”Att dyrka Jesus är som att dyrka Hitler” – humanisterna och konsten att skapa en fiende

apr072012
Skrivet av Rickard Berghorn
PDFSkriv ut

ResurrectioResurrectio

En intressant debatt utvecklades nyligen på SvD Brännpunkt, i samband med utgivningen av Per Ewerts och Mats Selanders nya bok Gud och hans kritiker: en antologi om nyateismen (Credoakademin). 20/3 kritiserade Ewert och Selander nyateismens debattörer för att bland annat vara aggressiva och intoleranta i sin argumentation och attityd. Christer Sturmark och Humanisterna gavs som exempel, varför Sturmark tog debatten.

I sin kommentar 21/3 valde Sturmark att nästan uteslutande citera och referera vad de svenska Humanisterna skriver om tolerans och jämlikhet i sitt idéprogram – ”Hur [detta] kan tolkas som intolerant eller aggressivt låter sig svårligen förstås. Samma retorik återkom i en andra replik 30/3, som Sturmark skrev tillsammans med tre andra ledande humanister.

Nu kan man ju knappast förvänta sig att Humanisterna själva är särskilt pigga på att erkänna sådan kritik som framfördes. Men man undrar varför Sturmark med vänner tror att en sådan naiv motargumentation fungerar. Frågan är ju inte vad Humanisterna påstår om sig själva i sitt idéprogram, utan om hur väl de i praktiken lever upp till sina anspråk. Vi vet alla att teori och praktik inte är samma sak, och att begrepp som tolerans har olika innebörd beroende på ideologi. Vi vet också att den sekulära humanismens fagra tal om tolerans och mänskliga rättigheter inte hindrade Mihailo Markovic från att bli folkmördaren Slobodan Milosevics chefsideolog och vice-president. Markovic var internationella humanistunionens ordförande 1975-85 – en väl förtigen pinsamhet bland humanisterna.

Låt mig visa hur Sturmark i synnerhet och Humanisterna i allmänhet inte klarar av att hålla en tolerant och god ton mot sina debattmotståndare. Referenser och kommentarer finns att läsa här: http://nymodernism.wordpress.com/2012/04/06/

Kristendom är nazism?

I tidskriften Humanisten nr 5/2006 lät chefredaktören Sturmark publicera en omfångsrik artikel vid namn Från Jesus till Hitler. Där argumenterar historikern Kristina Nordqvist för att kristendomen till sin natur är antisemitisk och bär skuld till nazisternas folkmord. Avsikten men denna ”religionskritik” är förstås att demonisera kristendomen. Avslutningen på artikeln är direkt häpnadsväckande, och behöver inte kommenteras:

”Den svåra uppgiften för humanismen blir framöver att ifrågasätta hur ett kristet samfund kan existera, som vilar på en kraftfull och förnedrande antijudisk propaganda som av de kristna tros vara utfärdad av de kristnas egen Gud. Att dyrka Jesus skulle här kunna jämföras med att dyrka Adolf Hitler. Hur kan människor tro på en Gud vars lära hetsar till judehat?” (Min kursivering.)

Var publiceringen bara en klumpig fadäs? Uppenbarligen inte. Som chefredaktör för Sans Magasin lät Sturmark publicera artikeln också på den tidskriftens sajt. Texten försvann dock därifrån vid månadsskiftet, i samband med att det blev känt för Sturmark och hans krets att jag skrev denna essä och skulle citera ur artikeln. Den finns däremot kvar i Googles cashminne.

Sturmark och karaktärsmordet

Genomgående i Sturmarks retorik sedan åtminstone ett år tillbaka, är hans ideliga beskyllningar av debattmotståndarna för att inte hålla en civiliserad ton i debatten. Sturmark försöker antagligen utnyttja det gamla retoriska och propagandistiska knepet att göra sig oåtkomlig för kritik genom att beskylla motståndaren för det man själv är mest skyldig till.

Speciellt hätskt har han angripit prästen och debattören Helle Klein på denna punkten. Problemet är bara att han gör det på närmast obefintliga grunder, visar det sig när man kollar upp bakgrunden. Alla artiklar och tv-klipp som nämns i det följande hittas på länken här ovan.

kors av Hebriana Alainentalokors av Hebriana Alainentalo

Anledningen till Christer Sturmarks fixering vid Helle Kleins person är att hon uttryckt kritik som går ut på att Humanisterna flirtar med främlingsfientliga krafter i sin religionskritik. 20/1 2011 skrev hon på Seglora smedjas blogg en kortfattad notis om premiärnumret av Sans Magasin, en tidskrift med stark koppling till Humanisterna. Hon konstaterade att omslaget gav ett ”islamofobiskt” intryck, men att Seglora skulle avvakta med recension tills man läst hela numret. Det fick man aldrig tillfälle att göra.

