Occidentalism – de andras syn på oss - Tidningen Kulturen

Essäer om samhället
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Image
Detalj från katedralen i Chartres. Foto: Guido Zeccola
TEMA ÖST-VÄST

Orientalism brukar definieras som ett akademiskt eller tankemässigt perspektiv som har varit grundläggande för hur västerlänningar har betraktat ”Orienten”. Inom ramarna för denna tanketradition har framställningar av de andra gjorts på ett sätt som accentuerar skillnaderna mellan oss och dem. Det är inget märkligt med denna tendens att polarisera och jämföra. För att överhuvudtaget förstå det vi möter behöver vi referensramar och vi behöver jämföra med något vi känner till. Våra västliga referensramar ger oss vissa värderingsmönster och sätt att betrakta världen på som vi inte nödvändigtvis är medvetna om. Vi drar gränser mellan oss och dem, som vi uppfattar som annorlunda oss, på ett ofta godtyckligt och omedvetet sätt.

På ett liknande sätt görs detta inom den tradition vi kallar occidentalism.

Occidentalismen är till stora delar ett svar på orientalismen och kan definieras på ett liknande sätt. Många som skriver om occidentalism diskuterar det i relation till islam och muslimer men det är ett begrepp som är vidare än så och kan inkludera andra asiatiska (orientaliska) icke-muslimska perspektiv, till exempel japanska eller buddhistiska.

Som utgångspunkt kan man säga att occidentalism är den självklara syn som västerlänningar har på sig själva och som delvis formas genom en generaliserad syn på de andra. Men samtidigt rör occidentalism bilden av, eller attityden till, västvärlden som finns i öst. Denna attityd har naturligtvis påverkats av kolonisering och globalisering. Även många intellektuella i Orienten har även läst boken Orientalism och är väl förtrogna med Saids resonemang.

Denna uppfattning är många gånger är lika stereotyp som orientalismens framställningar av den andre. Ibland är occidentalistiska tankegångar direkt avogt inställda till det som ses som västligt. På så vis kan man tala om occidentalism som en slags omvänd orientalism. Däremot innebär inte det att occidentalism har haft samma maktposition som orientalism utan snarast gäller detta det tankemässiga perspektivet, vilket är viktigt att komma ihåg.

Det finns även forskare som i termen endast ser negativa och anti-västliga tendenser, till exempel Ian Buruma i Occidentalism: the West in the Eyes of Its Enemies (2004) och Avishai Margalit i Occidentalism: a Short History of Anti-Westernism (2004).

På svenska finns en lättillgänglig bok i ämnet av Mohammad Fazlhashemi, Occidentalism: Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare (2005). Fazlhashemi förklarar occidentalismen som muslimska perspektiv på västvärlden och han fokuserar främst på iranska och shiitiska tänkare och aktivister. I boken framgår att det även finns positiva hållningar gentemot västvärlden inom den occidentalistiska idétraditionen.

Occidentalism innebär som regel en objektivering av västerlandet (Occidenten) och den innehåller en önskan om att skapa en intellektuell tradition som inte imiterar västliga traditioner. Västvärlden har länge setts som en källa för kunskap, men genom ett occidentalistiskt perspektiv kan även västvärlden göras till ett objekt att studera. Om det sker tänker man sig att man kan förstå västvärlden bättre och på så vis bemöta den annorlunda och mer självständigt än tidigare.

En annan viktig del av occidentalismen är en medveten strävan efter en annan självuppfattning. En vanlig strategi är att lyfta fram hur till exempel västlig filosofi och vetenskap utvecklats tack vare muslimer. Många utgår ifrån att muslimer har en dålig självkänsla efter koloniseringen och att det krävs en bearbetning av historien och av relationen till västvärlden för att muslimer skall utvecklas och bli starka igen. På så vis kan de exempelvis utveckla tankar om demokrati och mänskliga rättigheter och hävda att detta inte alls handlar om imitation av västvärlden utan att detta är något som är autentiskt islamiskt. Många menar att de likheter som finns inte har imiterat väst. Det kan lika gärna vara så att ”västliga tankegångar” liknar islam. Det är även vanligt att hävda att västvärlden är på väg ned i en dalgång medan den muslimska kulturen är på tillväxt. Detta förklaras ofta med att västvärlden lider brist på andlighet, medan muslimer finner sin styrka i islam.

Ett exempel på ett nutida resonemang som påminner om dessa finner vi hos den egyptiske filosofen Hasan Hanafi (född 1935). Han har skrivit en bok på arabiska som kan översättas till En introduktion till occidentalism som vetenskap (1992). Hos den indiske filosofen och poeten Muhammad Iqbal (1877–1938) finner vi också en kritik av västvärlden. Samtidigt framgår att han uppskattar delar av det som han uppfattar som typiskt för västvärlden och han förespråkar ett anammande av vissa aspekter. Flera av hans dikter understryker de skillnader han ser mellan öst och väst. Ibland förespråkar han en kombination mellan dessa olika tankesystem, vilket pekar på hans delvis positiva hållning: ”I väst är Intellektet livets källa. I öst är Kärleken livets källa. Genom Kärlek blir Intellektet bekant med Verkligheten. Och Intellektet ger stabilitet till Kärlekens arbete. Stå upp och lägg grunderna för en ny värld. Genom att viga Intellektet med Kärleken.”

I en annan dikt däremot blir hans kritik mot västlig materialism och konsumtionskultur tydlig. ”Ni, invånare i väst skall veta att Guds värld inte är en av era butiker. Ert inbillade rena guld är på väg att förlora det standardvärde som ni satt. Er civilisation kommer att begå självmord med sina egna dolkar. Ett näste byggt på en vek gren kan inte bestå.” Dessa dikter, i min fria översättning, illustrerar det ambivalenta förhållande till västvärlden som ofta framträder i occidentalistiska tankegångar.

Det finns ofta också en grundläggande oro för att globalisering innebär likriktning i betydelsen ”förvästligande” av icke-västliga kulturer. Ayatollah Khomeinis perspektiv inkluderade till exempel en kritik av västvärlden och den modernisering vilken han uppfattade som ett hot mot en muslimsk identitet. Det finns de som tolkar det mer konspiratoriskt och snarare förespråkar isolation från västvärlden. Vissa islamister, som har en politisk eller fundamentalistisk tolkning av islam, kan ses som företrädare för en reaktion mot västlig hegemoni i sin strävan efter att bevara islamiska traditioner.

Detta occidentalistiska perspektiv kan tolkas som en postkolonial reaktion som ställer högre krav på respekt för den egna muslimska identiteten och historien. Men isolation liksom imitation i betydelsen förvästligande förkastas dock av många. I dagens globaliserade värld går det inte an, menar de. Man måste öppna sig för världen, dock på sina egna premisser. Man kan till exempel acceptera teknik och medicin från västvärlden utan att imitera värderingar och könsrollsmönster eller ta avstånd från islam.

Denna diskussion tvingar oss att fundera över vårt eget förhållningssätt till det vi möter och hur vi, medvetet eller omedvetet, påverkar och tolkar det utifrån vår självuppfattning. Detsamma gäller naturligtvis alla. Och precis som vi bör kontextualisera oss själva bör vi kontextualisera andra för att möjliggöra en djupare förståelse för deras tankar och ageranden.

Susanne Olsson

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts