Tornado hänvisar till Job 38:1 Replik på Wennbergs replik

jan212010

Skrivet av Axel Andersson

Film - Filmdebatt

Jonas Wennberg hävdar i sitt svar Hoppfullt om viktiga frågor i bröderna Coens "A Serious Man" (publicerat i Tidningen Kulturen den 7/1- 2010) på mitt debattinlägg ("A Serious Man" och det möjligas hantverk, publicerat den 27/12 2009 på i Tidningen Kulturen ) att bröderna Coens film "A Serious Man" innebär ett "inträde in i den nutida filmen" i och med, om jag tolkar honom rätt, att den ställer viktiga existentiella frågor. Min observation handlade dock om att bröderna Coen valt att ställa en fråga som de inte besvarar - nämligen den om "det möjligas konst". Att Wennberg avstår att kommentera min kritik, som hävdade att denna fråga symboliserar både bröderna Coens vilja att referera till politik samt deras ovilja att verkligen behandla ämnet, finner jag märkligt. Att det politiska skulle återfinnas i ett mod att ställa frågor om framtiden hos bröderna Coen har jag mycket svårt att se. Varför skulle filmen förläggas till en av de viktigaste tidpunkterna i USA:s efterkrigshistoria, sommaren 1967, om den nu handlade om morgondagen?

Wennberg verkar vidare läsa intellektuella pretentioner i mitt resonemang om Coens användande av referenser till modern fysik. Det är "fullt möjligt" men "ganska irrelevant" att dra paralleller till Schrödingers katt hävdar han. Det inte så dolda budskapet är att diskussioner likt den i min artikel levererar tom intellektualism ovan huvudena på gemene man. Frågan inställer sig dock varför bröderna Coen använder sig av dessa "texter" och symboler i sin film, både Schrödingers katt och Heisenbergs osäkerhetsprincip avhandlas öppet och modern kvantfysik utgöra filmens klangbotten (tillsammans med historien om Job). Om det är någon här som har pretentioner så är det väl rimligtvis bröderna själva. Visserligen går det att recensera filmen utan att bemöta filmskaparnas uttalade engagemang i dessa ämnen, vilket Wennberg gjorde, men är det att göra verket rättvisa?

Att "A Serious Man" skulle handla om "kampen mot det onda" och att Larry Gopnik skulle vara en symbol för människans förmåga att "utnyttja, förstöra och tära" har jag svårt att se. Och att Gopnik skulle vara en representant för den "tysta massa", liksom den som ledde till nazismens brott, är ett ganska stort påstående. Istället för att bemöta filmens egentliga innehåll så väljer Wennberg att tillskriva den en storsvulstig mening där tornadon i filmens slut representerar en uppgörelse med det förljugna förflutna och en chans till en ny värld full av engagemang och medmänsklighet. Samtidigt som jag kan applådera hans optimism undrar jag stillsamt om vi har sett samma film. Om bröderna Coen ville göra en film med bibliska motiv om goda nyheter så skulle det nog varit bättre att använda ett evangelium. Tornadon är svår att tolka som något annat än en direkt hänvisning till Job 38:1 där Gud tillrättavisar Job från "virvelvinden". Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i Guds banna läsa optimism och en tro på människans förmåga att själv lösa sina egna problem. Om det är någon som blir stum i slutet på historien om Job är det Job själv. "Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige?", frågar Gud och den hunsade Job svarar: "Jag har redan sagt för mycket" (Job 39:35-38). Nya utmaningar? Nej tack.

Axel Andersson

Tdigare debattartiklar:

http://tidningenkulturen.se/index.php/debatt-mainmenu-91/kultur-mainmenu-147/5730-hoppfullt-om-viktiga-fragor-i-broederna-coens-qa-serious-manq

http://tidningenkulturen.se/index.php/debatt-mainmenu-91/117-film/5708-qa-serious-manq-och-det-moejligas-hantverk