Film: On the road; Regi: Walter Salles

jul242012

Skrivet av Victoria Machmudov

Film - Filmkritik

On the road missar målet längs vägen

300 sidor text översatt i film och med en hastig upplösning lik en av slutscenerna i ”My own private Idaho”.On the road
Regi: Walter Salles
Medverkanden: Kirsten Dunst, Viggo Mortensen, Amy Adams, Terrence Howard, m.fl.
USA, 2012 Noble Entertainment

”På drift” eller bokens originaltitel ”On the road” utkom första gången 1957 av författaren Jack Kerouac och är en av världens mest inflytelserika skönlitterära verk. I den delvis självbiologiska romanen samlar Kerouac sina vänner, ett gäng bohemer bestående av konstnärer, poeter och författare från de intellektuella kretsarna under pseudonymer, och berättar om en era fylld av sex, droger och jazz, polygamiska förhållanden och ett kollektivistiskt levnadssätt. Själv gömda han sig under namnet Sal Paradise och guidar läsaren genom fartfyllda äventyr på de amerikanska vägarna, färder från New York till Denver, New Orleans, San Fransisco och Mexico.

Inte förrän nu, drygt 50 år senare har planer om en filmproduktion verkställts. Walter Salles är regissören som antagit utmaningen att filmatisera denna bästsäljande roman om beatnikgenerationens hjältar och uppdateringen av den kultstämplade klassikern har lockat toppskådespelare som Kirsten Dunst, Viggo Mortensen, Amy Adams, Terrence Howard, Steve Buscemi och Kristen Stewart. Antagligen ansågs Salles vara rätt man för uppdraget med tanke på hans framgångar och visade färdigheter med ”Dagbok från en motorcykel”, om unga Che Guevaras resa runt Sydamerika. I detta fall misslyckas han dessvärre på flera punkter.

Det är en konst att översätta en bok till film. Man står alltid inför svåra beslut gällande urval när man ska korta ner 300 sidor text till en två timmar lång film och det är en fin balansgång mellan att vara trogen handlingen och tillföra något eget: en annan synvinkel eller ett nytt visuellt uttryck. Salles uppfyller inte det senare, vilket resulterar i att allt känns daterat och reduceras till en tam historia, trots att hälften av alla bildrutor uppvisar någon slags nakenhet. Det största problemet jag har är egentligen att han valt att utelämna den hemliga ingrediensen som kryddar ”På drift”. Rytmen. Den pulserande takt som leker med våra sinnen och målar upp vackra landskap framför ögonen på en under resans gång. Man vill känna lukten av gassande sol mot asfalten, kicken av att vara på resande fot utan en dollar i fickan och kärleken till musiken. Istället ser vi skådespelarna vandra omkring i blaserade scener med ingrodd smuts och cigaretter i handen.

Höjdpunkten i filmen är att höra utdragen från boken upplästa, Kerouacs poetiska skildringar av miljöer och dokumentationer av omgivningen. Garett Hedlund briljerar även i rollen som historiens stjärna, Dean Moriarty, som bär på en obotlig törst och aptit på kvinnor. Han gör ett lysande jobb med att gestalta denna tragiska och dekadente typs komplexitet och flykt från verklighetens alla krav och måsten, ett nyansrikt porträtt av den sortens människa som med en magnets dragningskraft kommer undan med alla hyss i livet och fortsätter hänföra sin publik, som inte finner ro någonstans eller passar in i mallen för den traditionella familjefadern. Kort och gott överglänser han alla.

Men i grund och botten lyckas inte ”On the road” fånga varken hopplösheten, tomheten, rastlösheten, friheten eller sökandet efter mening. Den saknar djup, dimension och de färgstarka personligheterna som boken bygger på och blir själslös och ytlig. Här framgår inte att karaktärerna har några passioner förutom att ägna sig åt orgier och som åskådare sitter man bara i biostolen och väntar på att eländet ska ta slut. Och det gör det, till slut, med en hastig upplösning lik en av slutscenerna i ”My own private Idaho”. Men betydligt mer stiliserad.

Victoria Machmudov