Monster och sexualitet i skräckfilm

okt162011

Skrivet av Sara Larsson

Film - Essäer om film

alien3

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt maskineri i rörelse. Besättningen har väckts ur sin kyrosömn av ett nödrop, från en avlägsen planet och när de landar för att undersöka signalen närmare finner de ett kraschlandat rymdskepp. Snart upptäcker de att det finns en varelse ombord som förökar sig i andra livsformers kroppar.

Filmen Alien från 1979, regisserad av Ridley Scott, var den första science fiction - skräckfilmen. Typiskt för science fiction är att berättandet gestaltas med tekniska framsteg och framtidsutopier eller dystopier, medan skräck snarare handlar om att förmedla en känsla. Yvonne Leffler, docent i litteraturvetenskap, skriver i Skräck som fiktion och underhållning att vår tids skräckfiktion huvudsakligen härstammar från tidig 1700-tals skräckromantik. Handlingen utspelar sig i typiskt gotiska miljöer som medeltidsinspirerade borgar med långa mörka korridorer och svagt belysta salar. Med den här nya typen av litteratur ville man engagera läsaren och få denne att uppslukas av berättelsen. Då spelar gestaltningen av monstret en stor roll för skräckförtjusningen.

I en bok bygger bilden av monstret på läsarens egen fantasi och ger helt andra möjligheter än på film där vi levereras en färdig bild. Första mötet med monstret ska vara spännande och farligt nog för att åskådaren ska leva sig in i hjältens skräck. Dess hotfulla närhet signaleras med skrämmande miljöer som både varnar och skapar förväntningar. Ljudet och musiken spelar viktiga roller och ger istället en annan fördel över bokens monster och man upptäcker snart sambandet mellan ett speciellt ljud och en attack. Det påtagliga ljudet av hjärtslag är ett mycket effektivt sätt att höja pulsen på publiken. Det är tillräckligt högt för att varna men ändå så pass lågt att det inte stör. Genom dessa signaler får tittaren ett övertag gentemot karaktärerna och växlingar mellan identifiering och åskådarposition, inlevelse och distans är vad som huvudsakligen skapar stämningen i skräckfilm. Enligt sociologilektor och filmkritiker Andrew Tudor är monster visuella representationer och symboler av något människor är rädda för, t.ex. förträngda minnen eller fobier. Skräck fyller också det syfte som gladiatorspel och offentliga avrättningar en gång gjorde eftersom genren tillåter oss att vara passiva och befriade från att ingripa när någon är i nödsituation, menar han. Fascinationen ligger i att se, och klara av att se, någonting groteskt.

Alien är en film där gestaltningen av monstret är noga genomtänkt. Det fullvuxna monstret, svart till färgen, är en jättelik motbjudande varelse med oproportionerligt stora käftar och sylvassa tänder. Dessutom är varelsernas blod frätande och så farligt att det äter sig ner genom flera lager metall, vilket signalerar att de inte går att stoppa det. Hans Rüdi Giger är den som har utformat monstret i Alien och han fick uppgiften efter att manusförfattare O’Bannon sett Gigers ritningar i boken H. R. Giger’s Necronomicon. Boken är dock en dokumentation av Gigers olyckliga affär med skådespelerskan Li Tobler och monstret kan därmed ses som en representation av ett sexuellt trauma. Det finns även indikationer på att filmen är en kommentar till legaliseringen av abort eftersom Gigers konst är fylld av bilder på döda bebisar i ritualliknande situationer som påminner om aborter. Dessutom är en av filmens nyckelscener, när Alien exploderar ur Kanes bröst, chockerande likt ett blodigt foster och dess skrik påminner starkt om ett barns.

En tolkning är att Alien är en protest mot den fria sexualiteten. Ett vanligt förekommande mönster i skräckgenren är nämligen att när en ung kvinna tar av sig sina kläder, attackeras hon av ett monstrum. En tolkning är att monstret representerar den sexuella lusten och när den attackerar henne förgörs hon av den. Det är som att man försöker varna för sex före äktenskapet vilket också har ett samband med att den tjej som är oskuld alltid klarar sig på slutet. Aliens enda scen med sexuella inslag finns i slutet när Ripley tar av sig kläderna för att återgå till kryosömnen och monstret dyker upp igen. Filmens regissör har sagt att denna glimt av nakenhet är där för att en film måste ha något sexuellt inslag för att sälja. Hur som helst överlever Ripley, hon besegrar den rena sexuella lusten genom att låta monstret sugas ut genom en lucka i rymdskeppet. Vilket kan liknas vid ett barn som sugs ur livmodern, men monstret är inte helt borta. Det klamrar sig fast i luckans kanter för att ta inte sugas ut och Ripley skjuter monstret i magen med något som liknar en harpun med ett rep fäst i det, som i sin tur liknar en navelsträng. Hon kan nu stänga luckan men monstret hänger kvar i repet som en påminnelse av ett barn som lever kvar i medvetandet. Kopplat till psykoanalysen kan detta förklaras med Freuds teori "return of the repressed", då modern gömmer minnet av barnet i sitt medvetande.

Genusforskaren Robin Roberts har analyserat den kvinnliga rymdvarelsen i Sexual Generations: "Star Trek: The Next Generation" and Gender och menar att den kvinnliga rymdvarelsen ofta är en del av ett kollektiv. Kollektivet är en vanlig analogi av den amerikanska rädslan för kommunismen som återkommer inom science fiction. Monstret i sin tur är motsatsen till den manliga världen som Star Trek utspelar sig i, menar Roberts. Eftersom besättningen på Nostromo har en militärisk karaktär och är på uppdrag av "företaget", finns här en parallell till en hierarkisk struktur som Roberts talar om. I Alien tillhör även monstret ett insektsliknande kollektiv som styrs av en drottning. Det kvinnliga är det andra och det främmande.

Min slutsatts är att Giger, Scott och O’Bannons monster är en skapelse som representerar det deras förträngda minnen och fobier som kretsar kring kvinnlig sexualitet och närhet, vilka alltid riskerar att resultera i ett faderskap. Det i sin tur aktualiserar ytterligare kärlekstrauman och abort, som är en ständigt återkommande fråga. Med tanke på att Alien bygger på Gigers struliga kärlekshistoria, kan filmens monster tolkas som en gestaltning av rädslan för kvinnor, eller en viss kvinna. Inte sällan hittar man underliggande förakt mot kvinnor och kvinnokroppen i Hollywoodfilm och Alien är bara en i raden filmer som uttrycker detta. Framställningar av kvinnor som överdrivet sexuella eller oattraktiva monster, styvmödrar, kvinnor med bubbla personligheter eller övernaturliga krafter är vanliga. Men här är det intressant att se hur manus, regi och design samverkar och återskapar en inställning mot kvinnor.

Sara Larsson