En intervju med Aija Terauda

aug212011
Skrivet av Roberto Fogelberg
PDFSkriv ut

Aija Terauda: Aija Terauda: Många europeiska skådespelerskor har prövat lyckan i Hollywood, men ofta (med undantag möjligen av Marlene Dietrich och Greta Garbo) har de blivit kända för vissa stereotypiska roller. De mest kända europeiska skådespelerskorna har sitt ursprung i en tradition av stark filmkultur, men man kan inte säga att det gäller skådespelerskor från Lettland. Därifrån kommer Aija Terauda, en av de mest eftertraktade skådespelerskorna inom film och teater i New York.

Den lettiska filmen är ironiskt nog mest känd på grund av en i Lettland född regissör, Sergej Eisenstein, som var den store konstnären under Stalin epoken. Hur är situationen för film i dagens Lettland?

- Lettand är ett mycket litet land som producerar få bra filmer om året. Nu finns det en produktion av tre till fem långfilmer per år, men jag känner inte till dem så bra eftersom distributionen är begränsad. Tyvärr finns det stora problem för att kunna finansiera och distribuera lettisk film. Den senaste filmen med en större budget var en film 2008, ”The Guards of Riga”, en krigsfilm. Tyvärr måste alla lettiska filmare brottas med ekonomiska problem.

- Två filmer av regissören Janis Streics som har betytt mycket för mig är “Theatre” från 1978 och “Limo in Jan Day colors” från 1981. De är filmer som jag minns sen jag var barn och de var kända, älskade och populära i Sovjetunionen och i andra länder. Senare kom 1991 en komedi, “The Child of the Man”, som tävlade på Chicago International Children’s Festival och fick pris som årets bästa film. De lettiska regissörerna har försökt att få en övergång från Sovjetunionen till idag och har delvis lyckas med det.

Hur var det när du gick från modevärlden till filmvärlden, och vilken är skillnaden mellan att söka arbete i dessa två branscher?

- Jag började som modell när jag var 16 år och efter att ha arbetat i Milano några år flyttade jag till New York för att studera och fortsätta karriären. Jag har en agent, Hillary Beckford, som informerade mig om att de sökte en modell för ”Spiderman 3”. Jag kom till castingen, som gick bra, och efter det tyckte jag mycket om att agera framför kameran, så jag fortsatte i branschen. Jag studerade vid HB Studio in New York City. Jag förstod att detta var min bana och åkte tillbaka till mitt hemland Lettland, där en amerikansk regissör, John Kent Harrison, arbetade med ”The Courageous Heart of Irena Sendler”. Han hade behov av en tolk och casting agent. Utan att söka fick jag rollen som den snobbiga frun till en SS-officer. Efter det fick jag en roll i en annan film, ”Molton House”, som ska spelas in i september i Florida och där kommer jag att vara en vampyr.

- Jag får vanligtvis nyheter från mina mode- och skådespelaragenter. Det är stor skillnad mellan de två världarna. Skådespeleri är mycket starkare och svårare. Jag är tvungen att använda mig av hela min själ. Jag brukar inte ta så mycket fasta på komplimanger utan snarare på kritik eftersom jag är i början av min karriär och vill förbättra mig.

Du har arbetat med både Ridley Scott och Martin Scorsese. Vilka likheter och olikheter ser du mellan de två regissörerna och hur var det att arbeta i Scorseses första 3-D film?

- Jag arbetade med Ridley Scott i ”American Gangsters” och med Martin Scorsese i ”Boardwalk Empire”. De är stora personligheter som är både regissörer och producenter. Jag lärde mig otroligt mycket av dem. Jag märkte ingen särskild skillnad mellan 3-D och annan film. Jag var otroligt rädd för att göra fel, men de lyckades att få en nästan gemytlig atmosfär. Det var de bästa stunderna i mitt liv.

Du har som vi tidigare sagt arbetat i Lettland med ”The Courageous Heart of Irena Sendler”. Kan du säga oss hur viktigt det var att arbeta i denna produktion för dig och för den lettiska filmen?

