Film: Take This Waltz; Regi: Sarah Polley

jul122012

Skrivet av Roberto Fogelberg Rota

Film - Filmkritik

Balladen om Margot

Margot finner kärleken någon annanstansTake This Waltz
Regi: Sarah Polley
Medverkande: Michelle Williams, Seth Rogen, Luke Kirby, Sarah Silverman m.fl.
USA, 2012 Non stop Entertainment

”Take This Waltz” är en film som handlar om att en dag möta en person utanför förhållandet, om att först inte gilla denna person, men att sedan bestämma sig för ett tryggt förhållande och lämna det tidigare.

Vad vi får ta del av i denna kanadensiska film är finkänslig berättelse som påminner om det bästa från den franska filmen, mest av regissören Eric Rohmermen även av François Truffautoch deras strama realism med en hint om svårigheten att bli vuxen, vilket nu har vunnit insteg världen över.

Detta verkar också vara problemet för huvudpersonen, spelad med grace och behag av Michelle Williams, och vi följer henne på alla möjliga platser, även när hon är på toaletten. Vi följer henne ständigt genom kamerans åkningar – som dock ofta visar närbilder på hennes fötter. Första tagningen i filmen är också den sista. Här håller hon på att baka ett bröd till den man som hon har bestämt sig för att dela sitt liv med.

Filmen utspelas, förutom en lite intressant prolog, i några eleganta kvarter i Montreal där Margot lever med Lou (Seth Rogen, en mycket känslig och en aning busig ung man, som vill bli kokboksförfattare). Deras hus är prydligt och en aning bohemiskt – precis som den mans som Margot kommer att inleda ett förhållande med, Daniel (Luke Kirby), en mer komplicerad personlighet. Han är målare, men ställer inte ut sina verk utan kör rickshaw. Han är ”en spelare”, med stora mått mätt.

Under en uppsättning som utspelar sig i själva berättelsen förflyttar sig historien till ett av de äldre fort som i slutet av 1600-talet och början på 1700-talet byggdes av fransmännen i det som då var deras koloni, det nya Frankrike. Vid ett tillfälle finns det statister i 1700-talskläder som visar upp tidsenlig miljö. I en scen gifter sig ett par i en elegant och avskalad kyrka som starkt påminner om de kyrkor som man kan hitta i Sverige. Några soldater arresterar och fäster en stackare vid en påle, anklagad för att vara äktenskapsbrytare.

Margot är närvarande i egenskap av publik, men teatern vill interagera åskådarna, varför också dessa agerar i uppsättningen. Med anledning av detta agerar sålunda också Margot ochlånga tagningar visar hur den pålade mannen piskas av den extrem timida Margot. Dessa scener är viktiga, eftersom de visar skillnaden mellan ett förfluten då äktenskapet var viktig och den hanterades på dödsallaval och nutiden där det inte tycks ha någon betydelse.

De kontinuerliga mötena med Daniel gör så att hon känns mer och mer befriad, mer och mer levande. Hon börjar förvandlas från den skugga, som hon tidigare var, till en levande ung kvinna. Tyvärr spelas Daniel lite för träigt och nästan stroppigt av Luke Kirby, en annars mycket bra skådespelare, som dessvärre inte verkar tro på rollen.

Det finns en rolig scen som följer deras första samlag: den är rik på ljus och passion, lite i taget och med cirkulära kamerarörelser ser vi hur de förvandlas till andra personligheter. Tyvärr ligger mycket av skulden till äktenskapsraseringen på Margot. Filmen sympatiserar med hennes synvinkel.

Över filmen hänger en svår moralkaka. Den framträder tydligt i den viktiga scen där Margot ställer till det för sig under en vattengymnastikövning vid bassängen och sen i duschen tillsammans med svägerska och en äldre kvinna som säger till väninnorna, i färd med att diskutera sina män:”Everything that is new will be old”. Detta ger ett slags moralisk undertorn till filmen, som antar irriterade dimensioner.Detta är för mig det stora felet, att kvinnans perspektiv alltid blir svagare.

Roberto Fogelberg Rota

Trailer

http://www.youtube.com/watch?v=0yPzc_REvhU