Sturmark flög i taket vid denna lilla notis och publicerade 2011-01-24 en artikel på Newsmill om att ”Helle Klein stämplar humanistisk idékritik som islamofobi”. En direktsänd tv-debatt tog vid, och sedan var cirkusen igång.

Det som från början kan ha varit en reklamkupp för den nystartade tidskriften, blev snabbt blodigt allvar och urartade till ren personförföljelse. I debattartiklar i Kyrkans Tidning och på Newsmill har Sturmark drivit en kampanj mot Klein, som bara kan beskrivas som försök till karaktärsmord.

I Kyrkans Tidning 19/12 anklagades Helle Klein för att utmåla Humanisterna som personlighetsstörda fanatiker. Klein dementerade detta dagen efter, och underströk att hon var mycket trött på Sturmarks ideliga personangrepp och idiotförklaringar. I Sturmarks replik 21/12 visade det sig att den enda grund han hade, var att Helle Klein på twitter hade skrivit att Sturmark själv tycks ha en grandios självbild och beter sig som en fanatiker. Grandios självbild var enligt Sturmark en ”personlighetsstörning”. Mer underlag än så hade Sturmark alltså inte för sina anklagelser – några gliringar på twitter.

Trots detta fortsätter han att upprepa sina grova anklagelser. Nu senast hetsade han med samma argument på Newsmill 5/3 2012. Han har också varit mån om att sprida det falska påståendet att Klein skulle ha fått sparken som krönikör på Kyrkans Tidning eftersom redaktören tröttnade på hennes debattstil.

Och inte nog med detta: För en månad sedan anmälde Sturmark till och med Seglora och Helle Klein till domkapitlet i Stockholms stift, eftersom han ansåg att tankesmedjan hade kränkt Humanistiska Förbundet genom att kritisera deras flirt med högerextrema krafter. I anmälan kräver han att domkapitlet prövar om det är förenligt med Kleins uppdrag som präst att ”driva kampanj mot andra livsåskådningar än den egna kristna”, och kräver att man prövar lämpligheten i att Seglora ”fördomsfullt och respektlöst dömer en annan livsåskådning än den egna kristna”.

Att säga att hyckleriet sticker i ögonen räcker inte till. Jag konstaterar bara att Sturmark själv varit mycket mån om att publicera artiklar som kopplar samman kristendom med nazism och Holocaust. Det Sturmark sysslar med är en mycket smutsig och ohederlig hetskampanj.

I detta samanhang blir det lätt att hålla med Klein om att Sturmark beter sig som en fanatiker. Om han vore en professionell och omdömesgill ordförande och debattör, borde han naturligtvis kunna handskas med kritiken om Humanisternas flirt med främlingsfientliga krafter, utan att löpa amok och börja hetsa mot kritikerna.

vultusvultusEn osund subkultur

Den retorik som Sturmark och andra humanister odlar är nu inte unik för deras subkultur. Som man kan läsa i en tidigare essä hos Tidningen Kulturen har Humanisterna en mycket stark historisk koppling till 60- och 70-talens vänsterrörelse. Den radikala vänstern vid denna tid utvecklade en aggressiv retorik och propagandastrategi, som fortfarande präglar vissa delar av samhällsdebatten.

Strategin går ut på att utmåla den egna sidan som det enda moraliskt acceptabla alternativet. Den som inte håller med eller bara vill nyansera debatten, blir per definition en avvikande och suspekt varelse som det är legitimt att håna och nedvärdera. Denna på många sätt antidemokratiska retorik har med framgång använts av exempelvis radikalfeminister – som i likhet med Humanisterna har kommit att fjärma sig från den rena marxismen och socialismen, även om de har bakgrunden gemensamt.

Kort sagt, Humanisterna försöker i likhet med 68-vänstern skapa en mental kultur där det blir en skam att inte hålla med. Och skam leder till självcensur. När självcensuren väl har blivit planterad, är det den bästa censuren av alla.

Lyckligtvis har Humanisterna ännu inte fått någon egentlig framgång med sin strategi. Men kommer de att få det? Och vill vi leva i ett sådant samhälle?

Rickard Berghorn
NOT: Läs mer om Humanisternas och skeptikerrörelsens historia här: http://tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/politik-mainmenu-106/11250

 

Inline article positioning by Inline Module.