- Det var en otroligt viktig produktion eftersom det var den första film som Hollywood gjorde i Lettland, med ett mycket internationellt filmteam (där fanns medverkande från Los Angeles, Canada, London, Polen och Litauen). Det var inte lätt att anpassa sig till deras arbetsrutiner men efter ett tag blev allt naturligt. Filmen skulle utspelas under andra världskriget i Warszawa, staden blev som bekant total förstörd och tyvärr i dess förstörelse medverkade även lettiska militärer. Det skapade debatt och amerikanerna såg mycket stor likhet mellan det äldre Warszawa och den gamla staden i Riga. Det var en mycket givande erfarenhet och vi fick även studera hur människor tyckte och tänkte under denna period.

Du har också arbetat med "Spiderman 3". Hur var det, och gillar du superhjältar?

- Jag arbetade endast nattetid. Det var svårt för mig eftersom jag är en morgonmänniska. Mycket av det som man ser gjordes av datorer och vi var tvungna att föreställa oss det. Det var verkligen mycket roligt, men jag är inte en läsare av serietidningar och missar mycket av referenserna i sådana filmer.

Tycker du om någon Ingmar Bergman film?

- De är alla så intressanta tack vare hans arbete med skådespelerskorna. Tyvärr är jag född för sent, det skulle ha varit mycket givande att träffa honom.

Man har jämfört dig och Greta Garbo...

- Jag kan bara rodna och tycker inte att jag är det minsta värd att bli jämförd med en så viktig och stor skådespelerska som är en ikon och som hade både skönhet och talang. Det måhända att även jag ser skandinavisk ut eftersom jag är född nära henne rent geografiskt men man varken får eller kan jämföra mig med henne. Fast jag har blivit mycket inspirerad av hennes filmer, mest ”Drottning Kristina” och ”Camille”.

Roberto Fogelberg

 

Inline article positioning by Inline Module.

Filmens porträtt

Den arbetslöse i vildmarken

Publicerad i Porträtt

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en utbildning på Arbetsförmedlingen för att starta eget företag. Inga av ...

När Kroatiens kondomer läcker

Publicerad i Porträtt

Den kroatiska nationen ligger i hjärtat av Europa, mellan det historiska Centraleuropa och Medelhavet. Nationen har i högre utsträckning än många andra länder haft kontakter med Orienten. Efter ett svårt krig med grannarna i Serbien och Bosnien har nationen blivit ...

Pojkflickan med den kritiska rösten har gjort sitt intåg i den marockanska filmen

Publicerad i Porträtt

I den marockanska filmen Traitors som visades under Stockholms filmfestival, gjord av amerikanen och numera Marockoboende Sean Gullette, står en ung kvinna Malika, i gestaltning av Chaimae Ben Acha (som också var årets omslagsflicka för Stockholm Filmfestival) i ...

Italiens röstmångfald behöver ett öra

Publicerad i Porträtt

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i landet idag. säger Silvio Soldini, som gjort filmen

Konceptfilm som söker det nordiska uttrycket

Publicerad i Porträtt

Filmen Vilsen handlar om att släppa taget om det förgångna, därav titeln. Projektetstartades av Göran Sjögren för flera år sen och utgick från ett koncept som skulle berättas. Manusförfattaren Omar Fye togs efter ett tag in i projektet ...

30 år lång kärleksaffär konkurrerar med fint väder

Publicerad i Porträtt

Sällan får man se en film som utspelar sig nära det område där man själv bor, den här gången vid Skanstull i Stockholm. Gorki Glaser-Müllers verk ”En gång om året” är en experimentell film som påminner om ett mindre verk ...

Nabil Ayouch om Guds hästar

Publicerad i Porträtt

I samband med att filmen ”Guds hästar” premiärvisades, gästade Nabil Ayouch Stockholm. TK:s Roberto Fogelberg Rota fick möjlighet att prata med honom om hans film.

Skulle du kunna berätta lite för oss om din karriär?

- Jag började med teater, men efter ...

I de mörkaste skogarna döljer sig de mörkaste hemligheterna

Publicerad i Porträtt

En uppstickare bland de svenska långfilmsdebutanterna är Johan Lundh som med filmen ”Den som söker” (Svensk distribution: Njutafilms) visade vad han går för. Filmen fick också sätta punkt för Göteborgs filmfestival 2013.

I händelsernas centrum står Tuva (Josephine Bornebusch). Hon är ...

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Publicerad i Porträtt

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen kanske fått en till i Isolda Dychauk. I Alexandr Sukurovs ...