folkliga män och kvinnor som endast målade på äkta instinkt. Henri Rousseau spelade en avgörande ...

Mollie Faustman – Den Nya kvinnan

Publicerad i Konstens porträtt

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.” – Karin Boye, 1927

Modernismen är sprungen ur det moderna livet och den moderna människans villkor. Modernismen är individualistisk och hyllar den egna individen och dess uttrycksformer. Alla ...

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Publicerad i Konstens porträtt

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick plats när det begav sig, i Göteborgskarnevalen under det sena ...

Anna Berg och den svenska naivismen

Publicerad i Konstens porträtt

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som flygplan och bilar. Hastigheten fascinerar och framtidstron visste inga gränser. ...

Nelson Mandela, en ikon för vår tid

Publicerad i Konstens porträtt

På Stockholms Auktionsverk den 13 november 2013 såldes ett foto för 395 000 kr av Hans Gedda föreställande Nelson Mandela. (Utrop 200 000 – 250 000 kr). Gjord i 10 exemplar.

Fotografier har på sistone uppnått höga priser och då både ...